Den yngsta deltagaren på vernissagen är under 30, den äldsta över 80.
På lördag ställer 22 kvinnor ut sina verk på Klaragården. En av dem är Helene, som kommer hit flera gånger i veckan.
- En del målningar blir aldrig klara. Ibland får man stoppa sig och börja på en ny, säger hon.
Helene visar oss några av sina målningar i ateljén. Flera är abstrakta, och ett disigt ljus skapas med pastellfärger i många lager.
- Folk tänker olika saker om tavlor. Det är det som är det spännande! För mig själv symboliserar den här till exempel något ruskigt, säger hon och pekar på en ljust rosa akrylmålning.
Helene är en av deltagarna i utställningen på Klaragården, där alla verk är till försäljning. Intäkterna får konstnärerna själva, förutom 10 procent som går till material, nya penslar och färger. Ateljén där konsten föds är redan full med målningar på stafflier och väggar.
Man slås av hur idylliska många är, med motiv som regnbågar, katter och röda stugor.
- En kvinna har levt på Stockholms gator i 20 år, och man ser direkt på hennes målningar när hon mår dåligt. Det är skräckslagna ansikten med vidöppna munnar. När hon mår bra målar hon blomvaser, berättar Gill Edin, chef på Klaragården.
Verksamheten, som drivs av Stadsmissionen, är öppen för utsatta kvinnor, hemlösa och missbrukare på vardagar från klockan 8 på morgonen. Den senaste tiden har man märkt en stor ökning av fattiga pensionärer och utförsäkrade, ensamstånde kvinnor.
- Ibland har de inte råd med mat till familjen. Om barnen är sjuka och stannar hemma från skolan har inte mammorna någon möjlighet att ge dem lunch, säger Gill Edin.
I dag är det svårare att få tunnelbanebiljetter från socialen, berättar hon, och det gör att många utsatta kvinnor blir ännu mer isolerade och stannar hemma i tomma lägenheter, ofta med mycket ångest. Då blir det lätt att halka in i missbruk igen.
Förutom konstgruppen anordnar Klaragården även kurser i skrivande och matlagning.
- Här är vi noga med att man ska delta i aktiviteter, så att alla får något att göra. Står man och målar tillsammans i en grupp blir det lättare att prata också, det kommer mer naturligt. En del kanske blir lite polare, tar en sväng på stan efteråt. Sakta men säkert byggs det upp nätverk, säger Gill Edin.
Det krävs dock mod för att ställa ut sina verk till allmän beskådan. På lördag ska konstnärerna närvara på vernissagen. Fast en del är vana – konstutställningarna hålls vanligtvis varje år på Kvinnodagen, den 8 mars.
- För en del blir det ett sätt att fly från sitt övriga liv, att bli någon annan. När det är vernissage är de inte hemlösa eller missbrukare, utan konstnärer. Folk tittar på en på ett annat sätt,
säger Gill Edin.
Vernissage på Klaragården, Klara västra kyrkogata 20 B, vid Centralen, lördag kl 11-15. Verken är till försäljning, men glöm inte att ta med kontanter.
Permalänk