Det handlar om kamp, och att tackla livets svårigheter. I_kväll är det urpremiär för ”I’m not looking back” på Dansens hus. Precis innan Jenny Wilson började jobba med musiken fick artisten beskedet om att hon led av bröstcancer.
Inne på en av scenerna i Dansens hus pågår repetitionerna. Koreografen Helena Franzén håller som bäst på att instruera sina utvalda dansare till en närmast oigenkännlig, betydligt tyngre version av Jenny Wilsons ”Motherhood”, när artisten själv kommer in tillsammans med Daniel ”Fagge” Fagerström från gruppen Je Ne Sais Quoi.
Franzén har valt fem låtar från albumet ”Hardships!”, som Wilson spelat in på nytt tillsammans med
Fagerström. Arbetet med musiken påbörjades först för fem veckor sedan.
- Vi gjorde om dem helt. De bygger snarare på Jennys och mina minnen av hur de lät på ”Hardships!”, säger Daniel Fagerström efter att repetitionerna är avslutade.
”Hardships!” betyder umbäranden, och det var också temat som Helena Franzén tog fasta på när hon först började arbeta med föreställningen ”I’m Not Looking Back”.
-_Jag kände rent fysiskt en sam-hörighet med soundet på skivan, och även att det handlar om kamp. Vi kämpar med mycket i livet, och möts av ett motstånd som vi tacklar på olika sätt, säger Helena Franzén.
Hon har samarbetat med Jenny Wilson en gång tidigare, i samband med förra årets dansparty på Dansens hus. Då gjorde hon ett kortare stycke där Jenny Wilson och Jukka Rintamäki från Silverbullit tolkade ”Strangers in the night”.
Tidigare i år började hon diskutera ”I’m not looking back” med Jenny Wilson, då som en föreställning som kombinerade dans och livemusik. Så blev det inte, bara en kort tid senare fick Jenny Wilson besked om att hon led av bröstcancer.
I somras opererades hon, och har nu genomgått två av fem strålbehandlingar.
-_Jag håller som bäst på att tappa mitt hår, säger Jenny Wilson och pekar på mössan hon bär på huvudet.
-_Och jag kände att jag inte orkade spela live. Jag känner mig lite för sliten för att stå på en scen. Men jag vet inte vad det är med mig, för jag tycker att jag mår bra och känner mig cool med det hela just nu.
I den vevan skickade Daniel Fagerström över en remix han gjort på en av hennes låtar, och då bestämde de sig för att spela in de nya versionerna i_stället. Då kände Jenny Wilson att han skulle vara perfekt att skriva ny musik tillsammans med.
-_Skillnaden från hur det var tänkt ligger egentligen bara i mängden kroppar på scenen, säger Jenny Wilson.
Helena Franzén var tidigt ute med att samarbeta med popmusiker. Hon har jobbat med Jukka Rintamäki i sex år. Under den senare delen av 00-talet blev det allt vanligare med tvärkulturella samarbeten. The Knife gjorde sin Darwin-opera, Silver-bullit-medlemmen och videoregissören Andreas Nilsson ska göra scenografin till ”Vargtimmen” på Dramaten och Andreas Kleerup har jobbat med ”Aniara” på Stadsteatern. Jenny Wilson låg bakom musiken till ”Drottning Kristina”.
-_Det är alltid bra med korsbefruktningar. Musikvärlden mår bra av att komma in i dansvärlden och tvärtom. Man får en bredare publik, säger Helena Franzén.
För Jenny Wilson och Daniel Fagerström blev det framför allt en möjlighet att helt bryta med den invanda formen för musiken.
-_När jag gör låtar på egen hand så finns det en popkonservatism som man följer på något sätt. Till den här föreställningen fick man virvla runt helt fritt på en stor stäpp, säger Jenny Wilson.
Hon gillar framför allt en aspekt med resultatet.
-_Jag är väldigt förtjust i kamp-sportsestetik och rörelser som ser ut som när vapen laddas, säger Jenny Wilson.
Hon vänder sig till Helena Franzén och fortsätter:
-_Om det är okej att jag säger det, så tänker jag på kaststjärnor och ninjor när ni kickar och snurrar runt. En sorts magisk snärt.
Klas Ekman
Jenny Wilson
Ålder: 35. Bor: Hägersten. Familj: Ja. Aktuell: Med musiken till ”I’m not looking back”. Albumet ”Hardships!” släpptes ifjol och i vår kommer ”Blazing”.
”I’m not looking back”
Var: Dansens hus, Stora scenen.
När: I kväll torsdag och imorgon fredag kl 19, pris 270 kr.
Permalänk