Lena Adelsohn Liljeroth.
Kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) har kritiserats för sin politik. När City, under valspurten, påstod att ministern ”tycker att ordet kultur har en negativ klang” uppstod en, tja, storm i ett vattenglas. Vi knallade upp på kultur-departementet för att reda ut saken.
I veckan när Fredrik Reinfeldt presenterar sin ny aregering kan Lena Adelsohn Liljeroth bli av med jobbet.
När hon tar emot i sitt rymliga arbetsrum, ett par trappor ovanför Drottninggatans avtagande lunchrusning, är det kanske inte den glänsande kaffekannan eller tavlan i nationalromantisk stil som förvånar mest. Det är snarare hur en pappersfigur av den uppkäftiga filuren Lilla My letat sig in bland de anrika möblerna. Vi slår oss ner i varsin fåtölj.
Efter att undertecknad i artikelserien ”Kulturbikten”, där City inför valet frågade svenska kulturutövare om politik, påstod att ministern tycker att kulturbegreppet har en negativ klang hörde många nyfikna läsare av sig och undrade vad Lena Adelsohn Liljeroth egentligen menade. Cityfrågans ursprung är en intervju i Kulturnyheterna från december ifjol där kulturministern bland annat säger att hon noterat att begreppet kultur ofta skapar problem (se nedan).
– När orden går från mun till mun blir de till slut sanningar, säger kulturministern och söker förklara det missförstånd som uppstått: att hon inte själv skulle gilla kultur.
När jag möter människor som anser sig vara ointresserade av kultur har jag förstått att många hakat upp sig på själva begreppet, många väljer att lägga sådant som är svårförståeligt, kanske ouppnåeligt eller främmande i det. ”Tycker du om att gå på bio då, gillar du film?” frågar jag. ”Ja”, svarar de då.
Den elitism som associeras till kulturbegreppet står således i vägen.
– Det jag menar är att människor i allmänhet har en god koppling till biblioteken, finner offentlig konst, graffiti och dans intressant – men man kallar det inte vid samhällsbegreppet kultur. När människor säger att kultur inte är en viktig fråga rymmer detta inte hela sanningen. Det har jag försökt att förklara när jag möter journalister men många har valt att tolka det som att jag tycker att det är ointressant. Möjligen avsiktligt.
Vari ligger då skillnaden mellan kultur och underhållning?
– Underhållning ser jag mer som tidsfördriv, därmed inte sagt att det behöver handla om dålig kvalitet. Medan kultur handlar om eviga värden och någonting som är bestående över tid och rum.
Finns det tillfällen när du och ditt parti inte varit överens?
– Ja, det har väl hänt men i vilka frågor tänker jag inte berätta (skratt).
I morgon, tisdag, ska statsminister Fredrik Reinfeldt (eller ”Fredrik” som kulturstaben kallar honom) presentera regeringsförklaringen. Nu väntar Lena Adelsohn Liljeroth och hennes stab spänt på beslutet om vilka som ska ingå i regeringen.
För sitta kvar vill hon:
– Väldigt, väldigt gärna.
Mer än så kan hon inte säga.
Men åsikterna kring Lena Adelsohn Liljeroths insats som kultur- och idrottsminister går isär. Samma dag som vi ses kräver exempelvis Expressens kulturchef Karin Olsson hennes avgång med förevändningen att Adelsohn Liljeroth har en svag ideologisk bas för sin politik och att det handlar mer om kulor än kultur, bland annat.
När jag frågar ministern om detta biter hon ifrån för första gången.
– Hon har aldrig talat med mig.
– Jag tycker att kulturen ska vara fri, det är en given ideologisk hållning från min sida. Jag vill inte ha en kultur som styr. Det fick vi nog av under de kommunistiska decennierna, som vi gudskelov lämnat bakom oss.
Lena Adelsohn Liljeroth återkommer ofta till begreppet ”kreativa näringar” och vill bland annat se mer entreprenörskap bland konstnärer.
– Kulturen ska vara fri, skapa, gå före … Men det är också viktigt att du ska kunna överleva som konstnär. Då måste det finnas plats för kulturekonomi, entreprenörskap, marknadsföring, upphovsrättsfrågor i utbildningen. Annars blir du rätt ensam.
Hon fortsätter:
– Kulturen lider av dåligt självförtroende fast den inte behöver göra det. Det finns en räddhågsenhet, en vilja att sitta i knäet.
En rädsla … för vad?
– Ja, det undrar jag också. Förändringsrädsla, kanske.
ALEXANDRA SUNDQVIST
redaktion@city.se
FAKTA/Lena om …
… bibliotekens roll
Den handlar om språket, om orden. Det är självklart att biblioteken utvecklas olika beroende på var i landet man befinner sig, det där med tunnel-banebibliotek i Stockholm är klart intressant men då måste man också ha större bibliotek.
Läsförståelsen har minskat i Sverige. Det är ett stort bekymmer som kan bli ett hot mot en fungerande demokrati. Jag ser en koppling mellan bristande språk och våld – kan man inte sätta ord på det man känner så tror jag att man lättare tar till knytnävarna.
… höjdpunkterna under mandatperioden.
Jag är mycket nöjd med att vi lyckats försvara och öka kulturbudgeten. Medan många av mina ministerkollegor i Europa har tvingats dra ner har vi kunnat genomföra satsningar på kultur i skolan, museerna och stärkt barn och ungas rätt till kultur.
… sina kulturella smultronställen.
Jag tycker mycket om de mindre teatrarna, som Teater Pero, Fria Teatern i Högdalen, Målarsalen på Dramaten och den där … vad heter den … Pistolteatern vid Sankt Eriksplan och … Teater Giljotin? Just det.
FAKTA/Vad har Lena sagt?
Så här sa kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth om kulturbegreppet i SVT:s Kultur-
nyheterna den 14 december 2009. City hänvisade till citatet i intervjuserien Kulturbikten före valet och det väckte upprörda reaktioner hos de intervjuade, bland annat Liv Strömqvist och Stefan Sundström.
Lena Adelsohn Liljeroth (M) tar upp själva begreppet ”kultur”.
Under mina tre år som kulturminister har jag noterat att begreppet kultur ofta skapar problem. Det uppfattas alldeles för ofta som något svårtillgängligt och något ”fint”.
Permalänk