Klas

Foto: Sara Mac KeyFör författaren Caroline Ringskog Ferrada-Noli blev Skunk en skyddad värld. ”Det var ett ställe där ord som ’litterär’ och ’gestaltning’ inte existerade. Det som hände på Skunk var långt ifrån den allmänna bilden av litteratur. Det handlade om skrivande på ett annat sätt, mer behovsbaserat och experimentellt”, säger Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Nu har hon varit med och samlat de bästa texterna från Skunk i en ny bok.

Den var ful och amatörmässig. Men för svensk skönlitteratur verkar nätcommunityn Skunk ha varit betydligt viktigare än för­fattarutbildningen Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.

Den 18 juni dök det upp ett meddelande från Spray på Skunks hemsida. Företaget meddelades att deras nätcommunity skulle läggas ned. Efter tio år, med samma form och nästan total brist på kontroll, var det slut.
Samma öde hade drabbat konkurrenter som Playahead och Lunarstorm, men Skunk var inte som andra communities.

Redan dagen därpå kom ett pressmeddelande från ett gäng som kallade sig Skunkgruppen. De kritiserade Spray, men utvecklades snabbt till att bli något mer konstruktivt och jobbar nu på att själva ta över Skunk. Utvecklandet går relativt långsamt. Skunkfolket är konservativa och betonar ofta att det fina med just deras näthäng var att formen aldrig förändrats. I jämförelse med mer kontemporära sociala nätverk var Skunk synnerligen primitivt, en sista rest av en utdöd art. Det har visat sig vara svårt att återskapa något vars särart till stor del bygger på gammal programmering.
Författaren Måns Wadensjö var en av dem som skrev på uppropet från Skunkgruppen. Han beskriver sig som en sen Skunk, och drogs till communityn på grund av att den var textbaserad och anonym.
– Myspace och Facebook är bilddrivna, och visar upp avsändaren. Forumet var dessutom helt omodererat. På Skunk fick man ljuga fritt. Man kunde skriva sina inlägg utifrån en karaktär snarare än sig själv. Det blev någon sorts fiktion nästan per automatik, säger han.

Tidigare år fick han Katapult-priset för sin debutroman ”Förlossningen”, en roman som tog sin början just som inlägg på hans Skunk-konto. Det var där han skrev offentligt för första gången, vilket gäller betydligt fler än Måns Wadensjö.
Therese Bohman, Ida Säll och Caroline Ringskog Ferrada-Noli är andra författare som först väckte uppmärksamhet via Skunk.
Om det är något detta märkliga lilla forum kom att utvecklas till, så var det en plantskola för unga skönlitterära författare. En plantskola lika viktigt som skrivarlinjen på Biskops-Arnö eller Litterär gestaltning vid Göteborgs universitet. Det visar om inte annat den nya boken ”Skunk – de bästa texterna från Skunk.nu” som precis kommit ut på Eitrem förlag, med just Ida Säll och Caroline Ringskog Ferrada-Noli som redaktörer.
För Therese Bohman var det i och för sig ett helt annat intresse än skrivandet som drog henne till sajten.
– Det var min yngre syster som visade mig Skunk, efter att hon hört att det var där alla människor med bra musiksmak hängde, och vi var båda alldeles överväldigade av att det stämde.

När Skunk var nytt, 1998, var det framför allt känt som hemvist för de kajal- och Broder Daniel-älskande ungdomar som kallades för ”pandor”. Med tiden kom det att bli så mycket mer.
– Jag tror att Skunk blev viktigt för unga, skrivande människor för att det kändes så fritt. Det var bara att vräka ur sig text liksom, säger Therese Bohman.
För Caroline Ringskog Ferrada-Noli blev Skunk en skyddad värld.
– Det var ett ställe där ord som ”litterär” och ”gestaltning” inte existerade. Det som hände på Skunk var långt ifrån den allmänna bilden av litteratur. Det handlade om skrivande på ett annat sätt, mer behovsbaserat och experimentellt – i det senare ordets mest ointellektuella bemärkelse. Man skrev för att man ville, för att man hade nåt att säga, för att man var sprängd av dagens sketna  intryck. Och i stället för att tänka på kultursidor och förlag var man kanske besatt av att skriva för en tjej i Sundbyberg som man liksom krävde all bekräftelse och kärlek ifrån. Jag var besatt av vissa på Skunk. som jag ville besegra och ha i mitt språkliga våld alltså. Man var väl kär och besatt liksom, säger Caroline Ringskog Ferrada-Noli.
– Skunks låga status är skön att sätta mot ytligheten i det där med att ”alla vill skriva en bok”. Här var det snarare så att många som skrev faktiskt borde skriva en bok.

Så hur vi se på Skunk i framtiden? Kommer användarna att klumpas ihop till ett Skunkgäng (eller Skunkgruppen), likt Birgitta Stenberg och hennes Metamorfos-grupp i 50-talets Stockholm, eller Horace och Stig Larsson samt de andra kring tidningen Kris?
– Lär ju. Vi är 2000-talets unga författargeneration. Kolla bara priser och nomineringarna på samtliga författare. Vi är modernare än Kris dock. Närmar oss snarare Blomsbury-gruppen, säger Caroline Ringskog Ferrada-Noli.

Skunkbokfest!
Med diverse skunkar (inklusive Citys Jenny Damberg) och bandet The Andersen Tapes.
När: fredag 26 november, kl 20. Inträde frivilligt.
Var: Walla scen, Valla torg 53 A.

Skunksamtal
På Söderbokhandeln den 1 december, kl 19, samtalar redaktörerna Ida Säll och Caroline Ringskog Ferrada-Noli, formgivarna Gro Janarv och Bodil Gustafsson Fürst samt Helena Eitrem, förläggare på Eitrem förlag.

Andra litterära kotterier
Algonquin Round Table
Lunchsällskapet på Algonquin Hotel bestod bland annat av författarna Dorothy Parker och Robert Benchley samt tidningen New Yorkers grundare Harold Ross. Ibland deltog även komikern Harpo Marx.

KRIS
Kanske det mest framgångsrika svenska kotteriet kretsade kring tidningen Kris. Först ingick författaren och City-medarbetaren Stig Larsson, konstnären Ola Billgren och akademiledamöterna Horace Engdahl och Anders Olsson. Sedan togs tidskriften över av bland andra Aris Fioretos och Daniel Birnbaum, den senare i dag chef över Moderna museet.

Bloomsbury­gruppen
Ett antal brittiska modernister som umgicks i början av 1900-talet. Virginia Woolf och hennes man Leonard hängde med John Maynard Keynes och Lytton Strachey bland andra.

Metamorfos­gruppen
Bildades i Stockholm 1951 och bestod av bland andra Birgitta Stenberg, Öyvind Fahlström och poeten Paul Andersson. Kallades metamorfinister på grund av deras drogmissbruk.

Bildtext:
För författaren Caroline Ringskog Ferrada-Noli blev Skunk en skyddad värld. ”Det var ett ställe där ord som ’litterär’ och ’gestaltning’ inte existerade. Det som hände på Skunk var långt ifrån den allmänna bilden av litteratur. Det handlade om skrivande på ett annat sätt, mer behovsbaserat och experimentellt”, säger Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Nu har hon varit med och samlat de bästa texterna från Skunk i en ny bok.
foto: Sara mac key