Redaktionen

— Stockholm Politik Reportage

Kategori ‘Reportage’

2011
1/6
11:21

Asylsökandes vägskäl

Av: Redaktionen, publicerad 1 juni, 2011.
asylsökandes_vägskäl_web

Broder Caesarius, katolsk munk sedan 1975. Tobias Billström, moderat migrationsminister sedan 2006.

Bamse gör reklam för Migrationsverket samtidigt som allt fler asylsökande anmäler Sverige till Europadomstolen. Regeringen skruvar upp takten på tvångsutvisningarna till Irak, trots FN:s kritik. City har besökt platser där flyktingars öden avgörs.

Munken på migrationsverket i Solna:
”Precis som nazisterna!”

Många människor sitter kvar på träbänkarna och stirrar tigande ner i det lättstädade laminatgolvet, trots att mottagningen för asylsökande har stängt för dagen. Någon frågar på småländska:
– Talar du svenska?
Han bär svart kåpa och ett läderkors om halsen.
– Jag var där för att hjälpa den syriska familjen som du mötte, förklarar broder Caesarius senare.
Familjen har levt som gömd i fyra år och söker nu asyl på nytt. I dag har de större hopp om att bli trodda. Sverige har inget generellt stopp mot utvisningar till Syrien, men, men enligt Caritas utvisas inga syrier för tillfället i praktiken. Sedan han vigdes som munk 1975 har Caesarius hjälpt flyktingar. På 80-talet gjorde polisen razzia i klostret. När poliser en gång kom för att hämta en libanesisk flykting som var skriven i klostret skällde munken ut dem.
– De skyller ju på order, precis som nazisterna! Fastän man skickar människor i döden.

– I Sverige finns en sådan omedvetenhet om religionen som ett problem. Till en iransk man som konverterat från islam till kristendom sa tjänstemännen att: ”Det är väl bara att vara diskret” – fastän man vet att han hotas av dödsstraff.
Caesarius menar att migrationsdomstolarna dömer olika hårt, och att man dömer hårdast i Stockholm. Men en sak har förbättrats, tycker han. I dag är personalen på Migrationsverket vänligare. Om den nuvarande politiken, som maximerar antalet tvångsavvisningar samtidigt som arbetskraftsinvandrare välkomnas, säger han:
– Det är den stora egoismen. Det är arbetsgivarpolitik. Moderaterna är trots allt partiet för de som lyckats.
Förutom Moderaterna brukar Caesarius avråda kristna från att rösta på Socialdemokraterna, på grund av deras flyktingpolitik. Och nuförtiden också Sverigedemokraterna.

——————————————————————————————————————————————————————–

Aktivisten på Förvaret i Märsta:
”Kedja av övergrepp”

Inifrån tegelbyggnaden på industriområdet vinkar människor till ett 70-tal aktivister utanför. Under tisdagsnatten den 24 maj försökte de stoppa tvångsavvisningen av sex irakiska flyktingar från förvaret i Märsta.
– Det ska inte få ske obemärkt, säger en av deltagarna från ”Aktion mot deportation”.
– Det är som en lång kedja av övergrepp. Från att tillfångata flyktingar, till att slå med batong på oss som ligger ner – vilket är ganska spektakulärt eftersom vi använder icke-våld. Och så att utvisa människor till Bagdad.
Hittills i år har hälften av 675 asylsökande irakier fått uppehållstillstånd. 194 personer har utvisats till Irak från Stockholms län under samma tid.

——————————————————————————————————————————————————————–

Migrationsministern Tobias Billström:
”En sån person ska lämna och återvända”

På en vägg i utställningen ”Tillsammans” på Mångkulturellt centrum sitter en resväska. Den är full av en flyktings formalia. Ett pass. Ett brev från Migrationsverket. En affisch från ”Asylexperten”. En av få besökare, denna onsdag i slutet av maj, är migrationsministern Tobias Billström (M). Tanken är att centret i Fittja ska fungera som en kunskapspartner vid inrättandet av det migrationspolitiska forskningsinstitut, som ska upprättas enligt uppgörelsen mellan alliansen och Miljöpartiet. Målet är att underlätta arbetskraftsinvandringen och att få fler utlandsfödda i arbete. Samtidigt ingår det i överenskommelsen att öka antalet tvångsutvisningar av asylsökande.
Det verkar som två olika förhållningssätt till invandring. De flesta är väl arbetsvilliga, även de som söker asyl?
– Ja. Men söker du som asylsökande så prövas det utifrån att du har skyddsskäl. Kommer du som arbetskraftsinvandrare prövas din ansökan med utgångspunkt från att du redan har jobb. Därför finns den här spårbytesmöjligheten som vi införde 2008, men det är nånting som måste prövas i varje enskilt fall, säger Tobias Billström.

Spårbytesmöjligheten innebär att en flykting efter att ha fått avslag på sin asylansökan har två veckor på sig att komma in med en ny ansökan om uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Villkoret är att man haft vitt jobb under sex månader. Under 2010 beviljades 329 flyktingar uppehållstillstånd på detta sätt i Stockholms län.
Hur ser du på att Sverige är ett av få länder i Europa som utvisar människor till Irak?
– En person som har gått igenom en rättssäker asylprocess och där Migrationsdomstolen har förklarat att ”du når inte upp till de kraven som vi har på att få asyl i Sverige” – en sån person ska lämna och återvända, och det är en väldigt tydlig politik från regeringens sida. Annars blir ju ett ja och ett nej samma sak.

Sofie Nohrstedt
sofie.nohrstedt@city.se

——————————————————————————————————————————————————————–

Migrationsfakta

Stockholms län tog emot 2 458 flyktingar under 2010. Även om det är det största antalet flyktingar som tas emot av något län motsvarar det bara 1,19 promille av länets befolkning. Det är näst minst i hela Sverige. Trenden de senaste tre åren är att Stockholm tar emot färre och färre flyktingar.

Under 2010 överlämnade Migrationsverket 4 803 ärenden för tvångsutvisning till polisen i Stockholms län. 1 293 tvångsavvisningar verkställdes. En polis som arbetar med avvisningar, men som vill vara anonym, säger till City: ”Vi skulle gärna vilja lämna tillbaka vissa ärenden till Migrationsverket, men det kan vi inte.”

Efter revolutionerna under våren har 220 libyer, 47 egypter, 201 syrier och 60 tunisier sökt asyl i Sverige. Samma siffra för 2010 var exempelvis 145 libyer.

I hela Sverige beräknas mellan 16 000 och
35 000 människor gömma sig, enligt Läkare i världen. Många flyktingar gömmer sig för att på nytt kunna
ansöka om asyl, vilket är möjligt fyra år efter ett
negativt besked.

Tipsa andra:
 
2011
23/5
10:32

Stadens skräck har blivit big business

Av: Admin, publicerad 23 maj, 2011.

City

Konstnären Cilla Ericson har tillsammans med Peter Tucker arbetat med lagliga väggar. Under 20 år har barnen i Alby fått måla på betongväggarna. "Ingen har taggat på de väggarna! Den här metoden fungerar."

Nu växer kritiken mot graffitiförbudet. På bio går filmen om Banksy, gatukonstnären som säljer för miljoner. Det råder högkonjunktur för graffiti på stans gallerier. Samtidigt debatterar Stockholms politiker stadens nolltolerans-policy – som förbjuder till och med laglig graffiti.

Det är onsdag eftermiddag och på andra våningen i en 60-talsbyggnad sitter Nils Waldemarson, 9, och målar akvarell.
– Graffiti är bokstäver som man skriver bara för att det ska se fint ut, förklarar han.

Cilla Ericson, hans lärare på Brommaplans kulturskola, skulle gärna lära honom mer om graffiti. Om hon fick. Men Stockholms rekordhårda policy förbjuder inte bara klotter utan även allt som ”kan väcka intresse” för klotter. Som undervisning om graffiti.

Nolltoleranspolicyn innebär ett förbud mot en viss sorts bilder. Om man vill ha en sådan inskränkning i demokratin måste man kunna visa att det är motiverat, säger konstvetaren Jacob Kimvall, som doktorerar i graffiti och gatukonst vid Stockholms universitet. Han är kritisk till att Stockholms stad aldrig provat att tillåta graffiti på utvalda väggar.

Trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) tror att lagliga väggar skulle skapa mer klotter. I nolltoleranspolicyn, som antogs 2007, beskrivs klotter i sin tur leda till ”skolk, missbruk och kriminalitet”.
Dan Östman, chef för klottergruppen i Söderorts polisdistrikt, tror inte heller på lagliga väggar:
– Det är ju 99 procent drogmissbrukare som ens 10–12-åring kommer att träffa där.
David Shannon, som doktorerat i kriminologi med en avhandling om stockholmska graffitimålares kriminalitet, vill nyansera bilden:
– Graffiti lockar till sig olika typer av ungdomar. En del av dem är redan kriminella. Men graffitikulturen är framför allt heterogen.

För Stockholms gallerister är graffiti inget problem. Tvärtom är det en guldgruva. På Lauritz graffitiauktion i Slakthusområdet böjer sig kostymklädda spekulanter för att kika på prislappen för en trafikskylt dekorerad av den världsberömde Banksy. Graffitimålaren Ruskig ställer just nu ut på samma auktion, och på galleri Couture på Östermalm. Han tycker att politikerna ska avdramatisera sin syn på klotter:
– Man borde se på tags som man ser på ett slängt bananskal eller hundbajs. Annars skapar man bara mer problem.

Nolltoleransen har under våren debatterats i Stadshuset. SL och Stockholms stad lägger 200 miljoner årligen på klotter-
bekämpning – något som Ann Mari Engel (V), vice ordförande i kulturnämnden, ifrågasätter nyttan av. Hon vill tillåta lagliga väggar.
– Det är bara saneringsföretagen som tjänar på nolltoleransen. Klottret minskar ju inte, säger hon.

Det tiotal graffitimålare som City har pratat med drar ingen skarp gräns mellan graffiti och klotter. Men det gör trafikborgarrådet.
Vad är graffiti för dig?
– En tavla på väggen, säger Ulla Hamilton.
Staden har en klotterpolicy, men har man något mål för graffitin?

Vi har inget mål för graffitikulturen från Stockholms stads sida sett. Där-emot har vi ett mål när det gäller klotterpolicyn och det är att det ska vara tryggt och snyggt i Stockholm.

På Brommaplans kulturskola har föräldrarna kommit för att hämta sina barn.
– Vilken konstform han än tar till sig så är jag jätteglad. Jag tycker att graffiti är spännande, säger Nils pappa.

Sofie Nohrstedt
sofie.nohrstedt@city.se

.

City

Daniel Diaz aka Ikaroz känner inte igen sig i bilden av att klotter leder till "skolk, missbruk och kriminalitet" som det står i Stockholms policy från 2007. Brottsförebyggande rådets egen undersökning från 2003 visade att "klottret i sig inte skapar brottslingar".

Hallå där… graffitimålaren Daniel Diaz, alias Ikaroz, som har flera bidrag med på den pågående graffitiauktionen i Slakthusområdet.

Vad tycker du om nolltoleransen?
– För mig är den mest sorglig men den är inget problem, för jag är inte aktiv. Det var friare när vi var yngre, så min generation har nog lite svårt att anpassa sig till de nya spelreglerna.

– Vill man måla kan man lika väl åka någon annanstans. Det är bara bekvämlighet som gör att man stannar kvar i den här stan. Men för en 13-åring? Det är dem det är synd om.

Som flera andra från den äldre generationen målare menar han att nolltoleransen har präglat graffitin på ett negativt sätt. Större, genomarbetade målningar har blivit sällsynt.
– Stockholmsstilen har blivit simpel och snabb. Det behöver inte bara vara dåligt.

I dag döljer flera framgångsrika konstnärer i hans bekantskapskrets sin bakgrund inom graffitin.
– Om man inte kan stå för det har samhället vunnit. Men jag är likadan. När jag jobbade som dagiskock frågade en: ”Vad målar du?” och jag fegade och sa: ”Lite olika”. Om man säger att man målar graffiti kan man plötsligt bli sedd som en helt annan person.

När han håller i workshops visar han hela spektrat av sin graffiti.
– Om man inte står upp för den illegala graffitin kan man inte stå upp för graffitin. Den illegala graffitin har inte varit negativ för mig. Tvärtom, det är den som har gjort mig till den jag är. Den är liksom bara: pang! De som går förbi ser det. Det är det mest direkta som finns.

Sofie Nohrstedt
sofie.nohrstedt@city.se



 

Tipsa andra:
 
2011
5/5
10:52

Odla egen mat är den nya politiken

Av: Redaktionen, publicerad 5 maj, 2011.
folkodlarna_webb

Trädgårdsmästaren Sara Wallin driver upp fröer i källaren. I matparken i Skarpnäck ska det enligt Folk­odlarnas växtschema växa: mangold, gurka, tomat, squash, rädisa, morot, störbönor, buskbönor, rosenbönor, sockerärt, portlak, ruccola, plocksallat, huvudsallat, bataviasallat, spenat, gul och röd lök, salladslök, rödbetor, nässlor, timjan, mejram, oregano, persilja, gräslök, dill och koriander.

I en källare i Skarpnäck sätter Sara Wallin fröerna till Stockholms första matpark – öppen för alla.
– Det ska bli en inspirationsplats! Matodlingar finns ju inte så mycket i Stockholm som i andra storstäder, säger Anna Seensalu.

Under den ensamma totempålen som gett namn åt Indianparken står en liten grupp i blöta skor. Det är hit som Sara, Anna och de andra i föreningen Folkodlarna om några veckor ska flytta sina förodlade plantor. Den ödsliga platsen mellan 80-talshusen ska bli Stockholms första matpark, och Folkodlarna hoppas att den ska leda till ett ökat intresse för lokal odling.
– Förr var alla stadsparker uppodlade så fort det var nöd, säger Anna Seensalu.
– Längs hela Hornsgatan brukade man odla, säger Sara Wallin.
Idén till matparken uppstod i det anarkistiska folkköket Automat då man fick upp ögonen för CSA – community supported agriculture, en slags kooperativ odling. Från två aktiva eldsjälar som planerade och bedrev odling i kolonilotter under förra sommaren har matodlingen nu blivit ett projekt stöttat av Skarpnäcks stadsdelsförvaltning.
– Vi tycker det är väldigt positivt. Förvaltningen kommer inte själv sköta några matodlingar utan det beror helt på intresset hos medborgarna, säger Inger Bogne, som arbetar med projektet på stadsdelsförvaltningen.

Stadsdelsförvaltningens planer blev klara den 22 mars. I slutet av maj ska parken vara omgjord och klar. Tanken är att de boende omkring ska ta över odlingen så småningom. Varje söndag kommer Folkodlarna att hålla öppna studiecirklar.
I dag är man 15 aktiva i föreningen, uppskattar Sanya Falkenstrand, som själv flyttat från Täby till Skarpnäck för att vara en del av utvecklingen. Till skillnad från Anna och Sara har hon ingen trädgårdsmästarutbildning i ryggen utan studerar permakultur, ett sätt att skapa kontinuerliga odlingar. Hon är överens med Ulrika Egerö, ekolog på stadsbyggnadskontoret, om att marken i Stockholm inte räcker för att försörja Stockholm med mat.

– Städer är egentligen inte hållbara. Jag tror att många kommer tvingas ut från städerna i framtiden, då vi själva måste börja odla vår mat, säger Sanya Falkenstrand.

Sara Wallin har detaljplanerat odlingen för att den ska ge så mycket mat som möjligt. Mangold, bönor, tomater, gurka och kryddor är exempel på grödor som kan skördas gång på gång. Men det viktigaste med matodlingen i Indianparken är ändå inte skörden. Det är de tre överens om.
– Det viktigaste är att lyckas med det sociala. Jag vill odla för att jag vill få folk att bli medvetna om sin matkonsumtion, säger Sara Wallin.

Sofie Nohrstedt
sofie.nohrstedt@city.se

————————————————————————————————

Detta är en matpark

En matpark (också kallad community garden) förverkligas av invånarna själva. Kommunen är minimalt involverad. Den är öppen för alla, till skillnad från en kolonilott. Stockholms stad sluter gärna brukaravtal med privatpersoner eller föreningar som vill odla på stadens mark.
Källa: Marie Larsson, forskare på SLU/Tillväxt.org

————————————————————————————————

Community Supported Agriculture …

… eller kooperativ odling är en form för att underlätta lokal odling. Producenter och konsumenter går samman i en kooperativ förening för att dela på investeringar och ge en stabil efterfrågan.
Källa: Automat

Tipsa andra:
 
2011
2/5
09:29

”Livet är lättare i en tät stad”

Av: Redaktionen, publicerad 2 maj, 2011.
lars reuterswärd_webb

FN-experten Lars Reuterswärd har inte mycket till övers för Stockholms gallerior. ”Gallerifieringen av Stockholm är en tråkig utveckling. Galleriorna stänger till och isolerar stadsrummet”, säger han.

Stockholm är känd som en miljöhuvudstad. Men är vi hållbara? City möter FN-experten Lars Reuterswärd som berättar vart staden borde vara på väg.

Vanligtvis jobbar arkitekten Lars Reuterswärd med slummen i Kenyas huvudstad Nairobi. Han har gjort allt från att rita avloppssystem till att stadsplanera för psykisk hälsa i Afrikas näst största slumområde Kiberi. I dag går han på Stockholms gator och berättar om hur man bygger en hållbar stad.
– Hållbarhet handlar om så mycket mer än bara miljö. I Sverige pratar man mest om vad som är miljövänligt och inte, men det handlar lika mycket om det sociala och kulturella. Social hållbarhet handlar om att staden fungerar för männi­skorna som bor där, att de är trygga, trivs och mår bra.

Stockholm kan beskrivas som en förhållandevis grön, men också ensam och uppdelad stad. Mer än hälften av hushållen är singelhushåll och staden hamnar högt på rankningar över Europas mest segregerade städer. En socialt hållbar stad som är säker och integrerad måste hålla ihop. Ytterstad och innerstad ska helst knytas samman, ett viktigt steg mot detta är förtätning utåt. Men enligt Lars Reuterswärd växer hållbarheten framför allt på höjden.

– Titta vad fint det är här på Drottninggatan. Människor, liv och rörelse. Det är helt enkelt trist att sitta ensam i skogen på en stubbe. Stockholm borde bli tillgängligt för fler genom att växa rejält på höjden. Ur miljösynvinkel är sophämtning, vatten och gasförsörjning lättare och effektivare i stad som är tät och hög, säger Lars Reuterswärd.

Om Stockholm ska hålla det kort som Köpenhamn eller bli en skyskrapestad likt Shanghai är den stora stridsfrågan som delar Stockholmspolitikerna. Folkpartiet värnar om den lågmälda stadssilhuetten och Moderaterna håller hårt i sina högtflygande byggdrömmar. Trots de miljöfördelar som Lars Reuterswärd pekar på vägrar Miljöpartiet skyskrapor.
– Det blir faktiskt inte så stora vinster av skyskrapor som man kanske kan tro. Man skulle behöva bygga väldigt många för att få det att funka som lösning på bostadsproblemet. Då skulle hela Stockholms stadsbild ändras, och det tror jag egentligen inte att någon vill, säger oppositionsborgarrådet Per Bolund (MP).

”Levande stadsmiljöer” är en slentrianslogan hos politikerna i Stadshuset. Förra stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal myntade lifestylebegreppet ”promenadstaden”. Men det framtida Stockholm verkar även bestå av stora shoppinggallerior, som köpkvarteret ”Mood” på Regeringsgatan, som City skrev om den 10 mars. Så bygger man inte levande stadsmiljöer, menar Lars Reuterswärd.

– Gallerifieringen av Stockholm är en tråkig utveckling. Galleriorna stänger till och isolerar stadsrummet. Dessutom betyder det att stadskärnor får öppettider, säger han.

Framtidens Stockholm kommer också att omgärdas av motorvägsprojektet Förbifart Stockholm. Leden ska knyta ihop staden och är på så sätt ett steg mot större social hållbarhet, men minus för miljön.
– I det här läget är det inte helt rätt att satsa så mycket på biltrafik. I stället borde man storsatsa på ett kollektivt nät som binder samman hela staden. Det är åtminstone bra att den kommer att gå utanför stadskärnan. Men ett steg i rätt riktning skulle jag nog inte påstå att det är, säger Lars Reuterswärd.

Lovisa Cullheim
redaktion@city.se

———————————————————————————————————–

Vad betyder hållbarhet?

Begreppet hållbar utveckling blev allmänt känt på 80-talet med FN:s Bruntlandsrapport om jordens framtid. Definition är ”En utveckling som tillfredställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”. Man pratar om hållbar utveckling på främst tre områden:

Ekologisk:
Det handlar om att långsiktigt bevara jordens ekosystem för framtida generationer, och minska människans påverkan på naturen.
 
Social:
De mänskliga grundläggande behoven tillgodoses i en socialt hållbar miljö, men mycket annat ryms också som till exempel kultur, livsstil, demokrati och hälsa.
 
Ekonomisk:
Skapa en fungerande ekonomisk utveckling, till exempel genom att kunna möta utbud med efterfrågan och hushålla med materiella resurser på lång sikt.

Tipsa andra:
 
2011
7/4
10:39

Rädslan växer för finska SD

Av: Redaktionen, publicerad 7 april, 2011.

110407_Finskavalet

Säde Pekurinen från Hjorthagen fick tillbaka rätten att rösta i Finlands val efter över 40 år. Hon är på valdebatten för att grilla de finska politikerna om vad de gör för de finska invandrarna i Sverige på ålderns höst.


För första gången har många stockholmare fått finska röstkort i brev-
lådan. Många undrar vad tusan de ska göra. Rösta? I sådana fall på vad? City beger sig till Stureplan dit finska politiker flugit in.

Över 100 000 svenskar befinner sig i samma sits, varav en stor del i Stockholm. En av dem är Säde Pekurinen, från Hjorthagen, som röstar för första gången på nästan ett halvsekel.

- Jag är finsk och svensk – det är så självklart, säger hon, som sedan hon fick ge upp sitt finska medborgarskap på 60-talet många gånger tänkt att ”det vore så bra om man fick vara med och påverka, om än bara lite”.
Säde Pekurinen, krigsbarn, är en av det 50-tal sverigefinnar som tagit plats på den stora valdebatten på Finlandsinstitutet nära Stureplan. Hennes mål är att få ställa en fråga till de influgna politikerna.

I dag pensionerad lärare, nyanländ på 40-talet. Alternativet var en bombkällare i Helsingfors, något hon fortfarande minns vid 77 års ålder.

När reglerna om dubbla medborgarskap ändrades för några år sedan passade hon precis som många andra på att ta tillbaka det medborgarskap hon tvingats ge upp. Även många barn till finska invandrare, som vuxit upp i Sverige, tog möjligheten att för första gången ha ett finskt pass, och därmed få rösta i parlamentsvalet den här veckan.
Trots det uppger Finlands ambassad vid Gärdet att man inte märkt av ett större intresse än vanligt i år från svensk sida, där bara 7 procent röstade i det förra parlamentsvalet 2007. Från finskt håll, däremot, har intresset varit större än vanligt enligt Marjaana Kytö. Hon, som jobbat med sverigefinsk samhällsjournalistik i 24 år på Sveriges radio, kan inte minnas något tidigare val när alla partierna skickat företrädare till en debatt.
Sannfinländarna har gjort ofattbart bra ifrån sig opinionsundersökningarna. Nu räknas varje röst, säger hon.
Sannfinländarna, som lite förenklat beskrivs som Finlands motsvarighet till Sverigedemokraterna, fick 4,1 procent 2007. ”Ingen räder för vargen här”, tänkte de stora partierna, tills de fick skrämselhicka under våren när opinionsundersökningar skickat upp partiet i trakterna kring 15 procent.

Det märks också i debatten på Finlandsinstitutet. De grönas Anna Moring går ut hårt om hur årets val är ett val om värderingar, och får replik från Sannfinländarnas Marko Kulpakko. Han är född och uppvuxen i Borås, invandrade till Finland på 2000-talet och lovar att företräda de finska invandrarna i Sverige om han blir vald.
Att många i Sverige inte engagerar sig i valet tror SR Sisu radios Marjaana Kytö beror på att de inte känner att det påverkar deras vardag. En fråga som engagerar Säde Pekurinen – och som även den finska ambassaden opinionsbildat om – är nedskärningarna inom den finskspråkiga psykvården:

- Finska äldre män har den högsta självmordsfrekvensen av alla minoriteter i Sverige. De kom hit och arbetade och slet, fick inga kurser i svenska och får nu ingen hjälp. Det är den finska regeringens ansvar för att de som inte kan språket får hjälp. Ska alla dö innan man vaknar?

Politikerna blir henne svaret skyldig.

Yasmine El Rafie
redaktion@city.se

——————————————————————————————————–

Här röstar du i Stockholm
I Stockholmsområdet kan man den 6-9 april förhandsrösta på följande ställen, antalet givna röster vid riksdagsvalet 2007 i parentes:

Ambassaden i Stockholm (2044)

Finska föreningen i Botkyrka
(257)

Finska föreningen i Upplands Väsby
(395)

Finska föreningen i Södertälje (286)

——————————————————————————————————–

SR Sisuradios valwebb:
www.goo.gl/qs7Qf

Partiernas hemsidor:
www.goo.gl/SPcdP

Finska valwebben:
www.vaalit.fi

Tipsa andra:
 
2011
21/3
11:15

Jakten på den gömda cachen

Av: Redaktionen, publicerad 21 mars, 2011.
geocaching_webb

Helen Hopkinson Abar och Raymond Baker letar, med hjälp av mobilen, en skatt – cache – på Järvafältet.

Stockholm är fullt av tusentals små skatter. Gömda av vuxna.
– När man cachar i stan ser man lätt knäpp ut. Jag brukar ta några på lunchen, säger Helen Hopkinson Abar. City följer med på gps-skattjakten geocaching.

– Scchh… det kommer mugglare. Låtsas som ingenting!
Helen Hopkinson Abar och Raymond Baker är två inbitna vuxennördar som håller på med gps-leken geocaching. Nu har de gömt sig bakom en anslagstavla.
– En av reglerna i geocaching är att inte visa vad man håller på med. Vi brukar kalla dem som inte förstår för mugglare, precis som de vanliga människorna i Harry Potter, viskar Helen Hopkinson Abar.
Geocaching är en typ av skattjakt eller en modern, global version av gömma nyckeln. Någon gömmer en låda med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Sedan publiceras gps-koordinaterna till skatten på nätet.
Det finns flest cacher i innerstan, men andra fördelar med att leta i skogen.
– Jag brukar ta några på lunchen och får en del konstiga blickar om jag tittar in ett stuprör eller står på huk vid ett gatuhörn mitt i stan, säger Helen.
Cacharna innehåller inget spektakulärt. För de flesta är det inte priset, utan letandet som är det roliga.

Just i dag ska de vana geocacharna Helen och Raymond leta under stubbar och stenar på Järva-fältet. Någonstans i en ihålig trädstam ligger en actionfigur från Australien som är på väg till Berlin.
Tre, två … Avståndsmätaren på gps:en tickar nedåt. Bara några meter kvar till första skatten.
– Här, här ska den vara!
Helen drar av sig vanten och sticker ner en hand i en gammal rutten stubbe.
– Inget man gör när man precis kirrat naglarna. Men vad fasen. Var är den?
En dryg kvarts frustration och flera söndermosade stubbar senare inser de att cachen är borta.

– Ja, jag är besviken. Och helt medveten om min geekyness, säger Helen eller Hoppo1971 som hon är mer känd som i cachingkretsarna.

Geocacharna presenterar sig helst med sina aliasnamn från hemsidan.
– I morse träffade jag TangoSierra som jag känt ganska länge. Jag hade ingen aning om att han hette Tony förrän i dag, säger Helen och klafsar igenom en snödriva i skogsområdet.

Aliasnamn och action-figurer. Känns det inte lite som att ni är tonåringar som låtit World of warcraft ta upp en för stor del av livet?
– Jo, lite. Det är så klart supernördigt, men det skadar ingen och det är kul, säger Helen.

Är det okej att leka såhär som vuxen?
– Ja, det tycker jag. Men jag undrar vad de på jobbet kommer att tycka när de får reda på vad jag håller på med.

Det har varit en historiskt dålig cachingdag. Besvikna går Helen och Raymond genom skymningen i skogen tillbaka till parkeringsplatsen.
Vid vägrenen på vägen hem stannar plötsligt bilen. Raymonds gps har upptäckt en cache i närheten. Avståndet rusar nedåt. Helen och Raymond störtar ut ur bilen och drar fingrarna längst staketet.
Noll.
– Yes! Äntligen! Raymond drar fram en liten svart cylindrisk cache från baksidan av staketet och hoppar upp och ner av glädje. Den lilla prylen ryms mellan tummen och pekfingret.
Mugglarna har nog svårt att förstå charmen med geocaching. Vad är grejen?

– Det är roligt att veta något som andra inte gör. Jag brukar tänka ”jag vet att det finns något bakom den där skylten, det har du inte en aning om”.

Lovisa Cullheim
redaktion@city.se

——————————————————————————-

Så funkar geocaching

Geocaching är en sorts skattjakt med hjälp av gps. En mix av gömma nyckel och Harry Potter-mystik.

Man gör enkla skatter som göms i stan eller skogen och som har ett specifikt slutmål. I en ihålig trädstam på Järvafältet ligger en actionfigur från Australien som är på väg till Berlin, till exempel.

För att geocacha behövs en gps, dator eller en smartphone med den gps-funktion.

Geocaching kommer från grekiskans ”geo”, som betyder jord eller mark och ”caching” från engelskans cache som betyder gömställe.

Man får ta en pryl ur cachen, men bara om man lämnar något annat i utbyte.

På olika hemsidor kan man hitta gps-koder till skatterna.

Det går inte att veta exakt hur många som geocachar i Sverige, men man räknar med att ungefär några tusen är aktiva geocachare.

Hitta cacherna på:
geocaching.com eller svenska sidan geocaching.se.

——————————————————————–

Tre sorters cacher

Nanocache
Den minsta cachen, bara någon centimeter hög. Den fästs ofta med hjälp av en magnet och innehåller vanligtvis bara en liten loggbok.

Mysterycache
Skatt som har ledtrådar till en ny cache. Man kan till exempel behöva lösa ekvationer eller gåtor för att räkna ut en ny koordinat.

Coin
En sak som ska resa någonstans i världen. Man kan slå upp cachen på någon av hemsidorna och få veta vart den ska. Världens största coin är ett ankare som väger 40 kilo och är nästan 100 centimeter högt.

Tipsa andra: