Det finns redan i London, Buenos Aires och Århus. Men i Stockholm har striden för ett museum om det andra könet hittills inte gett några resultat. Man tror att det redan är så jämställt här i Sverige att det inte behövs, säger Ebon Kram, från föreningen Dea.
I höst ska ett förslag om ett lokalt kvinnohistoriskt museum utredas av Umeå kommun. Tidigare har flera partier lagt liknande motioner i riksdagen, senast kristdemokraten Désirée Pethrus Engström 2008.
Men regeringen har ansett att genustänket på de existerande institutionerna räcker.
– Det är klart att vi tycker att det bästa vore om alla museer visade kvinnors liv. Men det går för trögt. Det är fortfarande männen som skildras överallt, säger Ebon Kram, som är ordförande i Dea.
Föreningen har lobbat för ett museum i Stockholm i 15 år, bland annat genom att sprida sin karta där man märkt ut viktiga kvinnohistoriska platser.
Till exempel huset i Gamla stan där Sophie Sager bodde, hon som
vågade anmäla sin man för våldtäkt på 1800-talet. Eller gynmottagningen på Fleminggatan, som startades av Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström.
Frauenmuseum i Bonn och Kvindemuseum i danska Århus är förebilder.
– Kvinnor kommer från hela världen för att besöka dessa. Det är en enorm publiktillströmning som även har genererat speciella kvinnoavdelningar på andra museer. Det är ju de kvinnliga besökarna som bär upp kulturen, säger Ebon Kram.
För fem år sen kom den statliga utredningen ”Genus på museer” fram till att det trots allt låg rätt bra till med kvinnorepresentationen runt om i landet.
I Stockholm har bristen på minnesmärken över kvinnor uppmärksammats och lett till att staden i dag har ett ”medvetet genusperspektiv” när man beslutar om nya offentliga verk.
– Visst finns kvinnorna, men de tillmäts inte så stor betydelse. När vi hade besök från Tyskland och tog en guidad busstur i staden nämndes inte ett enda kvinnonamn! Och när kvinnor skildras på museerna är det alltid som mor, maka, hora eller madonna, säger Ebon Kram.
Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) menar att Med-eltidsmuseet och Stadsmuseet arbetar kontinuerligt med att lyfta fram historien ur kvinnors perspektiv, både genom separata utställningar och genom att bredda historieskrivningen. Ett separat kvinnomuseum är därför inte aktuellt.
– Detta är ett vägval. Kvinnors historia är en del av historien och inte en egen frånskild del, säger hon.
Här finns andra kvinnomuseer:
Tantmuseet i Hovra i Hälsingland. Privat museum med fokus på hantverk.
Kvindemuseet i Århus. Grundades 1980, har både fasta och temporära utställningar – just nu visas till exempel en docksamling.
Women´s Library i London. Har ett enormt arkiv, och grundades från början av suffragetternas efterföljare i en nedlagd pub.
Museo de la Mujer, Buenos Aires, Argentina. Nu hänger en utställning om kvinnor som arbetat inom filmen.
International Museum of Women, IMOW i San Fransciso, USA. Engagerande utställningar om kvinnor i olika delar av världen.
Southern Women Museum, Ho Chi Minh City, Vietnam. Har precis byggt ut lokalerna och säger sig ha hundratusentals besökare om året. Visar mycket traditionella vietnamesiska dräkter och hantverk.


Permalänk