Det är främst kvinnor som tränar pole dance i dag, även om ett fåtal killar har visat intresse. Däremot får man många bokningar från svensexor. Jenny (på bilden) började öva med en egen stång hemma för två år sedan, och är nu en av instruktörerna på studion Dancing queen.
Varför attackerar nazister en dansstudio på Östermalm? Och när började kvinnor installera egna strippstänger hemma i vardagsrummet? Vi tog ett varv runt den blanka totempålen som väcker så starka känslor.
En morgon för några veckor sedan möttes receptionisten på dansstudion Dancing queen av nedklottrade dörrar när hon kom till jobbet. Bakom hotet låg Nordisk ungdom, en grupp med nazistsympatier som även filmat attentatet och publicerat det på sin hemsida.
– Först blev jag orolig, eftersom de hotade med att det var ”första varningen”. Sen blev jag arg. Polisen sa att de förmodligen bara ville ha uppmärksamhet, säger Petra Larsson, som äger Dancing queen tillsammans med sin mamma.
Här utövas den senaste trendsporten – så kallad pole dance, strippstångsgymnastik.
Nazistgruppen hade reagerat på en artikel i tidningen Metro, som påstod att studion även lär ut strippdans till barn, något som Petra Larsson bestämt tar avstånd från. Nu har studion slutat med ”Kids acro”, en barngympa som snarare påminner om redskapsgymnastik, menar hon. Åldersgränsen för strippklasserna är strängt 16 år.
– Det är för att man inte ska skada kroppen, det kan till viss del vara tuff träning. Men sen tycker vi inte att man ska börja med pole dance innan man hittat sig själv. Som barn har man inte omdömet att avgöra vad man egentligen vill göra eller inte.
I salen med ljusslingor längs golvlisten står polerade stångar, likt spikraka furor på rad. Några kvinnor slingrar muskulösa armar runt stången, och hjälper varandra att häva sig upp och ner med komplicerade lyft. Det liknar delvis gymnastik – skillnaden är att alla oavbrutet kollar på sig själva i speglarna.
I dag finns flera gym i Stockholm, som erbjuder allt från strip´n´robics till ”exotisk dans” med paraply. På nätet kan man köpa speciella rosa träningskläder eller sin egen bärbara hemmastång, färdig att montera i vardagsrummet.
En del menar att strippträningen har utvecklats ur tusenårig kinesisk kampsport. Andra hävdar att det är en form av akrobatik som spridits via cirkusgrupper som Cirque du Soleil i Las Vegas. Men kopplingen till sex vill ingen riktigt sudda ut.
I USA, där pole dance funnits som work out i tio år, kombineras den tvärtom ofta med raffset och stilettklackar. Nybörjare kallas ”kittens”, proffs för ”lejoninnor”. Kända gurus som Sheila Kelly på studion S Factor (där bland annat Oprah lärt sig dansa) pratar om att kvinnorna ska ”ta striptease från porrklubbarna till sovrummen”.
Samtidigt försöker paradoxalt nog ”traditionella” strippklubbar, alltså de med svarta fönsterrutor och privata dansbås, att skaffa sig en glammigare aura.
Club Kino, som legat i över 25 år på Döbelnsgatan i Stockholm, skriver på sin hemsida att deras strippor inte pysslar med erotik, utan presenterar en ”konstform” mellan 21 och 07 varje natt. Och när en ny strippklubb nyligen öppnade i Göteborg jämförde fastighetsägaren med den confettisprakande Hollywoodfilmen ”Moulin Rouge”.
I USA har strippgympan väckt debatt bland feminister, som menar att den normaliserar porrindustrin. Här i Sverige blir vi mest upprörda om politiker går på porrklubb. Eller som när burlesquedansösen Miss Cookie uppträdde med endast V-märken på tuttarna på en Vänsterpartifest i Järna i höstas. Då tog flera vänsterpartister avstånd från den sexistiska ”strippshowen”.
– Jag tror vi ser på stången med känsligare ögon här i Sverige. Den enda pole dance många känner till har man sett på film, där det alltid är lättklädda tjejer i skumma lokaler, säger Petra Larsson på Dancing queen.
Hon menar att det finns vissa sensuella inslag även i sporten, men att det aldrig får bli porrigt – ”man ska känna sig ungefär som i en häftig musikvideo med Beyoncé”.
För att undvika fel associationer har dansstudion dock infört regler – man får till exempel inte ha lackskor. Bland utövare i New York och på pole dance-VM används samma sorts skyhöga platåklackar som på vanliga strippklubbar.
– Vi kör inte med ”hooker-heels” här. För mig är det en signal att vi har gympaskor, det visar att det här verkligen handlar om träning, säger Petra Larsson.
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
”Det är jättebra träning”
Författaren Caroline Jensen, uppmärksammad för den självbiografiska boken ”Champagneflickan”, om sin tid som strippa på en porrklubb i Köpenhamn:
– Man blir jättevältränad, det märkte jag fort när jag började. Man använder ju alla muskler. Många tycker fortfarande att stången i sig representerar rent ondska – när jag skrev min bok tyckte folk att jag glamouriserade. Men det finns både bra och dåliga saker med strippvärlden. Den främsta anledningen till att jag slutade var att det var så enformigt. Det stimulerar ju inte så många sidor hos ens person.
”Cyniskt att normalisera sexbranschen”
Nina Lekander, debattör och kulturskribent på Expressen:
– Nya löjliga träningsformer med löjliga namn på utländska avlöser numera varandra så snabbt att en som håller på med normala grejer som ridning inte orkar hålla reda på dem. Om den här modellen innebär att brudarna ska se sexiga ut medan de svettas verkar det inte bara fånigt utan dessutom förnedrande och är sannolikt uppfunnet av nån man.
”Fånigt och förnedrande”
Kajsa Ekis Ekman är författare och debattör, skriver bland annat för DN och är krönikör här i City:
– Man undrar ju hur långt det ska gå, snart är tjejerna supersexiga, supersmarta, evigt unga och kan sminka sig som sminköser, laga mat som stjärnkockar, dansa som strippor, jobba som tre män. Och killarna går runt med ölmage och kan fortfarande inte betala en räkning på egen hand. Slutar det inte med massa besvikna tjejer och bortskämda killar? Detta då bortsett från det jävligt cyniska i att normalisera en bransch som är ojämlikhetens själva kärna.
”Bränn kalorier med dammsugning i stället”
Jenny Westerstrand är doktor i juridik och bloggare, och har skrivit om bland annat prostitution och trafficking:
– Det är naturligtvis lökigt detta med pole dance. Sen tror jag inte att det med nödvändighet är sexigt – det ser säkert larvigt, eller svårt eller bara obegripligt ut. Men som träningsidé framstår det som hopplöst fångad i en kontext som man hade kunna vända bort huvudet från. Man kan bränna mängder av kalorier med dammsugare också, i svåra moves med rundning av soffhörn och snabba hopp över slang och sladd …
Permalänk