Musikergymnasiet Rytmus fick storstilat främmande i torsdags. Joseph Williams, gammal sångare i Toto, kom på besök och bjöd på en smooooth lektion i slickat sound.
Om man gick rockjournalisthögskolan på 90-talet fick man lära sig att det mycket slicka amerikanska popbandet Toto spelade djävulens musik.
Efter en eftermiddag på musikergymnasiet Rytmus ute i Sickla kan jag berätta att Satan i så fall har segrat, fått ungdomen på sin sida och dessutom bär en piano-mönstrad halsduk.
Halsduken är Joseph Williams. Den är över 27 år gammal och hans ”lucky charm”. Joseph Williams var under en period sångare i Toto och deras frontman på storsäljande albumet ”Fahrenheit”. Under några dagar har han repeterat tillsammans med ett gäng svenska musiker inför den Fasching-spelning som ägde rum under namnet LA Project. Allt har skett i hemlighet, för att inte eleverna ska bli alltför upphetsade.
Men den här torsdagen bjuds de in för att få bevittna ett rep inför publik. Tony Borg, marknadsansvarig på skolan, är lika entusiastisk som eleverna.
– Allt kan verkligen hända på Rytmus, Toto kan komma hit, säger han och springer iväg med vattenflaskor till musikerna.
Efter det första repet får Joseph Williams signera skivor, och verkar inte det minsta förvånad över Totos entusiastiska unga publik.
– Publiken i Skandinavien har alltid varit väldigt trogen. Ni svenskar har bra smak, säger han.
Medmusikern Stefan Gunnarsson tror att det kan vara en motreaktion.
– Vi har så mycket Idol- och McDonaldsmusik. Och den klassiska rockpoeten anses vara bättre ju mindre han tränat på sitt instrument. Det här står för något annat än fyra ackord och bra styling, säger han.
Paulina Tellebo, som studerar på skolan, sitter i fiket tillsammans med några kompisar. Hon älskar Toto och västkustrock.
– Musikerna är så perfektionistiska, och gör inga misstag. De är bland de bästa i världen och låter likadant live som på sina skivor. Slick musik är som utbildad pop. Pop som är lite bättre och kan innehålla jazzackord, säger hon.
Gänget är faktiskt imponerade över att gitarristen Steve Lukather verkar spela in en skiva varje dag, och ser uppriktigt förvånade ut när en 35-årig farbror (jag) upplyser dem om Toto länge betraktats som töntiga.
– Fast visst, de kanske inte direkt biter av huvudena på några fladdermöss, säger Martin Zaar när han vänligt försöker förstå vad som möjligtvis skulle kunna vara fel med Toto.
Permalänk