Redaktionen

Foto: José FigueroaSkoltrötta elever känner vi till. Men föräldrar? Jo, vi ser också fram emot höstlovet nästa vecka, menar Christian Stadius, Theresia J Köhlin och Anna William-Olsson.

Höstlovet i Stockholms skolor närmar sig. Ursäkta svenskan men: Fan vad skönt! Skoltrötthet kan drabba oss föräldrar också. Citys reporter Mia Coull gör nedslag i en dold föräldravärld.

Kanske känner du mest för att somna om när klockan ringer på morgonen, och förtränga att du återigen kommer att misslyckas med att få iväg ditt barn till skolan i tid. Men som vuxen motstår du tendensen att skolka när du känner dig skoltrött. Du ser i stället, precis som dina barn, fram emot nästa skollov.
Den som tar upp skoltrötthet på en fikarast på jobbet kommer troligen märka att man inte är ensam. Många hakar i stället på diskussionen.
Orsaken varierar: Få vuxna i skolan. Stora klasser. Stökiga klasser. Tjafs i kompisgruppen. Barnets personlighet funkar inte med en viss lärare.
Man kan sucka över matsäckar, gympapåsar, läxor. Tycka att föräldramötena är trista. Att det är kravfyllt att vara klassförälder. Eller känna sig bombarderad av mejl från skolan som handlar om allt från att ditt barn inte tagit med penna och sudd till lektionen till att det uteblivit utan anledning.

Linda Ulfsdotter är socionom, terapeut och skolkurator i fem Stockholms–skolor, och hon känner igen problemet med skoltrötta mammor och pappor.
– Har man ett barn som inte gör som det ska i skolan eller beter sig avvikande, då är det jättetufft. I dag är föräldrar en del av skolan och en del av ansvaret för hur det går i skolan, säger hon.
– Skoltrötthet hos de föräldrar som hör av sig till mig handlar ofta om läxor, att ha koll på dem och försöka motivera barnet att göra dem. Det tar tid och energi. Det kan även vara svårt att klara nivån på läxorna ibland, eller så har man lärt sig göra på annat sätt än barnet, säger Linda Ulfsdotter.

Eller så har man ett barn som behöver extra stöd i skolan utan att få det. Man kan känna sig som föräl-dern från helvetet som ligger på och tjatar om att något måste hända. Och oroa sig för att det kanske ska drabba barnet.
– Jag har hört den oron från föräldrar, säger Linda Ulfsdotter. Men har inte sett att det skulle vara så utan de flesta kan göra skillnad mellan barnet och föräldrars frustration. De flesta som arbetar i skolan har ju dessutom egna barn.
Är man förälder till en (underbar) liten virrpanna, kan morgnarna vara ett ändlöst letande efter nycklar, SL-kort, mobbe, läxböcker, rätt hoodtröja… Dessutom behöver man med jämna mellanrum panikkoka makaroner klockan sex på morgonen när barnet glömt att förvarna om idrottsdag eller utflykt.
Linda Ulfsdotter, skolkurator, menar att det ställer stora krav på att skolan vet hur man pratar med föräldrar när det är mycket dålig information som ges.
– Det är jobbigt att bara få höra det svåra. Då orkar man kanske till slut inte ta emot informationen och slutar att läsa mejl från skolan.
Så: Tack och lov för lov. Inget morgontjafs. Tjat om läxor. Dåligt samvete för att ha missat något föräldramöte… School’s out, väldigt snart. Om än tillfälligt.
Högst av alla i familjen sjunger jag.

4-barnsmamman: ”Varför är skolan så valhänt?”
Anna William-Olsson, 53 år:

Skolan kan inte hantera när det blir rörigt i klassen. Mina barn kommer hem med hemska historier om kompisar som är stygga mot varandra och lärare som flippar ut på barn som inte kan koncentrera sig. Som förälder blir jag orolig och trött, varför är skolan så valhänt och varför kan jag inte lita på den?
Under mina barns skolgång har det ofta hettat till på mellanstadiet. Vi har fått kallelse till flera möten med uppmaning om ”skärpning
i klassen”.  Som skolförälder känner jag mig som något som ska hanteras. Att ju mindre jag hör av mig eller diskuterar, desto bättre.

3-barnsmamman: ”Det är uttröttande att vara engagerad”
Theresia J Köhlin, 52 år:

Det är inte mammor och pappor vars barn har problem i skolan som kommer på föräldramötena utan andra föräldrar som är arga på hur det är.
Det är uttröttande att vara en engagerad skolförälder. Vi är så få, vilket innebär att man får engagera sig åt så många. När jag var liten var det ingen vuxen som brydde sig på det viset, och det gick bra ändå.
I dag är skolan i min mening så pass bristfällig att man som förälder inte vågar släppa sina barn. Samtidigt vågar man inte gå på för hårt, man är rädd att det ska slå tillbaka på barnet.

2-barnspappan: ”Tröttsamt med alla läxor”

Christian Stadius, 46 år.

Jag tycker att skolan är gammalmodig. Det är tröttsamt med alla läxor som barnen har och förväntas göra på sin fritid. Hur många vuxna tar med sig jobbet hem varje dag?
Jag tycker att vi i det avseendet ställer högre krav på barnen i samhället än de vuxna. En enda lärare kan inte ta hand om 30–40 elever som dessutom förväntas ifrågasätta.
Det behövs någon som kan assistera läraren under lektionerna så inte fokus ligger på en enda person som dessutom kanske har en dålig dag. Men förslaget om att föräldrar ska vara med sina stökiga barn i skolan är pinsamt, det bygger på bestraffning.

Så löser du två vanliga skoltrötthets-dilemman:

Klassförälder-eländet:
Som skolförälder kan du upptäcka att det var roligare att frivilligt erbjuda sig att baka muffins till klass-kalasen när barnen gick på lågstadiet. Då var allt så nytt och spännande. Har man flera barn och varit med ett tag, har man kanske en lägre ambitionsnivå.
Rådet:
Acceptera det, råder Linda Ulfsdotter, kurator i fem Stockholmsskolor:
– Man har olika förutsättningar, vissa pallar inte utan hukar när det blir dags att välja klassföräldrar, man kan känna att man har gjort sitt eller så känner man att: ”Jag har lite tid”. Det är okej.

Alla ska vara lika-tvånget:
På föräldramöten efterfrågas ibland gemensamma regler för till exempel hur länge barnen får sitta framför datorn eller sminka sig. Är man förälder till en liten sökare som byter stil och hårfärg hela tiden, kan det kännas jobbigt att vara med i den diskussionen. Liksom om man begåvats med en ung datanörd. Barn måste ju få utrymme att söka sin identitet.
Rådet:
– Det kan hjälpa att veta vad andra tycker och vad andra barn får i gruppen, sedan behöver man ju inte hålla med eller göra lika, säger Linda Ulfsdotter.

Mia Coull

redaktion@city.se