Redaktionen RSS

Redaktionen

— Stockholm Politik Reportage

Kategori ‘nyheter’

2011
30/6
10:18

Permalänk

Hej då, Stockholm!

Av: Redaktionen, publicerad 30 juni, 2011.
City

Foto: CityTa hand om er!

Stockholm City har lagts ner.
Nu vill vi tacka för all kärlek vi har fått från alla läsare i mejl, telefon och på internet, både på sistone och under de två år nya City har funnits.
Ni är 400 000 läsare som tömmer Citys tidningsställ varje måndag och torsdag och vi har förstått att ni kommer att sakna våra berättelser om allt det nya i den här stan.
Vi är inte det sentimentala gänget, men blev ändå rörda när läsare efter läsare sa hur fantastiskt mycket de gillat vårt nya sätt att tala till stockholmarna på.

Politikerna i Stadshuset och landstinget, som i många år haft lugn och ro medan morgontidningarna mest bevakat riksdagen, fick med ens en roligare vardag när vi ville diskutera biblioteksnedläggningar i förorten, chipspriser och hemlöshet med dem.
Även de medger nu att de kommer att sakna oss. Folk vill ju läsa om staden de styr.
Alla läsarundersökningar visar att tidningsläsare vill ha mer lokal journalistik på papper, bredvid de internationella medier de tar del av digitalt.
Många har sagt att vi är den bästa tidning Stockholm har haft. Vissa har till och med tyckt att vi var för bra för att vara gratis. Att vara gratis är det mest opretentiösa man kan vara – det är att säga varsågod – men samtidigt har vi stora pretentioner: Aldrig vara tråkiga. Alltid visa att Stockholm är större än du tror.
Tack för att du har läst!
Redaktionen

Mathias Gurestam, chefredaktör. Warda Khaldi, nyhets-och samhällschef. Malena Rydell, kultur- och nöjeschef.

REPORTRAR:
Emil Arvidson, samhälle, mat. Jenny Damberg,
kultur & nöje. Hannes Delling, samhälle. Klas Ekman, kultur &
nöje. Agnes af Geijerstam, kultur & nöje. Andreas Nordström,
kultur & nöje. Jessica Ritzén, samhälle.

FORM: Ida Berg, redigeringssamordnare. Tobias Rydin, art director.

FOTO: Åse Bengtsson Helin, bildredaktör. Sara Mac Key, fotograf. Sofia
Runarsdotter, fotograf.

Tipsa andra:
 
2011
9/6
11:53

Permalänk

Smaskig surrealistisk konst

Av: Redaktionen, publicerad 9 juni, 2011.

 

himlen_dartill_webb

Foto: Sara Mac KeyOch himlen därtill har hoppat ner från sina höga hästar – och utsikten är fortfarande magnifik.

Om folk på landsorten föreställer sig hur maten är på en stockholmsk finkrog, tänker de kanske att den är som på Och himlen därtill. Elaborerad, grafisk, serverad som en Miró-tavla. Bröd med lång stamtavla och smör välsignat av purjolöksaska (sic). Ringlande ramslökspuré.

Nu är ju inte lyxkrogen högst upp i Skatteskrapan särskilt Stockholmstypisk i dessa rustika dagar, men det är stor chans att just turisterna kommer att hamna här i sommar. Med sin magnifika utsikt är det ett klassiskt turist- och representationsmål. Från högtalarna strömmar Coldplay på precis rätt volym för att maskera privata samtal. De som bryter purjolöksaskat bröd här är förutom turister klassiska firare av bemärkelsedagar och småföre-tagare på businessmiddag vars tennisfräscha outfits lyser lika bländ-blå som himlen utanför.

Men jämfört med för ett par år sedan, då inte en jympasko eller ett barn kom över tröskeln, har restaurangen slappnat av. Ingen rynkar på näsan när gästerna mobilfotar sina Miró-verk, de är ju avsedda som vykort.

Lyxen i rätterna består dels i att servitrisen får agera Joe Labero och lyfta en glaskupa med rök, (den utsökta förrätten minutrökt renkalv med senapsblad, krasseskott och gäddrom för 195 kr), dels i att man ska få känslan av att kladda på ett konstverk. Svidande god är även den gravade helgeflundran med pepparrotsglass (eller ”snö”), grillad broccoli och löjrom (195 kr). Men inget slår den superläskande efterrätten frusen sallad på svenska bär och rötter, med rålakrits, vaniljmjöl och havtorn (120 kr).

Som ofta på krogar där rätterna har innehållsförteckningar i stället för namn hamnar kärleken i för- och efterrätterna. Vildanden som var ”penslad med tjärsirap” (355 kr), är god men för söt. Den hängmörade hällstekta oxryggen får ett lite för parfymerat tryffelmos.

Har någon krog med majestätisk utsikt någonsin fungerat? Och himlen därtill gör det nu. Vad man än tycker om surrealistisk konst, så är det smaskigt.

City uppmanar: Använd stället som vilken annan Götgatskrog som helst, och glid in en onsdag och ta bara en frusen sallad eller en rentartar.

Fakta/Och himlen därtill får tre stjärnor av City

Fyra stjärnor för maten och utsikten. Men betyget dras ner av den fortfarande lite stela lokalen och de för höga priserna.

Fakta/Söders bästa utsikt

Adress: Skatteskrapan, Götgatan 78, T: Medborgarplatsen. Telefon: 08-660 60 68. Webb: www.restauranghimlen.se. Öppettider: Måndag–torsdag kl 17–01, fredag–lördag kl 16–03, söndag stängt. Priser: Förrätter runt 200, huvudrätterna närmar sig 400-kronorsstrecket.

Fakta/Billigare turistmåsten på Götgatan

Latino Deli, Götgatan 67.

* Gå dit och ät cevichen med majs och sötpotatis. En liten portion kostar 60 kronor och är något av det absolut godaste du kan äta i ett varmt Stockholm.

Feca panini bar och gelateria, Götgatan 81.

* Godaste och billigaste italienska mackorna i ett i övrigt macköverhettat Söder.

Ljunggren, Götgatan 36.

* Deras Spicy tuna har etablerat sig som en 00-tals-Stockholms klassiker.

Tipsa andra:
 
2011
1/6
11:21

Permalänk

Asylsökandes vägskäl

Av: Redaktionen, publicerad 1 juni, 2011.
asylsökandes_vägskäl_web

Foto: Laura MendelinBroder Caesarius, katolsk munk sedan 1975. Tobias Billström, moderat migrationsminister sedan 2006.

Bamse gör reklam för Migrationsverket samtidigt som allt fler asylsökande anmäler Sverige till Europadomstolen. Regeringen skruvar upp takten på tvångsutvisningarna till Irak, trots FN:s kritik. City har besökt platser där flyktingars öden avgörs.

Munken på migrationsverket i Solna:
”Precis som nazisterna!”

Många människor sitter kvar på träbänkarna och stirrar tigande ner i det lättstädade laminatgolvet, trots att mottagningen för asylsökande har stängt för dagen. Någon frågar på småländska:
– Talar du svenska?
Han bär svart kåpa och ett läderkors om halsen.
– Jag var där för att hjälpa den syriska familjen som du mötte, förklarar broder Caesarius senare.
Familjen har levt som gömd i fyra år och söker nu asyl på nytt. I dag har de större hopp om att bli trodda. Sverige har inget generellt stopp mot utvisningar till Syrien, men, men enligt Caritas utvisas inga syrier för tillfället i praktiken. Sedan han vigdes som munk 1975 har Caesarius hjälpt flyktingar. På 80-talet gjorde polisen razzia i klostret. När poliser en gång kom för att hämta en libanesisk flykting som var skriven i klostret skällde munken ut dem.
– De skyller ju på order, precis som nazisterna! Fastän man skickar människor i döden.

– I Sverige finns en sådan omedvetenhet om religionen som ett problem. Till en iransk man som konverterat från islam till kristendom sa tjänstemännen att: ”Det är väl bara att vara diskret” – fastän man vet att han hotas av dödsstraff.
Caesarius menar att migrationsdomstolarna dömer olika hårt, och att man dömer hårdast i Stockholm. Men en sak har förbättrats, tycker han. I dag är personalen på Migrationsverket vänligare. Om den nuvarande politiken, som maximerar antalet tvångsavvisningar samtidigt som arbetskraftsinvandrare välkomnas, säger han:
– Det är den stora egoismen. Det är arbetsgivarpolitik. Moderaterna är trots allt partiet för de som lyckats.
Förutom Moderaterna brukar Caesarius avråda kristna från att rösta på Socialdemokraterna, på grund av deras flyktingpolitik. Och nuförtiden också Sverigedemokraterna.

——————————————————————————————————————————————————————–

Aktivisten på Förvaret i Märsta:
”Kedja av övergrepp”

Inifrån tegelbyggnaden på industriområdet vinkar människor till ett 70-tal aktivister utanför. Under tisdagsnatten den 24 maj försökte de stoppa tvångsavvisningen av sex irakiska flyktingar från förvaret i Märsta.
– Det ska inte få ske obemärkt, säger en av deltagarna från ”Aktion mot deportation”.
– Det är som en lång kedja av övergrepp. Från att tillfångata flyktingar, till att slå med batong på oss som ligger ner – vilket är ganska spektakulärt eftersom vi använder icke-våld. Och så att utvisa människor till Bagdad.
Hittills i år har hälften av 675 asylsökande irakier fått uppehållstillstånd. 194 personer har utvisats till Irak från Stockholms län under samma tid.

——————————————————————————————————————————————————————–

Migrationsministern Tobias Billström:
”En sån person ska lämna och återvända”

På en vägg i utställningen ”Tillsammans” på Mångkulturellt centrum sitter en resväska. Den är full av en flyktings formalia. Ett pass. Ett brev från Migrationsverket. En affisch från ”Asylexperten”. En av få besökare, denna onsdag i slutet av maj, är migrationsministern Tobias Billström (M). Tanken är att centret i Fittja ska fungera som en kunskapspartner vid inrättandet av det migrationspolitiska forskningsinstitut, som ska upprättas enligt uppgörelsen mellan alliansen och Miljöpartiet. Målet är att underlätta arbetskraftsinvandringen och att få fler utlandsfödda i arbete. Samtidigt ingår det i överenskommelsen att öka antalet tvångsutvisningar av asylsökande.
Det verkar som två olika förhållningssätt till invandring. De flesta är väl arbetsvilliga, även de som söker asyl?
– Ja. Men söker du som asylsökande så prövas det utifrån att du har skyddsskäl. Kommer du som arbetskraftsinvandrare prövas din ansökan med utgångspunkt från att du redan har jobb. Därför finns den här spårbytesmöjligheten som vi införde 2008, men det är nånting som måste prövas i varje enskilt fall, säger Tobias Billström.

Spårbytesmöjligheten innebär att en flykting efter att ha fått avslag på sin asylansökan har två veckor på sig att komma in med en ny ansökan om uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Villkoret är att man haft vitt jobb under sex månader. Under 2010 beviljades 329 flyktingar uppehållstillstånd på detta sätt i Stockholms län.
Hur ser du på att Sverige är ett av få länder i Europa som utvisar människor till Irak?
– En person som har gått igenom en rättssäker asylprocess och där Migrationsdomstolen har förklarat att ”du når inte upp till de kraven som vi har på att få asyl i Sverige” – en sån person ska lämna och återvända, och det är en väldigt tydlig politik från regeringens sida. Annars blir ju ett ja och ett nej samma sak.

Sofie Nohrstedt
sofie.nohrstedt@city.se

——————————————————————————————————————————————————————–

Migrationsfakta

● Stockholms län tog emot 2 458 flyktingar under 2010. Även om det är det största antalet flyktingar som tas emot av något län motsvarar det bara 1,19 promille av länets befolkning. Det är näst minst i hela Sverige. Trenden de senaste tre åren är att Stockholm tar emot färre och färre flyktingar.

● Under 2010 överlämnade Migrationsverket 4 803 ärenden för tvångsutvisning till polisen i Stockholms län. 1 293 tvångsavvisningar verkställdes. En polis som arbetar med avvisningar, men som vill vara anonym, säger till City: ”Vi skulle gärna vilja lämna tillbaka vissa ärenden till Migrationsverket, men det kan vi inte.”

● Efter revolutionerna under våren har 220 libyer, 47 egypter, 201 syrier och 60 tunisier sökt asyl i Sverige. Samma siffra för 2010 var exempelvis 145 libyer.

● I hela Sverige beräknas mellan 16 000 och
35 000 människor gömma sig, enligt Läkare i världen. Många flyktingar gömmer sig för att på nytt kunna
ansöka om asyl, vilket är möjligt fyra år efter ett
negativt besked.

Tipsa andra:
 
2011
23/5
10:32

Permalänk

Stadens skräck har blivit big business

Av: Admin, publicerad 23 maj, 2011.

City

Foto: Laura MendelinKonstnären Cilla Ericson har tillsammans med Peter Tucker arbetat med lagliga väggar. Under 20 år har barnen i Alby fått måla på betongväggarna. "Ingen har taggat på de väggarna! Den här metoden fungerar."

Nu växer kritiken mot graffitiförbudet. På bio går filmen om Banksy, gatukonstnären som säljer för miljoner. Det råder högkonjunktur för graffiti på stans gallerier. Samtidigt debatterar Stockholms politiker stadens nolltolerans-policy – som förbjuder till och med laglig graffiti.

Det är onsdag eftermiddag och på andra våningen i en 60-talsbyggnad sitter Nils Waldemarson, 9, och målar akvarell.
– Graffiti är bokstäver som man skriver bara för att det ska se fint ut, förklarar han.

Cilla Ericson, hans lärare på Brommaplans kulturskola, skulle gärna lära honom mer om graffiti. Om hon fick. Men Stockholms rekordhårda policy förbjuder inte bara klotter utan även allt som ”kan väcka intresse” för klotter. Som undervisning om graffiti.

Nolltoleranspolicyn innebär ett förbud mot en viss sorts bilder. Om man vill ha en sådan inskränkning i demokratin måste man kunna visa att det är motiverat, säger konstvetaren Jacob Kimvall, som doktorerar i graffiti och gatukonst vid Stockholms universitet. Han är kritisk till att Stockholms stad aldrig provat att tillåta graffiti på utvalda väggar.

Trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) tror att lagliga väggar skulle skapa mer klotter. I nolltoleranspolicyn, som antogs 2007, beskrivs klotter i sin tur leda till ”skolk, missbruk och kriminalitet”.
Dan Östman, chef för klottergruppen i Söderorts polisdistrikt, tror inte heller på lagliga väggar:
– Det är ju 99 procent drogmissbrukare som ens 10–12-åring kommer att träffa där.
David Shannon, som doktorerat i kriminologi med en avhandling om stockholmska graffitimålares kriminalitet, vill nyansera bilden:
– Graffiti lockar till sig olika typer av ungdomar. En del av dem är redan kriminella. Men graffitikulturen är framför allt heterogen.

För Stockholms gallerister är graffiti inget problem. Tvärtom är det en guldgruva. På Lauritz graffitiauktion i Slakthusområdet böjer sig kostymklädda spekulanter för att kika på prislappen för en trafikskylt dekorerad av den världsberömde Banksy. Graffitimålaren Ruskig ställer just nu ut på samma auktion, och på galleri Couture på Östermalm. Han tycker att politikerna ska avdramatisera sin syn på klotter:
– Man borde se på tags som man ser på ett slängt bananskal eller hundbajs. Annars skapar man bara mer problem.

Nolltoleransen har under våren debatterats i Stadshuset. SL och Stockholms stad lägger 200 miljoner årligen på klotter-
bekämpning – något som Ann Mari Engel (V), vice ordförande i kulturnämnden, ifrågasätter nyttan av. Hon vill tillåta lagliga väggar.
– Det är bara saneringsföretagen som tjänar på nolltoleransen. Klottret minskar ju inte, säger hon.

Det tiotal graffitimålare som City har pratat med drar ingen skarp gräns mellan graffiti och klotter. Men det gör trafikborgarrådet.
Vad är graffiti för dig?
– En tavla på väggen, säger Ulla Hamilton.
Staden har en klotterpolicy, men har man något mål för graffitin?

Vi har inget mål för graffitikulturen från Stockholms stads sida sett. Där-emot har vi ett mål när det gäller klotterpolicyn och det är att det ska vara tryggt och snyggt i Stockholm.

På Brommaplans kulturskola har föräldrarna kommit för att hämta sina barn.
– Vilken konstform han än tar till sig så är jag jätteglad. Jag tycker att graffiti är spännande, säger Nils pappa.

Sofie Nohrstedt
sofie.nohrstedt@city.se

.

City

Foto: Sara Mac KeyDaniel Diaz aka Ikaroz känner inte igen sig i bilden av att klotter leder till "skolk, missbruk och kriminalitet" som det står i Stockholms policy från 2007. Brottsförebyggande rådets egen undersökning från 2003 visade att "klottret i sig inte skapar brottslingar".

Hallå där… graffitimålaren Daniel Diaz, alias Ikaroz, som har flera bidrag med på den pågående graffitiauktionen i Slakthusområdet.

Vad tycker du om nolltoleransen?
– För mig är den mest sorglig men den är inget problem, för jag är inte aktiv. Det var friare när vi var yngre, så min generation har nog lite svårt att anpassa sig till de nya spelreglerna.

– Vill man måla kan man lika väl åka någon annanstans. Det är bara bekvämlighet som gör att man stannar kvar i den här stan. Men för en 13-åring? Det är dem det är synd om.

Som flera andra från den äldre generationen målare menar han att nolltoleransen har präglat graffitin på ett negativt sätt. Större, genomarbetade målningar har blivit sällsynt.
– Stockholmsstilen har blivit simpel och snabb. Det behöver inte bara vara dåligt.

I dag döljer flera framgångsrika konstnärer i hans bekantskapskrets sin bakgrund inom graffitin.
– Om man inte kan stå för det har samhället vunnit. Men jag är likadan. När jag jobbade som dagiskock frågade en: ”Vad målar du?” och jag fegade och sa: ”Lite olika”. Om man säger att man målar graffiti kan man plötsligt bli sedd som en helt annan person.

När han håller i workshops visar han hela spektrat av sin graffiti.
– Om man inte står upp för den illegala graffitin kan man inte stå upp för graffitin. Den illegala graffitin har inte varit negativ för mig. Tvärtom, det är den som har gjort mig till den jag är. Den är liksom bara: pang! De som går förbi ser det. Det är det mest direkta som finns.

Sofie Nohrstedt
sofie.nohrstedt@city.se



 

Tipsa andra:
 
2011
11/4
09:19

Permalänk

Duger jag som förälder?

Av: Redaktionen, publicerad 11 april, 2011.
City

Foto: Sofia RunarsdotterSocionom och föräldrarådgivare Ingegerd Gavelin erbjuder tillsammans med psykolog Catarina Furmark (i blå skjorta) samtalsgrupper för småbarnsföräldrar, kring föräldraskap.

Valfrihetsångesten har nått Stockholms mammor och pappor. City har besökt en ny samtalsgrupp som vill höja föräldrars självförtroende.

Föräldrarådgivaren Ingegerd Gavelin möter på sin föräldramottagning i centrala Stockholm många som är osäkra.

– Det var nog enklare att vara förälder förr, när alla gjorde likadant. Nu kan en och samma fråga få 30 olika svar, och hur ska man hantera det om man inte har en egen inre känsla att gå efter?

Hon menar att det finns ”saker i tiden”, som gör att vi tvekar. Det finns en mängd trender och tankar att ta in och förhålla sig till.
– När jag, som är 60 år, växte upp var det mer självklart hur man skulle vara som förälder, man gjorde som sina egna föräldrar och som omgivningen gjorde. I dag finns en stark önskan och ambition hos mammor och pappor om att barnen ska ha det bra.
I vår osäkerhet tar vi in tips och råd utifrån för att få barnet att göra som vi vill.

Nannyakuten på tv, experter i medierna, böcker och diskussioner på nätet. Ju mer information, desto sämre kan man känna sig om tipsen och råden inte fungerar.
– Varje barn och varje föräldraskap är unikt, därför fungerar inte generella råd, menar Ingegerd Gavelin.
– Man kan visserligen använda metoder som får bort ett beteende vi inte gillar hos barnet. Samtidigt missar vi då något väsentligt. Att fördjupa vår relation till barnet genom att ta reda på varför det beter sig på ett visst sätt. Ilska kan ju vara ett uttryck för att något inte är bra i barnets liv, till exempel. Om vi bara inriktar oss på att få bort ett beteende, kan vi inte hjälpa barnet på riktigt.

Till föräldrar som tvivlar på sig själva, vill hon säga:
– Att vara förälder är en svår uppgift. Det är bra att vara tveksam och tänka efter lite, och fundera över om man kan göra något annorlunda.
– Men: Barn behöver inte perfekta föräldrar. Dem lär de sig inget av. De behöver i samspel med sin förälder lära sig att hantera frustration, konflikter och orättvisor. Att som förälder göra fel ibland är ingen fara om man kan prata med barnet om det efteråt, och förklara varför det blev som det blev.

Mia Coull
redaktion@city.se

——————————————————————————————————————————-

Det här söker stans föräldrar stöd för

Behov av att diskutera med någon utanför familjen om något barnet gör.
Tankar om att inte räcka till.
Bekymmer i förskolan eller skolan.
Tonårsproblem.
Bekymmer kring separation eller att leva i bonusfamilj.
Källa: Ingegerd Gavelin, föräldrarådgivare.

Här finns föräldrastöd
Bvc, Bup, föräldrastödsprogram i kommunens regi (kolla din stadsdel på stockholm.se), privata mottagningar.
Flera organisationer erbjuder föräldrastöd på telefon så som Rädda barnen, Bris, Barnombudsmannen, Föreningen för psykisk hälsa. Sök på nätet på ordet föräldratelefon.

——————————————————————————————————————————-

Svårt att lita på sin intuition
Catarina Furmark, 46, psykolog, mamma till Otto, 5,5 år, samt tvillingarna Ellen och Olle, drygt 3. Bor i centrala Stockholm.

– Vi påverkas av yttre strömningar och värderingar. Då kan det vara svårt att lita på sin intuition och känna att det räcker. Samhällets tankar om föräldraskap påverkar. Föräldrakurser under 1970-talet syftade till att stärka föräldrarnas självförtroende, i dag handlar det mer om rätt och fel, och metoder för hur man kan hantera “beteendeproblem” hos barn. I processen är det lätt att som förälder lita på “experter” och tro att det finns ett facit för hur en god förälder ska vara och få ännu sämre självförtroende.

Jag vill inte curla barnen
Elsa Häger, 43, bild- och dramapedagog på gymnasiet, mamma till tvillingpojkarna Adrian och Gabriel, 16 månader. Bor i Solna.

– Jag vill göra annorlunda än vad föräldrar gjorde när jag växte upp. Jag vill inte uppfostra auktoritärt utan lyssna på barnen. Frågan är hur jag ska göra? Jag vill inte curla barnen och glömma bort mig och mina behov.

Jag blev helt överväldigad
Pernilla Lindblå, 42, projektledare på skola, mamma till Klara, 20 månader. Bor i Sundbyberg.

– Jag trodde mitt biologiska system skulle slå på efter att jag fött barn, och att jag kunde lita på att jag skulle hitta svaren inom mig. Men det systemet fungerade på en mer grundläggande nivå och räckte inte till för att besvara de vardagliga frågorna. Jag hade, och har fortfarande, en mycket hög ambitionsnivå i mitt föräldraskap samtidigt som jag känslomässigt blev helt överväldigad av att bli förälder. Den kombinationen är svår att reda ut.

Tipsa andra:
 
2011
7/4
10:39

Permalänk

Rädslan växer för finska SD

Av: Redaktionen, publicerad 7 april, 2011.

110407_Finskavalet

Foto: Laura MendelinSäde Pekurinen från Hjorthagen fick tillbaka rätten att rösta i Finlands val efter över 40 år. Hon är på valdebatten för att grilla de finska politikerna om vad de gör för de finska invandrarna i Sverige på ålderns höst.


För första gången har många stockholmare fått finska röstkort i brev-
lådan. Många undrar vad tusan de ska göra. Rösta? I sådana fall på vad? City beger sig till Stureplan dit finska politiker flugit in.

Över 100 000 svenskar befinner sig i samma sits, varav en stor del i Stockholm. En av dem är Säde Pekurinen, från Hjorthagen, som röstar för första gången på nästan ett halvsekel.

- Jag är finsk och svensk – det är så självklart, säger hon, som sedan hon fick ge upp sitt finska medborgarskap på 60-talet många gånger tänkt att ”det vore så bra om man fick vara med och påverka, om än bara lite”.
Säde Pekurinen, krigsbarn, är en av det 50-tal sverigefinnar som tagit plats på den stora valdebatten på Finlandsinstitutet nära Stureplan. Hennes mål är att få ställa en fråga till de influgna politikerna.

I dag pensionerad lärare, nyanländ på 40-talet. Alternativet var en bombkällare i Helsingfors, något hon fortfarande minns vid 77 års ålder.

När reglerna om dubbla medborgarskap ändrades för några år sedan passade hon precis som många andra på att ta tillbaka det medborgarskap hon tvingats ge upp. Även många barn till finska invandrare, som vuxit upp i Sverige, tog möjligheten att för första gången ha ett finskt pass, och därmed få rösta i parlamentsvalet den här veckan.
Trots det uppger Finlands ambassad vid Gärdet att man inte märkt av ett större intresse än vanligt i år från svensk sida, där bara 7 procent röstade i det förra parlamentsvalet 2007. Från finskt håll, däremot, har intresset varit större än vanligt enligt Marjaana Kytö. Hon, som jobbat med sverigefinsk samhällsjournalistik i 24 år på Sveriges radio, kan inte minnas något tidigare val när alla partierna skickat företrädare till en debatt.
Sannfinländarna har gjort ofattbart bra ifrån sig opinionsundersökningarna. Nu räknas varje röst, säger hon.
Sannfinländarna, som lite förenklat beskrivs som Finlands motsvarighet till Sverigedemokraterna, fick 4,1 procent 2007. ”Ingen räder för vargen här”, tänkte de stora partierna, tills de fick skrämselhicka under våren när opinionsundersökningar skickat upp partiet i trakterna kring 15 procent.

Det märks också i debatten på Finlandsinstitutet. De grönas Anna Moring går ut hårt om hur årets val är ett val om värderingar, och får replik från Sannfinländarnas Marko Kulpakko. Han är född och uppvuxen i Borås, invandrade till Finland på 2000-talet och lovar att företräda de finska invandrarna i Sverige om han blir vald.
Att många i Sverige inte engagerar sig i valet tror SR Sisu radios Marjaana Kytö beror på att de inte känner att det påverkar deras vardag. En fråga som engagerar Säde Pekurinen – och som även den finska ambassaden opinionsbildat om – är nedskärningarna inom den finskspråkiga psykvården:

- Finska äldre män har den högsta självmordsfrekvensen av alla minoriteter i Sverige. De kom hit och arbetade och slet, fick inga kurser i svenska och får nu ingen hjälp. Det är den finska regeringens ansvar för att de som inte kan språket får hjälp. Ska alla dö innan man vaknar?

Politikerna blir henne svaret skyldig.

Yasmine El Rafie
redaktion@city.se

——————————————————————————————————–

Här röstar du i Stockholm
I Stockholmsområdet kan man den 6-9 april förhandsrösta på följande ställen, antalet givna röster vid riksdagsvalet 2007 i parentes:

Ambassaden i Stockholm (2044)

Finska föreningen i Botkyrka (257)

Finska föreningen i Upplands Väsby (395)

Finska föreningen i Södertälje (286)

——————————————————————————————————–

SR Sisuradios valwebb:
www.goo.gl/qs7Qf

Partiernas hemsidor:
www.goo.gl/SPcdP

Finska valwebben:
www.vaalit.fi

Tipsa andra:
 
2011
31/3
10:18

Permalänk

Farsor på plan

Av: Redaktionen, publicerad 31 mars, 2011.
110331allsvenskan

Foto: Laura MendelinDaniel Tjernström, AIK, och Mattias Jonson, Dif, är rutinerade, men inte äldst i allsvenskan. Patrik Rosengren i Mjällby, snart 40, vinner med tre år över de båda 37-åringarna.

Äldst i laget – och börjar se slutet på karriären.
– Det är viktigt att ge allt på träningarna, annars blir man ju omsprungen av de yngre, säger Mattias Jonson, 37, Dif.
City träffar honom och rivalen Daniel Tjernström, AIK, inför vårens första
fotbollsderby.

Få spelare kan sägas vara så intimt förknippade med sina lags klubbmärken som Mattias Jonson med Djurgården och Daniel Tjernström med AIK. Båda har just fyllt 37 år och har mycket gemensamt, trots att de är tunga rivaler på planen.
Det återstår bara några dagar innan det smäller. Måndagens fotbollsderby mellan tvillingklubbarna Djurgården och AIK, är en premiär som andas rejäl rivstart på säsongen. Både Mattias Jonson och Daniel Tjernström blickar förnöjt ut mot Råsundas nylagda fotbollsmatta.
– Planen ser ju riktigt fin ut, säger Daniel.

Det märks att de har mötts många gånger tidigare. Stämningen är uppsluppen.
– Vi tillhör ju samma generation, säger Mattias.
Kanske trivs de med att snacka fotboll med en jämnårig, då de är betydligt äldre än de flesta av sina medspelare.
– Det skiljer sex år mellan mig och nästa spelare i ålder, Joel Riddez är ju bara 31 år, säger Mattias.
– Och det är fem år mellan mig och Kenny Pavey, säger Daniel och skrattar till inför insikten att det springer runt lagkamrater som är födda 1995 på samma träningar.
Är den här säsongen sista resan?
– För mig är det definitivt sista säsongen, det här blir mitt sista hemmaderby mot AIK, slår Mattias fast, medan Daniel inte har tagit något beslut ännu.
– Jag vill inte stänga några dörrar, jag tar fortfarande ett år i taget, men det närmar sig ju slutet, säger han.

Båda spelarna är eniga om att de numera mest lever för matcherna, men att det inte känns lika kul att motivera sig för träning.
– När karriären är över kommer jag nog att sakna att spela match men har fått nog av allt omkring. Det är inte lika spännande med omklädningsrum och att sitta på en buss fram och tillbaka till Trelleborg, säger Mattias och Daniel håller med.
– Du står väl inte heller och nöter extra efter träningarna, säger Daniel till Mattias som skakar på huvudet till svar:
– Men det är viktigt att ge allt på träningarna,
annars blir man ju omsprungen av de yngre.
Båda är kända för sin inställning att ge hundra procent i varje match, och båda vet att de har en speciell plats i fansens hjärtan.
– Om man ser på innebörden av ordet ”järnkamin”, tror jag många supportrar tycker att jag passar in på det begreppet, att jag alltid ger allt, säger Mattias.
– Och jag har ju spelat i AIK sedan 1999, det betyder så klart en hel del, säger Daniel.
Men ingen av de två veteranerna vill trots sin ålder och rutin kalla sig ”pappor” i sina lag.
– Visst ställer jag upp om någon kommer och frågar om hjälp, men annars är jag är redan en pappa hemma, säger Mattias och får medhåll av Daniel.

Andreas Johansson
redaktion@city.se

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Fyra snabba
● Mattias Jonson om Daniel Tjernströms fotbollskvaliteter:
– Daniel är en krigare som gör oerhört mycket jobb i skymundan.

● Och Daniel om Mattias fotbollskvaliteter:
– Mattias alla landskamper talar för sig själva, men han är rejält kraftfull och inger respekt ute på planen.

● Båda två om avsaknaden av Hammarby i allsvenskan:
– Två derbyn färre och tio miljoner mindre på kontot, sedan är det roligare att spela derbyn än andra matcher.

● Vilka är favoriter till SM-guldet?
– Elfsborg!

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________

City tippar allsvenskan
1 Malmö FF
2 Elfsborg
3 Helsingborg
4 Örebro
5 AIK
6 Kalmar
7 Djurgården
8 IFK Göteborg
9 Häcken
10 Trelleborg
11 Halmstad
12 Mjällby
13 GAIS
14 Syrianska
15 Gefle
16 Norrköping

Tipsa andra:
 
2011
3/3
09:53

Permalänk

”New York-vagnar” på röda linjen

Av: Redaktionen, publicerad 3 mars, 2011.
new_york_vagnar_webb

Foto: Laura MendelinFyra ombyggda vagnar rullar nu på röda linjen. De har färre sittplatser. Ann-Louise Tedestam tycker att vagnarna verkar bra för de med barnvagnar och rullatorer.

Längs den röda linjen rullar fyra vagnar som för tanken till New York eller London. De kan bli fler när SL upphandlar nya tåg.

Vissa tycker att ”New York-vagnarna” ger en internationell känsla. Andra är sura för att de inte får sitta. Från början ingick vagnarna i ett försök under januari och februari 2009 för att försöka minska trängseln och spara tid.
Två av dem har bara sittplatser längs väggarna, medan de andra två har några fyrsäten kvar. Båda rymmer 172 resenärer, 18 fler än i en vanlig vagn.
Personal från SL intervjuade under försöksperioden resenärerna.

– Folk gav både ris och ros, säger Jesper Pettersson, pressekreterare hos SL.

SL:s rapport visar att resenärerna i rusningstrafik var mer positiva. Tiden som sparades på sträckan Fruängen och Mörby centrum blev blygsamma 25 sekunder.
Efter försöket togs vagnarna ur drift. Men nu är de i trafik igen.
Anita Johansson och hennes vänner är på väg från en datakurs. Fyra av dem sitter på fällsäten, en får stå.
– Tänk på alla äldre som far runt som vantar! Var ska den som är kort hålla i sig? undrar Anita.
Om hon får bestämma ska inget göras om. De vanliga vagnarna är bra, inklusive Lasse Åberg-mönstret.

Håkan Ullberg tycker att vagnarna är en smart idé:
– Jag har bott i London och där är det ännu färre sittplatser. Det är bra att man ändå kan sitta i grupper i den här vagnen. Resan kan ju vara social. Man vill kanske inte sitta på långbänk med sina vänner.
SL:s upphandling av 27 nya fullängdståg avbröts i januari sedan anbuden blev för dyra. Nu ska SL under våren presentera en kravlista för den nya upphandlingen. De nya vagnarna kommer inte att börja rulla förrän 2016.
På frågan om de kommer att bli ”New York”-vagnar svarar Jesper Pettersson:

– Jag kan inte avfärda det helt och hållet. Det är en öppen fråga.

Sofie Nohrstedt
sofie.nohrstedt@city.se

Tipsa andra:
 
2011
20/1
09:27

Permalänk

Att skolka har blivit okej

Av: Redaktionen, publicerad 20 januari, 2011.
skolk

Foto: Sara Mac KeyTherese Fernström, 15, och Sonja Diatchenko, 15, tycker sig se en förändring i inställning till skolk.

Skolket ökar. Värst är det i Stockholm. Var sjätte elev i nian
skolkar regelbundet. Har vi curlingföräldrar fostrat en generation som smiter undan ansvar? Det frågar sig Citys Mia Coull, som reder ut en ny attityd till skolan.

Har du också en unge som emellanåt stjäl sig en sovmorgon? Som borde vara i skolan, men som inte har bråttom dit. Som ibland skippar någon lektion, eller en hel dag utan att det är något mätbart fel – som feber – på barnet.
Personligen tycker jag inte att en stulen sovmorgon eller en slappardag med mjukiskläder framför tv:n är hela världen, bara det inte blir till en vana. Barn kan ju inte flexa när de känner sig lite trötta,
eller jobba hemma när de känner sig ur form.
De här sättet att resonera, är ganska vanligt förekommande, enligt Jan-Erik Svensson, biträdande rektor, när City hälsar på för att prata attityder till skolk med ledningen för Eriksdalsskolan på Södermalm.
– Föräldrar kan säga att de godkänt att barnet får vara hemma fast det inte mår speciellt dåligt, instämmer Yvonne Axell, även hon biträdande rektor.
Jan-Erik Svensson tycker att attityden har blivit mer tillåtande.
– Jag tror att en del föräldrar kan tycka att det viktigaste är att barnet sköter studierna, inte att det går på varenda lektion.
Främsta orsaken till det är att fler vuxna i dag har vant sig att disponera sina arbetstider friare, tror han.
Kanske kan man tolka det som att resultatet är det viktiga. Inte vägen dit.

Per är pappa till tre barn, varav två är skolbarn, 14 och 11 år gamla, och bor i Stockholm:
– Min mellankille har jag någon enstaka gång låtit vara hemma när han har varit lite småsjuk men där jag misstänkt att det mer är en downdag än någon riktig sjukdom. Jag kan acceptera en dag hemma när man känner sig lite nere, men blev det ofta skulle jag troligen bråka.
Detta handlar om en förändrad attityd till tillfälligt ströskolk, inte om elever som skolkar ofta eller helt gett upp och slutat gå till skolan. Var tredje Stockholmselev i årskurs nio säger sig ha skolkat någon gång.
En annan skillnad mot tidigare är att föräldrar
i dag snabbare får information om skolk via skolwebb, mobil eller mejl.

Skolket är större på gymnasiet, och Yvonne Axell tror att det hör samman med tankar om ”det ju är frivilligt att gå där”. Vad elever kanske inte tänker på är att de kan bli av med studiestödet om de uteblir för ofta.
Men skolket har även krupit ner i åldrarna.
– Om vi backar tillbaka i tiden hörde man aldrig talas om att elever på mellanstadiet som inte kom till lektioner, men det förekommer i dag, konstaterar Yvonne Axell.
Rektorerna är överens om att upprepad frånvaro utan rimlig förklaring är en signal på att något är fel.
Linda Ulfsdotter, kognitiv terapeut och skolkurator på fem Stockholmsskolor, håller med.
Hon tycker att man som förälder ska fundera över vad som i förlängningen gynnar barnet: att slippa gå när man är trött, eller att få hjälp att komma iväg till skolan?
– Det handlar om att bli medveten om konsevenserna. Om att hjälpa barnet att se att ibland kommer vinsten efteråt. Och att det bästa valet kan vara det som för stunden känns jobbigast. Barnet självt har inte alltid erfarenhet och mognad nog att se längre än till den tillfälliga vinsten, säger Linda Ulfsdotter.

regelbundet och återkommande skolk är inget man ska ta lätt på, tycker hon:
– Skolk står alltid för
någonting. Det är viktigt att skola och föräldrar försöker förstå vad det handlar om för varje enskilt barn som skolkar, och fundera över hur man kan hjälpa barnet.
Linda Ulfsdotter tror att det till exempel kan handla om svårigheter som man inte har sett och som gör att barnet halkar efter i skol-arbetet. Att barnet har höga krav på sig och stannar hemma för att plugga till prov. Eller att något händer hemma, i skolan eller på fritiden som gör att barnet drar sig undan.

Tipsa andra:
 
2010
6/12
11:31

Permalänk

Grön kamp längs gröna linjen

Av: Redaktionen, publicerad 6 december, 2010.
City

Foto: José FigueroaSvante Tidholm, Josefine Hasselberg med sonen Elias, Sanya Falkenstrand och Peter Platesjö ingår i nätverket Linje 17, som organiserar de boende längst tunnelbanans södra gröna linje.

Sociala, miljömedvetna och föreningsaktiva. Så ser Norra Djurgårdsstadens framtida idealinvånare ut. Men de medborgarna finns redan – i förorten. Linje 17 heter nätverket som involverar folk längs gröna linjen – från Skärmarbrink till Skarpnäck.

Stockholms stad förbereder för en ny, miljötekniskt avancerad stadsdel som ska ta över efter Hammarby sjöstad som miljöskrytstad. Det är i lyxiga, klimatsmarta Norra Djurgårdsstaden som framtida prominenta gäster kommer att guidas runt. Bygget har redan fått raljanta kommentarer – mest på grund av prat om önskvärda karaktärsdrag hos de boende.
Parallellt med stadens planering av en ny miljöstadsdel bildas hållbara nätverk i förorterna.

Linje 17 är en reaktion mot innerstadens gentrifiering. Runt valet var allt fokus på den välbärgade medelklassen i stan, men för förorterna fanns ingen vision, säger Svante Tidholm, en av initiativtagarna till Linje 17.

I ett kollektivhus i Skarpnäck träffas delar av nätverket för att äta potatis- och purjolökssoppa. Över matbordet pratas det om förskolans stora barngrupper. Senare under kvällen ska det hållas ett möte under rubriken ”normativ kritik”.
– Det är uppmuntrande och kul att jobba ihop. Tidigare har jag fått gå själv på nämndmöten, men i nätverket hittar jag folk som är engagerade i samma frågor som jag, säger Josefin Hasselberg.

Linje 17 organiserar stormöten en gång i månaden, mötesplatsen roterar mellan tunnelbanestationerna.
– Att samarbeta mellan olika stadsdelar har en poäng, eftersom vi ofta dras med samma problem. Vi kan inspirera varandra. Folkodlingen i Skarpnäck har till exempel spritt sig längs gröna linjen, säger Peter Platesjö.
Med sin engagerade och hållbara livsstil skulle de vara drömgäster i den planerade stadsdelen Norra Djurgårdsstaden.
– Nej, där vill jag inte bo. Ju mer pengar du har, desto mer avskärmar du dig mot andra människor, säger Sanya Falkenstrand.
– Norra Djurgårdsstaden känns mer som något staden vill visa upp, en plats för rika människor, säger Peter Platesjö.

Per Ankersjö (C), stadsmiljöborgarråd i Stockholm, ger honom delvis rätt:
– Norra Djurgårdsstaden sätter Stockholm på kartan som miljöstad i världen. Det är vårt nästa Hammarby sjöstad, en plats som vi gärna visar upp för besökare och utländska gäster.
Ett hållbart samhälle kan inte en-sidigt planeras fram av experter och myndigheter, utan måste också växa fram underifrån – från medborgarna själva, menar Marie Larsson som är landskapsarkitekt och doktor i agronomi på SLU i Alnarp.
– Det är stor skillnad på regler som införs uppifrån och på normer som växt fram spontant och har en förankring bland dem som berörs. Människors behov att vara kreativa och skapande i sin närmiljö är ofta förbisett i stadsplaneringen.
Det handlar om att inte i alla lägen förse medborgarna med färdiga miljöer, utan att lämna plats för männi-skans kreativa förmåga, till exempel genom att uppmuntra stadsdelsträdgårdar, som är självorganiserade.
– De blir komplement till kommunalt planerade och anlagda parker och torg. Och de reser en intressant diskussion som är närbesläktad med Reclaim the streets-diskussionen. Vem har rätt att använda marken?, säger Marie Larsson.
Linje 17 har ett ekotänk, men fyller dessutom en social funktion.

– Genom nätverket lär man känna nya människor, men också varandras stadsdelar. Folk i Skarpnäck vill ju inte åka in till Söder för att fika, säger Svante Tidholm.

Anna Wahlgren
redaktion@city.se

Fakta:

I Norra Djurgårdsstaden har de boende utvecklat hållbara livsstilar och upplever en hög livskvalitet. Hushållen använder hållbar teknik för att hushålla med energi och råvaror och minska sin miljö- och klimatpåverkan. (…) De boende är aktiva och skapar sociala nätverk och trivsel för sitt välbefinnande. (…) Norra Djurgårdsstaden är en stadsdel med ett rikt socialt liv som bygger på en god planering av mötesplatser för de boende och verksamma i området. Den goda tillgången till samlingslokaler har gjort att föreningslivet fått en renässans.
Utdrag ur Norra Djurgårdsstadens miljöprogram.

Uppifrån VS Nerifrån

Uppifrån: Norra Djurgårdsstadens miljö-stockholmare
* Följer regler som kommer uppifrån.
* Har hamnat i en miljö som är planerad från ett expert- och myndighetsperspektiv.
* Får information om hur ett hållbart boende och en ekologisk livsstil ser ut.

VS.

Nerifrån: Nätverket Linje 17:s miljö-stockholmare
*Tillhör ett nätverk som växt fram spontant.
* Engagemanget har initierats och förverkligats ”underifrån”.
* Har inte hamnat i en färdig miljö, utan måste själv vara kreativ.

FAKTA// Andra gräsrots-initiativ i Stockholm
1. Folkodlingen i Skarpnäck
Ett 20-tal personer driver en
gemensam trädgårdspark. Odlar främst ätbara växter. Parken är öppen för alla – både för dem som arbetar där och för dem som
bara vill vistas där. Anser att en lokal omställning är nödvändig.

2. Tillväxt
Med spaden i handen vill de göra Stockholm till en mer hållbar stad. Planterar träd och buskar i parker, på trottoarer, gator och innergårdar. Har tagit fram en skördekarta över Stockholm, och ett ”Busplanteringens ABC”.

3. Guerilla Gardening
En rörelse som föddes i New York på 1970-talet, då en grupp aktivister anlade en trädgård på en över-given markplätt. Aktionerna sker både på allmän och privat mark, oftast på ödelagda tomter.

4. Mykorrhiza
Praktiskt inriktat nätverk som jobbar för förändring genom lokal försörjning. Vill skapa mötesplatser för kunskapsutbyte och inspirera till förändring. Ordnade soppkök på egenodlade grönsaker under klimatmötet i Köpenhamn.

Tipsa andra:
 
« Äldre inlägg