Redaktionen RSS

Redaktionen

— Stockholm Politik Reportage

Arkiv för mars, 2011

2011
31/3
11:29

Permalänk

Plötsligt händer det, Stockholm

Av: Mathias Gurestam, publicerad 31 mars, 2011.

Det måste vara tråkigt en stund innan det kan bli kul igen.
Därför gillar jag det nuvarande tillståndet i Fotbollsstockholm.
Vi ska inte bara klara av att se solen skina över Borås, Malmö och Södertälje för den delen, trots fortsatt huvudvärkslågtryck i huvudstaden.
Stockholm kanske till och med behöver sin paus ur bild. Precis som Malmö och Göteborg behövde sina. Cykler ni vet. Ännu tydligare inom idrotten, där ekvationen alltid är given – när en jublar gråter en annan, och i allsvenskan roterar rollerna ständigt.

Så länge får vi fortsätta att prata om arenor som inte byggdes i tid, ens börjat byggas eller byggs för för mycket pengar.
Så plötsligt händer det. Hammarby går upp igen. Det börjar spelas fotboll på de för dyrt färdigbyggda arenorna. Någon mångmiljardär som måste bränna stålar kommer på att han höll på AIK som liten. Djurgården förädlar sina talanger. Och vi intalar oss att våra derbyn kan hålla Old Firm-klass.

Allt det där kommer hända.
Till dess får vi vara en mogen storebror.

Mathias gurestam
Chefredaktör
mathias.gurestam@city.se

Tipsa andra:
 
2011
31/3
10:18

Permalänk

Farsor på plan

Av: Redaktionen, publicerad 31 mars, 2011.
110331allsvenskan

Foto: Laura MendelinDaniel Tjernström, AIK, och Mattias Jonson, Dif, är rutinerade, men inte äldst i allsvenskan. Patrik Rosengren i Mjällby, snart 40, vinner med tre år över de båda 37-åringarna.

Äldst i laget – och börjar se slutet på karriären.
– Det är viktigt att ge allt på träningarna, annars blir man ju omsprungen av de yngre, säger Mattias Jonson, 37, Dif.
City träffar honom och rivalen Daniel Tjernström, AIK, inför vårens första
fotbollsderby.

Få spelare kan sägas vara så intimt förknippade med sina lags klubbmärken som Mattias Jonson med Djurgården och Daniel Tjernström med AIK. Båda har just fyllt 37 år och har mycket gemensamt, trots att de är tunga rivaler på planen.
Det återstår bara några dagar innan det smäller. Måndagens fotbollsderby mellan tvillingklubbarna Djurgården och AIK, är en premiär som andas rejäl rivstart på säsongen. Både Mattias Jonson och Daniel Tjernström blickar förnöjt ut mot Råsundas nylagda fotbollsmatta.
– Planen ser ju riktigt fin ut, säger Daniel.

Det märks att de har mötts många gånger tidigare. Stämningen är uppsluppen.
– Vi tillhör ju samma generation, säger Mattias.
Kanske trivs de med att snacka fotboll med en jämnårig, då de är betydligt äldre än de flesta av sina medspelare.
– Det skiljer sex år mellan mig och nästa spelare i ålder, Joel Riddez är ju bara 31 år, säger Mattias.
– Och det är fem år mellan mig och Kenny Pavey, säger Daniel och skrattar till inför insikten att det springer runt lagkamrater som är födda 1995 på samma träningar.
Är den här säsongen sista resan?
– För mig är det definitivt sista säsongen, det här blir mitt sista hemmaderby mot AIK, slår Mattias fast, medan Daniel inte har tagit något beslut ännu.
– Jag vill inte stänga några dörrar, jag tar fortfarande ett år i taget, men det närmar sig ju slutet, säger han.

Båda spelarna är eniga om att de numera mest lever för matcherna, men att det inte känns lika kul att motivera sig för träning.
– När karriären är över kommer jag nog att sakna att spela match men har fått nog av allt omkring. Det är inte lika spännande med omklädningsrum och att sitta på en buss fram och tillbaka till Trelleborg, säger Mattias och Daniel håller med.
– Du står väl inte heller och nöter extra efter träningarna, säger Daniel till Mattias som skakar på huvudet till svar:
– Men det är viktigt att ge allt på träningarna,
annars blir man ju omsprungen av de yngre.
Båda är kända för sin inställning att ge hundra procent i varje match, och båda vet att de har en speciell plats i fansens hjärtan.
– Om man ser på innebörden av ordet ”järnkamin”, tror jag många supportrar tycker att jag passar in på det begreppet, att jag alltid ger allt, säger Mattias.
– Och jag har ju spelat i AIK sedan 1999, det betyder så klart en hel del, säger Daniel.
Men ingen av de två veteranerna vill trots sin ålder och rutin kalla sig ”pappor” i sina lag.
– Visst ställer jag upp om någon kommer och frågar om hjälp, men annars är jag är redan en pappa hemma, säger Mattias och får medhåll av Daniel.

Andreas Johansson
redaktion@city.se

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Fyra snabba
● Mattias Jonson om Daniel Tjernströms fotbollskvaliteter:
– Daniel är en krigare som gör oerhört mycket jobb i skymundan.

● Och Daniel om Mattias fotbollskvaliteter:
– Mattias alla landskamper talar för sig själva, men han är rejält kraftfull och inger respekt ute på planen.

● Båda två om avsaknaden av Hammarby i allsvenskan:
– Två derbyn färre och tio miljoner mindre på kontot, sedan är det roligare att spela derbyn än andra matcher.

● Vilka är favoriter till SM-guldet?
– Elfsborg!

_________________________________________________________________________________________________________________________________________________

City tippar allsvenskan
1 Malmö FF
2 Elfsborg
3 Helsingborg
4 Örebro
5 AIK
6 Kalmar
7 Djurgården
8 IFK Göteborg
9 Häcken
10 Trelleborg
11 Halmstad
12 Mjällby
13 GAIS
14 Syrianska
15 Gefle
16 Norrköping

Tipsa andra:
 
2011
31/3
08:00

Permalänk

Tvådagarstidningen med koll på stan

Av: Redaktionen, publicerad 31 mars, 2011.

redaktionen_Web

Är du en van City-läsare har du lärt känna våra profiler. Sen två år tillbaka satsar vi på personlig kvalitetsjournalistik. För dig som inte upptäckt nya City än, vill vi berätta vad vi ger dig gratis två gånger i veckan.

City är en urban och modern lokaltidning, både en glad nöjesguide och ett engagerat samhällsgranskande nyhetsmagasin. Alltid med utgångspunkt från Stockholm. Vi älskar den här staden, och det känns i tidningen. Det dagliga arbetet på Cityredaktionen leds av editionscheferna Warda Khaldi och Malena Rydell, som också planerar tidningen tillsammans. Redaktionen finns mitt i Vasastan, vi tar oss hit kollektivt och till fots, och här-ifrån tar vi oss varje vecka till platser i hela kommunen och ibland länet.

Inga nyhetsbyråer
På City ställer vi oss utanför mainstream-nyhetsfållan. Vi gör våra egna, unika reportage från grunden – och har ingen returinformation från nyhetsbyråer.

De skilda världarna
I Stockholm finns den roligaste underhållningen men också de fulaste sociala orättvisorna, de vräkigaste våningarna och den värsta bostadsbristen, här finns kreativa kollektiv och grova brott. Denna blandning syns i en storstadstidning som City.

Fynda i Dyr-stockholm
City har räknat ut att det är 30 procent dyrare att roa sig i Stockholm än i Göteborg och Malmö. Därför behöver du extra bra guider till alla de prisvärda alternativen. Vi gör regelbundet snålguider, tester och tipsar om gratisnöjen i stan.

Allt är inte lifestyle som glimmar
Ett av våra viktigaste uppdrag är att skildra och granska hur Stockholm förändras, inte bara när det gäller stadsbyggnad utan också socialt.

Användbara matsidor
På matsidorna hittar du både majs i kopp och den senaste helstekta grisen. Äter vi något extra gott besöker vi kocken i köket och ber om tipsen.

Mode – mer än shopping
På Agnes af Geijerstams modesida får du inte bara tips om vårens bästa solglasögon, utan också stans skarpaste fashionanalyser. Ställ dina frågor om fashion till agnes@city.se!

Krönikörer med extra känslo-allt
När Citys trojka Annette Kullenberg, Emelie Thorén och Kajsa Ekis Ekman skriver krönikor väcker de läsarnas känslor.

Blåslampa i Stadshuset
City tar lokalpolitiken på allvar. Vi är den enda dagstidning som har en seriös bevakning av Stadshuset och de politiker som verkar där.

Allt finns här!
Nej, du behöver inte flytta till New York eller Berlin. Du måste bara hitta stans alla dolda skatter. Vi ger dig bästa guiderna till stans pärlor, allt från konditorier, stadsvandringar och skidbackar till vårens hiphopsinglar, klubbar och småbutiker.

Din röst i staden
Citys reportrar syns, tänker och tar plats. Vi är stolta över våra skickliga fotografer och vår bildjournalistik – den är en viktig del av berättandet och det personliga tilltalet i City.

Röster om City

”City har blivit bäst på Stockholm. Har örat närmare asfalten än både Nöjesguiden, Metro, DN och SvD.” Jan Gradvall, Dagens industri.

”Gratistidningen Stockholm City är för övrigt för bra för att vara gratis. Dagens nummer bland de bästa hittills.”
Anders Billing, redaktör Fokus, twittrar i november 2010.

I åratal kämpade Stockholm City mot Metro om tunnelbaneläsarna innan de insåg att vi redan har en jävla massa rikstäckande morgontidningar. I stället drog de ner på takten och gav oss något unikt – intressanta, välskrivna och aktuella nyheter och reportage, allt med en renodlad Stockholmsvinkel. Att de dessutom har lockat till sig några av Sveriges allra bästa skribenter säger väl allt.” Nöjesguidens motivering när juryn nominerade Stockholm City till Stockholmspriset i januari 2011.

Det är vi som gör city

Måndagstidningen
Vi drar i gång veckan med unika reportage och granskningar av Stockholm.

Hannes Delling Reporter / Brottsplats Stockholm
Jag skriver om allt som rör oss invånare, med fokus på krim- och trygghetsfrågor. Lösningen? Klotterfritt, synliga poliser och upplysta gångtunnlar? Eller integration och minskade klyftor?

Annette Kullenberg Krönikör / Annettes Stockholm
Sakta jag går genom stan, lyssnar på vinden och rösterna. Skratten, grälen. Hittar det nya. Och det bortglömda. Ibland upprymd. Ibland lite skamfilad.

Jenny Damberg reporter / Fråga jenny
Stans vitsigaste frisersalongnamn, pizzans lokalhistoria och orsaken till att det heter Beridarebanan. Gammal och ny stockholmiana kan du fråga Jenny om. Gör det!
Mejla: jenny.damberg@city.se

Ana Udovic, Lovisa Cullheim Koll
Inspirerande tips och möten med människor med fokus på jobb, utbildning och
hälsa/livsstil varje måndag. Karriär/Jobb, Karriär/Utbildning, Livsstil/Hälsa, Resa.

Klas Ekman (föräldraledig) Reporter / Kultur & Nöje
Man kan beskriva mig som allt-i-allo. Jag kan ibland få skriva fyra sidor om kultur-
tidskriften Kris, och dagen efter läxa upp stockholmare som inte plockar upp hundskit.

Torsdagstidningen

Vi fokuserar på allt roligt du kan göra i helgen och håller extra koll på vad som sker i lokalpolitiken.
Jessica Ritzén Reporter / Politik i veckan
Berättar om det bästa och det sämsta i vår huvudstad. Granskar stadshusmakten och beskriver stockholmarnas verklighet. Från köksbord, skolbänk och perrong till gator, torg och stadshus.

Emil Arvidson Reporter / Krogredaktör
Citys krogsidor visar på den kulturella bredden i Stockholm genom att berätta om det nya, det obskyra och det klassiska i en matstad som just nu utvecklas snabbare än någonsin.

Emelie Thorén Krönikör / Popmorsa
Blonderad populärkulturjunkie,mamma, vän, syster, flickvän. Skriver om stora och små känslor. Men mest om sånt som skaver.
Varje torsdag, jämna veckor.

Kajsa Ekis Ekman Krönikör / Ekis Stockholm
Jag blandar djupa reflektioner med billiga trick, alltid ett boktips och ett varmt hjärta.
Varje torsdag, udda veckor.

Agnes af Geijerstam Reporter / Moderedaktör
Med förhoppning att roligt också kan vara smart när det kommer till mode.
Liksom med all annan kultur, oavsett om den har ett pop-prefix eller inte.

Övrig redaktion

Warda Khaldi Nyhets- och samhällschef
Vi berättar och granskar historien om Stockholm, ur en massa olika vinklar och med hjälp av massor av olika röster. Det är en historia som ständigt pågår, förändras och aldrig tar slut.

Malena Rydell Kulturchef
Nya City är det alla sa var en omöjlighet – en kvaloid! Vår kulturjournalistik gör tomrummet mellan kvällsisarnas nöjessidor och morgontidningarnas kultursidor spännande.

Åse Bengtsson Helin Bildredaktör
Citys bilder ska addera en tanke och känsla, berätta vidare det som texten inte kan. Jag ser till att allt klaffar från idéarbete till planering och layout.

Tobias Rydin Art director
Ansvarar för Citys form och vill hitta den omöjliga syntesen mellan brittisk tabloid och Frankfurter allgemeine. City ska vara kraftullt, personligt och sofistikerat – på en och samma gång!
Sara Mac Key Fotograf
Fotograferar många olika uppdrag. När mitt fokus är människan i staden vill jag skildra henne så ärligt som möjligt, jag vill förmänskliga tidningen med bild.

Sofia Runarsdotter Fotograf
Fotar stora och små saker. Det är kul.

Ida Berg redigeringssamordnare
Arbetsleder redigeringen, som sätter ihop text och bild och gör snygga, intressanta och begripliga tidningssidor av dem. Jag ser också till att sidorna funkar ihop och tar sig fram till tryckeriet – i tid.

Björn Svensson redigerare
Jag ritar tidningens sidor i layoutprogrammet InDesign. Jag väljer bilder, skriver rubriker och ser till så att sidorna är snygga och begripliga.

Tipsa andra:
 
2011
28/3
10:59

Permalänk

Estelle – en riktig stjärna

Av: Redaktionen, publicerad 28 mars, 2011.
estelle_web

Foto: Laura MedelinEstelle Joubert Westling har blivit utsedd till ”Årets nova” för sitt stora engagemang i hållbarhetsprojekt. Hon drivs främst av sina värderingar. ”Jag gör bara saker som jag verkligen vill göra”, säger hon.

25-åriga Handelsstudenten Estelle Joubert Westling har vunnit ”årets nova”, en tävling för superstudenter som gör skillnad. Hon varvar ekonomutbildningen med att jobba med hållbarhet och pimpa betyg i Hässelbygårdsskolan.

Hur blev du en nova?
– Titeln delas ut till studenter som har presterat något speciellt under utbildningstiden. Jag har jobbat en del med hållbarhetsprojekt vid sidan av skolan, i höstas vann jag Sustainergies cup, en internationell uppsatstävling som ledde till att jag har föreläst i USA och Frankrike om nordiska perspektiv på hur man gör kapitalismen grön. För några år sedan startade jag ”pimp my grades”, ett projekt där Handelsstudenter hjälper till med läxläsning i Hässelbygårdsskolan.

En del studenter känner nog att det är tillräckligt med jobb att ta examen och klara hyran, hur orkar du?
– Jag antar att jag är en väldigt driven person. Man måste skapa sina egna möjligheter för att nå dit man vill, de flesta chanser är inte utannonserade. Jag började till exempel blogga för Antonia Ax:son Johnsons miljö-fond på eget initiativ. Men jag har också haft enorm tur och har en bra mentor som jag bollar med.

Du är 25 och har redan blivit utsedd till årets största talang, vad är nästa steg?
– Jag vet faktiskt inte! Jag har nog aldrig varit en person med en stor livsdröm, jag drivs av mina värderingar. Hållbarhetsfrågan brinner jag särskilt för och jag jobbar just nu med innovation och affärsutveckling på det området. Det är otroligt roligt!

Lovisa Cullheim
redaktion@city.se

——————————————————————————————————————————-

Namn: Estelle Joubert Westling. Ålder: 25. Bor: Gärdet. Gör: Pluggar ekonomi på Handelshögskolan. Familj: Singel. Aktuell: Utsedd till årets topptalang.

Esetelles bästa tips
1 Gör det du vill i stället för att bara tänka på vad som ser bra ut på cv:et
2 Skapa dina egna möjligheter.
3 Hitta en mentor. Om det finns någon som du beundrar och tänker ’”wow” vilken häftig person’ – ta kontakt!

——————————————————————————————————————————-

Vad är årets nova?
Årets nova utses varje år av topptalangnätverket Nova 100. En Nova är en högskolestudent som är driven, har starka akademiska meriter och lyser upp sin omgivning genom att engagera sig i olika projekt och organisationer.

Tipsa andra:
 
2011
21/3
11:24

Permalänk

Fishy! De fixar lena fötter

Av: Redaktionen, publicerad 21 mars, 2011.
fiskpedikyr_webb

Foto: Sofia RunarsdotterFiskpedikyr kommer från Turkiet, men har spritt sig till Asien. Mimmi Nordquist har 750 fiskar, men menar att omkring 200 per fotpar är lagom. En behandling för en person, på 60 minuter, kostar 490 kronor.

Chokladinpackning, infrarött ljus, kaviarbehandling … till listan över knäppa spabehandlingar kan nu läggas: fiskpedikyr. Just det, vi pratar alltså om pedikyr som utförs av – fiskar.

Fiskpedikyrens lokaler liknar först ett helt vanligt spa: mjuka frottéhanddukar, vilsamma korgstolar och dov belysning. Men pedikyrrummet skiljer sig markant från det vanliga – där står ett stort akvarium, och vid dem två fåtöljer på höga socklar.
Locket till akvariet lyfts av, och framsimmandes kommer massor av små, svarta fiskar. Jag fegar ur totalt, men min medtestare, Ala, 30, stoppar modigt ner sina fötter i akvariet.
– Det bubblar ungefär som kolsyra på fötterna, förklarar hon och rekommenderar mig att inte tänka på att det är fiskar som nafsar på fötterna med sina tandlösa munnar.

Ägaren, Mimmi Nordquist, 29, förklarar att det kommer att kännas som mest underligt de första tio sekunderna.
Jag stoppar ner fötterna. De små fiskarna kastar sig mot dem. Den pirrande känslan är inte helt behaglig först. Men efter en stund släpper faktiskt känslan och fiskarnas mumsande blir mer som att ha myror i benen – fast utanpå.
– De här fiskarna, kangal garra rufa, gillar bara död och skadad hud. Därför blir deras nafsande som en skrubb av huden, och de gör den väldigt mjuk, förklarar Mimmi Nordquist.
Fiskarna har ett enzym i munnen som tar bort döda hudceller. Fiskarna kan också få bort förhårdnader, även om man kan behöva gå några gånger för att få bort dem.

Vad äter de när de inte äter på folks fötter?
– De får två proteinrika mål mat om dagen. Det här är mer som godis för dem, säger Mimmi.
Mellan varje behandling får fiskarna vänta i två timmar för att få i gång aptiten. Fiskarna lever i tre – fem år och kan bli tio-tolv centimeter långa.
– De större är för klienter med psoriasis. Psoriasis innebär att hudcellerna delar sig för snabbt och fiskarna hjälper till där eftersom de har ett ämne i munnen som hindrar celler att dela sig för snabbt.

Fiskpedikyren är nyöppnad, men inom kort kommer pedikyren att utökas med manikyr, och längre fram planerar Mimmi Nordquist att erbjuda helkropps- och ansiktsbehandling.
När det gått nära en timme lyfter jag och Ala fötterna ur akvariet, får fotmassage och fötterna insmörjda med kräm.
– Fötterna känns väldigt lena, säger Ala.
Hon gillar idén att använda sig av naturen för skönhetsbehandling, och visst – naturligare än så här kan det inte bli.
Jag måste hålla med om att det funkar, fötterna blir lena som på en bebis. Fiskarna var bra på sitt jobb, även om de bara betraktade våra fötter som godis.

Ana Udovic
koll@city.se

—————————————————————————-

Andra udda spabehandlingar

Infrarött ljus
Infraföd värmebehandling. Besökaren ligger på en bädd och omges av infrarött ljus, som ska förbättra immunförsvaret och lindra spänningar och smärta i muskler och leder.
Yasuragi Hasseludden, www.yasuragi.se ligger på Hamndalsvägen 6. Buss 417 från Orminge – men du kan också ta Waxholmsbåten till Hassel-udden.
Kostnad: 450 kronor för 40 minuters behandling.

Kaviar
Ansiktsbehandling med kaviar. Dyr kaviar ska inte stoppas i munnen, utan runtomkring: Sturebadet erbjuder en ansiktsbehandling med kaviar, där ”exklusiva caviarprodukter” sägs strama upp, förfina och återfukta huden, och hjälpa mot åldrande. Len, frisk och lysande ska huden bli. Men kostar det så smakar det.
Kostnad: 1 970 kronor för 80 minuter (dyrare på helgen).
Sturebadet, Sturegallerian 36, Östermalmstorg, www.sturebadet.se.

Chokladmassage
Dagspaet Roslags spa erbjuder ”hot chocolate massage”, en helkroppsmassage med varm choklad, som innehåller 85 procent kakao.
Kostnad: 800 kronor för 50 minuter.
Roslags spa, Roslagsgatan 32, S:t Eriksplan, www.roslagsspa.se.

Koppning
På Storkyrkobadet, charmigt gammalt badhus i Gamla stan, erbjuder man förutom klassisk massage även ”koppning”, alltså att man lägger koppar i glas på väl valda ställen på huden. Det ger lite samma effekt som massage, sätter fart på blodcirkulationen och rensar ut slaggprodukter, och kan hjälpa mot värk. En behandling på Storkyrkobadet kostar 150 kronor för 20 minuter.
Svartmangatan 20-22, Gamla stan, storkyrkobadet.se.

Tipsa andra:
 
2011
21/3
11:15

Permalänk

Jakten på den gömda cachen

Av: Redaktionen, publicerad 21 mars, 2011.
geocaching_webb

Foto: José FigueroaHelen Hopkinson Abar och Raymond Baker letar, med hjälp av mobilen, en skatt – cache – på Järvafältet.

Stockholm är fullt av tusentals små skatter. Gömda av vuxna.
– När man cachar i stan ser man lätt knäpp ut. Jag brukar ta några på lunchen, säger Helen Hopkinson Abar. City följer med på gps-skattjakten geocaching.

– Scchh… det kommer mugglare. Låtsas som ingenting!
Helen Hopkinson Abar och Raymond Baker är två inbitna vuxennördar som håller på med gps-leken geocaching. Nu har de gömt sig bakom en anslagstavla.
– En av reglerna i geocaching är att inte visa vad man håller på med. Vi brukar kalla dem som inte förstår för mugglare, precis som de vanliga människorna i Harry Potter, viskar Helen Hopkinson Abar.
Geocaching är en typ av skattjakt eller en modern, global version av gömma nyckeln. Någon gömmer en låda med en loggbok och en penna som viktigaste innehåll. Sedan publiceras gps-koordinaterna till skatten på nätet.
Det finns flest cacher i innerstan, men andra fördelar med att leta i skogen.
– Jag brukar ta några på lunchen och får en del konstiga blickar om jag tittar in ett stuprör eller står på huk vid ett gatuhörn mitt i stan, säger Helen.
Cacharna innehåller inget spektakulärt. För de flesta är det inte priset, utan letandet som är det roliga.

Just i dag ska de vana geocacharna Helen och Raymond leta under stubbar och stenar på Järva-fältet. Någonstans i en ihålig trädstam ligger en actionfigur från Australien som är på väg till Berlin.
Tre, två … Avståndsmätaren på gps:en tickar nedåt. Bara några meter kvar till första skatten.
– Här, här ska den vara!
Helen drar av sig vanten och sticker ner en hand i en gammal rutten stubbe.
– Inget man gör när man precis kirrat naglarna. Men vad fasen. Var är den?
En dryg kvarts frustration och flera söndermosade stubbar senare inser de att cachen är borta.

– Ja, jag är besviken. Och helt medveten om min geekyness, säger Helen eller Hoppo1971 som hon är mer känd som i cachingkretsarna.

Geocacharna presenterar sig helst med sina aliasnamn från hemsidan.
– I morse träffade jag TangoSierra som jag känt ganska länge. Jag hade ingen aning om att han hette Tony förrän i dag, säger Helen och klafsar igenom en snödriva i skogsområdet.

Aliasnamn och action-figurer. Känns det inte lite som att ni är tonåringar som låtit World of warcraft ta upp en för stor del av livet?
– Jo, lite. Det är så klart supernördigt, men det skadar ingen och det är kul, säger Helen.

Är det okej att leka såhär som vuxen?
– Ja, det tycker jag. Men jag undrar vad de på jobbet kommer att tycka när de får reda på vad jag håller på med.

Det har varit en historiskt dålig cachingdag. Besvikna går Helen och Raymond genom skymningen i skogen tillbaka till parkeringsplatsen.
Vid vägrenen på vägen hem stannar plötsligt bilen. Raymonds gps har upptäckt en cache i närheten. Avståndet rusar nedåt. Helen och Raymond störtar ut ur bilen och drar fingrarna längst staketet.
Noll.
– Yes! Äntligen! Raymond drar fram en liten svart cylindrisk cache från baksidan av staketet och hoppar upp och ner av glädje. Den lilla prylen ryms mellan tummen och pekfingret.
Mugglarna har nog svårt att förstå charmen med geocaching. Vad är grejen?

– Det är roligt att veta något som andra inte gör. Jag brukar tänka ”jag vet att det finns något bakom den där skylten, det har du inte en aning om”.

Lovisa Cullheim
 redaktion@city.se

——————————————————————————-

Så funkar geocaching

Geocaching är en sorts skattjakt med hjälp av gps. En mix av gömma nyckel och Harry Potter-mystik.

Man gör enkla skatter som göms i stan eller skogen och som har ett specifikt slutmål. I en ihålig trädstam på Järvafältet ligger en actionfigur från Australien som är på väg till Berlin, till exempel.

För att geocacha behövs en gps, dator eller en smartphone med den gps-funktion.

Geocaching kommer från grekiskans ”geo”, som betyder jord eller mark och ”caching” från engelskans cache som betyder gömställe.

Man får ta en pryl ur cachen, men bara om man lämnar något annat i utbyte.

På olika hemsidor kan man hitta gps-koder till skatterna.

Det går inte att veta exakt hur många som geocachar i Sverige, men man räknar med att ungefär några tusen är aktiva geocachare.

Hitta cacherna på:
geocaching.com eller svenska sidan geocaching.se.

——————————————————————–

Tre sorters cacher

Nanocache
Den minsta cachen, bara någon centimeter hög. Den fästs ofta med hjälp av en magnet och innehåller vanligtvis bara en liten loggbok.

Mysterycache
Skatt som har ledtrådar till en ny cache. Man kan till exempel behöva lösa ekvationer eller gåtor för att räkna ut en ny koordinat.

Coin
En sak som ska resa någonstans i världen. Man kan slå upp cachen på någon av hemsidorna och få veta vart den ska. Världens största coin är ett ankare som väger 40 kilo och är nästan 100 centimeter högt.

Tipsa andra:
 
2011
21/3
10:59

Permalänk

Jag är en hamburgare för otrogna

Av: Redaktionen, publicerad 21 mars, 2011.

Få har missat den. Den skapar moralstorm i Stockholms tunnelbana och tittartillika på tv. Reklamen för otrohetsdejtingsidan som uppmanar dig att ”liva upp vardagen” genom att ha en Affär.
Självklart måste jag wallraffa detta. Jag skapar ett alter ego som är trött på sin slentrian-relation och söker en man, ”vad som helst som ger mig spänning”.
Inom loppet av tjugo minuter ligger tolv meddelanden i min inkorg. De flesta som kontaktar min påhittade karaktär är gifta universitetsutbildade män i 35–40-årsåldern. Män som beskriver sig själva med snälladjektiven glad och trevlig och dumironiskt nog också har orden ”öppen” och ”ärlig” på sin profil. De söker ”ett hemligt liv” långt från villamåsten och kontorsslit.

”Varför vill du vara otrogen då?” frågar jag en 35-åring. Han svarar att det har blivit trist att äta pizza sju dagar i veckan 365 dagar om året. Han vill testa något nytt, han vill testa en hamburgare. Snabbmat har för mig fått en helt ny betydelse.
Sidan kom på tal över en middag med två vänner. En av dem menar att de som vill kommer att vara otrogna, oavsett. Visst, det är nog sant. Men tjänstesamhället får faktiskt nå sin gräns vid sveksugna personer som liknar sin relation vid en pizzaslice för mycket.

Lovisa Cullheim
redaktion@city.se

Tipsa andra:
 
2011
17/3
11:05

Permalänk

”Det är som när vi vann 84”

Av: Redaktionen, publicerad 17 mars, 2011.
hockey_webb

Foto: ScanpixEfter den säkrade semifinalplatsen är det euforiskt i AIK-lägret.

Glöm slipsdöden på Globen – Stockholmshockeyn är glödhet. När AIK skrällskickade seriesegraren HV71 ur slutspelet i veckan vrålade ett fullsatt Hovet, 8 094 åskådare ut sin glädje.

Tommy Lundquist har följt sitt AIK på plats 42 år i rad. Förra säsongen var han och barnbarnet André två av 1 036 personer som såg allsvenska AIK vinna mot Oskarshamn.
– Jag var ju med senast vi tog guld, 84. Och jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva en sån här stämning igen. Det är samma sköna tryck som när vi slog Djurgården i tre raka finalmatcher den gången, säger Tommy överlyckligt.
Annat var det så sent som förra säsongen, i allsvenskan. Då ekade det på Hovet.
– Det man såg framför sig då var ju konkurs, att AIK skulle försvinna totalt. Då skulle det här, att jag och mitt barnbarn har AIK gemensamt, försvinna.

Varje slutsåld slutspelsmatch på Hovet ger AIK runt 800 000 kronor i vinst och Tommy Lundquist hoppas att det glödheta hockeyintresset håller i sig även i höst.
Att AIK numera har ett lag fyllt av stockholmare är en sak som betyder mycket för att behålla publiken.
– Det ger klubbkänsla, sånt betyder mycket för hjärtat, säger André Berggren.
– När finnarna tog över laget för tio år sedan fanns inget hjärta, det gör det nu. Då är det roligare att titta, konstaterar morfar Tommy.

Marie Hallman
redaktion@city.se

————————————————————–

Stjärnan: ”Fansen är allt”

Det har krävts flera års hårt jobb för att nå dit hockeyn är nu.– All heder åt fansen. Deras stöd och arbete har varit ovärderligt, säger Nichlas Falk.

Djurgårdens lagkapten har under sina 16 år i klubben sett hur det kan svänga. Han har sett ett stendött, halvfullt Globen där tio bortafans kunde höras mer än 5000 djurgårdare. Men också, framför allt de två senaste åren, hur ett proppfullt Hovet och Globen numera gungar och glöder så att väggarna skakar.
– Allt går i vågor men för Djurgården och AIK så är det speciellt. HV och Linköping har sitt hockeylag. Våra fans har både hockey och fotboll och det märks att hockeyn har jobbat enormt hårt för att få tillbaka publiken som svek lite efter gulden (2000 och 2001).

Arenabyte, förmånliga erbjudanden till säsongskortsinnehavare, mejldatabas för att göra engångsgäster till flergångsbesökare, bort med cheerleaders och musikavbrott, är några åtgärder. Men framför allt har klubbarna lyft fram fansen som tackat med att höja stämningen, vilket lockat än fler besökare.
Dessutom är majoriteten av spelarna i både AIK och Djurgården från Stockholm.

– Nu känner folk igen spelarna. För de som håller på ett lag är det dels viktigt att laget spelar bra men också att man ser att spelarna kämpar, täcker skott och offrar sig för laget på samma sätt som supportrarna hejar på laget, nämligen villkorslöst, säger Falk.
Går inte det om laget är ihopköpt?
– Nej, det blir en annan känsla. Nu har vi större förankring till och känsla för klubben, det känner fansen.

Marie Hallman
redaktion@city.se

Tipsa andra:
 
2011
17/3
10:41

Permalänk

Jag säljer Regina Kevius badkar

Av: Redaktionen, publicerad 17 mars, 2011.
blocket_webb

Kajsa Ekis Ekmans badkarsannons

Jag har lagt ut ett nystajlat badkar på Blocket – om någon vill köpa det är det bara att höra av sig.

Det kostar tre kronor.
Inte så dyrt va?
Kanske dags att slå till?
Saken är att detta är inte mitt badkar.
Det är Regina Kevius badkar.
Nu kanske någon tycker att vem är jag att lägga ut någon annans badkar på Blocket, borde jag inte fråga först? Och varför så billigt, förresten?
Men då menar jag att jag bara svarar med samma mynt.
Regina Kevius är nämligen moderat idrottsborgarråd i Stockholm och hon har bestämt sig för att sälja ut flera av stadens simhallar.
Det vill säga: våra simhallar.
Utan att vi blivit tillfrågade.

När SVT gjorde en enkät bland besökare på Högdalens simhall tyckte inte en enda att privatisering var en bra idé.
Som Mehdi Oguszoy (V) sa i programmet: ”Nu har vi betalat miljontals skattekronor för att renovera Högdalens simhall, varför ska ett privat företag få skörda frukterna?” Om någon vill starta ett privat badhus, varsågod, det finns inget som hindrar! Men sälj inte ut våra badhus!
Det är samma visa varje gång. De behandlar vår gemensamma egendom som om det vore nåt skräp på loppis fem minuter innan stängningsdags, rear ut den för småpengar. De informerar inte ens folket, opinionsundersökningar visar att folk inte vet om att det händer, alla blir chockade och säger detta vill vi inte!
Och mitt i alltihopa står en leende moderat och säger att det bryr de sig inte om, de tänker göra det här ändå.

Argumenten låter alltid likadana. Det är en massa snömos om ökad kvalitet och valfrihet och anställda som ska ta över och sen slutar det med ett riskkapital­bolag som köper upp hela vår tillvaro och placerar pengarna i Schweiz. I det här fallet sitter företaget Medley, största privatägda operatören av idrottshallar i Sverige, och hoppas. De omsätter 220 miljoner om året på att sköta våra badhus. Medleys bröd är, bokstavligt talat, det gemensammas död.
Det händer något med ett folk som behandlas så respektlöst. Det börjar nedvärdera sig själv och förakta politikerna. Politikerförakt är ofta bara resultatet av ett folkförakt, som pågått länge.

Nej, nu är det dags att ge igen. När jag ändå är i farten tänker jag lägga ut Nackamoderaten Tobias Nässéns böcker på entreprenad, precis som han gör med Nackabornas böcker. Och om han frågar varför, ska jag säga att naturligtvis måste vi vara driftsformsneutrala, och att vem som kommer att driva hans bokhylla kan ingen svara på, men att aktören ifråga säkert kommer att ha många nya spännande idéer. Och sen kan vi ha en diskussion om respekt för egendom.

Kajsa Ekis Ekman
redaktion@city.se

—————————————————————-

JA/”Historien”
Just nu läser jag Elsa Morantes ”Historien” om en italiensk familj under andra världskriget. Handlingen utspelar sig nästan bara i en liten etta och är koncentrerad till ett litet barns uppväxt. Genom barnets stapplande försök att gå får man se historien ur ett ovanligt perspektiv. Oerhört bra!

NEJ/Kärnkraft
Säger de inte alltid att risken är så liten? Och ändå är risken så stor när det väl händer något.

MITT/Stockholm
Gå och se ”Utrensning” på Stadsteatern, pjäsen som Sofi Oksanen skrev innan hon gjorde en roman av den.

————————————————————–

Här hittar du annonserna:

Regina Kevius badkar

Tobias Nässéns böcker

Tipsa andra:
 
2011
14/3
11:31

Permalänk

Designern som siktar mot mars

Av: Redaktionen, publicerad 14 mars, 2011.
Rymdtekniker_web

Foto: Laura MedelinCecilia Hertz jobbar med rymddesign i Stockholm, och har till exempel varit med och designat ett kontrollcenter på månen. Hon hoppas att fler unga vågar gå sin egen väg. ”Alla genombrott som inträffar kommer från människor under 30, så vore ju vansinnigt om vi inte satsar på dem”.

Delfinskötare, president eller rymdforskare? Rymddesignern Cecilia Hertz, 39, har gjort en vanlig barndomsdröm till verklighet. Hon har ett eget rymdföretag i Stockholm och jobbar ihop med Nasa.

Hur hamnade du i rymden?
– Man kan tro att det var raka vägen, men så var det inte alls. Jag sökte och kom in på en väldigt populär arkitektutbildning i Paris, åkte dit och skrev in mig men kom tillbaka och började i stället plugga industridesign i Lund. Där blev jag utvald att med-verka i projektet Star design som skolan drev. Det innebar en resa till Nasa i Houston. Jag blev över-väldigad av passionen och drivet som fanns där – de jobbade ju för att utforska rymden och sätta människan på Mars! Där och då kände jag direkt att jag hörde hemma.

Vad är det häftigaste du varit med om i din utbildning?
– En av arkitekterna på Nasa berättade att det är omöjligt att jobba med rymddesign om man inte har upplevt tyngdlöshet. Jag och några till gjorde ett examensarbete om interiör design av en rymdfarkost, som vann en tävling där priset var att uppleva tyngdlöshet. Det är en fantastisk och helt overklig känsla. Alla männi-skor vet att man inte kan flyga, det är ju omöjligt. Hjärnan får en väldig kick av att göra något som egentligen inte går. Alla borde få testa på att göra det omöjliga.

Ditt jobb låter som en dröm som många har som barn och sedan släpper, är det svårt att följa sina drömmar?
– Ibland har jag fått reaktioner från människor som inte vill tro på att det faktiskt går. ”Ja, men Cecilia, man kan inte starta rymdföretag i Sverige”, och liknande. Jag tror det är typiskt svensk mentalitet, att tro att det som är udda också är omöjligt. Det viktiga är att göra det man är brinner för. Då känns inte drömmarna så oöverstigliga fast man möter svårigheter på vägen.

Lovisa Cullheim
koll@city.se

————————————————-

Tips till dig som vill följa drömmen

Det viktigaste är att man vågar ta steget. Många hålls tillbaka av riskerna, men låt dem inte hindra dig.

Tänk aldrig ”det går inte”.

Tro på dig själv och din idé, och våga testa den. Vad är det värsta som kan hända?

Försök att skapa ett bra kontaktnät med personer som kan funka som mentorer.

Se till att få stöd från personer som tror på dig.

Tipsa andra:
 
« Äldre inlägg