Klas

Foto: Maja BrandPia Printz.

Boken är det senaste årets stora snackis. Men de svenska rättigheterna fick ett nystartat svenskt förlag.
– Jag förklarade bara hur mycket jag älskade ”En dag”, säger Pia Printz som nu ger ut David Nicholls kärleksroman på svenska.

Förra året förlorade Pia Printz sin mamma och drabbades av en tidig 40-årskris. Efter sju år på tidningar som Allt i hemmet, Hem & Antik och Amelia sade hon upp sig för att testa bokförlagsbranschen.
– Jag kände att livet var för kort för att gå runt och harva. Jag hade den drömmen, och man kan ju bli påkörd i morgon, säger hon.
Under våren praktiserade hon på Forma förlag två dagar i veckan. En dag i mars gick hon in på Pocket-shop och såg att personalen tipsade om boken ”One day” av den brittiske författaren David Nicholls. Den handlade om Dexter och Emma, som möts som studenter.

Läsaren får följa dem samma dag under de 20 kommande åren, och det utvecklas till en sorglig romantisk komedi som påminner en aning om ”När Harry möter Sally”.
– Efter att ha läst den kunde jag inte glömma boken. Jag tänkte att om jag en gång skulle starta ett eget förlag, så var det exakt den här sortens bok jag ville ge ut.
Pia Printz var inte ensam om att älska boken. Men hon var tydligen först i sin nya bransch. Förlaget Norstedts hade gett ut David Nicholls tidigare böcker, men just ”One day” hade de inga planer på att översätta till svenska. Inget annat stort förlag hade nappat så när Pia Printz hörde av sig till David Nicholls agent sa de ja.
Men kontraktet kom aldrig, så till slut mejlade hon författaren själv.  Han charmades av entusiasmen och hon fick köpa rättigheterna för 12 500 kronor.
Kanske kunde David Nicholls identifiera sig med Pia Printz. När ”One day” släpptes förra sommaren var det ingen som trodde på honom, och boken fick ingen större marknadsföringskampanj. Framgången påminner om Jonas Jonassons och hans ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Den var en mun till mun-bok som växte långsamt.

Uppgörelsen mellan Pia Printz och Nicholls gjordes i april, och först
i juni började de svenska konkurrenterna höra av sig till hans agent. Under våren och sommaren växte boken till ett allt större fenomen via djungeltrumman, och i London påbörjades filmatiseringen med Anne Hathaway i rollen som Emma.
Tajmingen kunde knappast vara bättre för att lansera ”En dag” på svenska.
– Det är förstås galet och underbart härligt, men jag får nog en helt sned bild av hur det är att driva ett bokförlag. Jag är rädd att jag blir alldeles bortskämd, men jag hoppas åtminstone att Printz publishing ska finnas på kartan både för bokhandlar och för medier, säger Pia Printz.
Någon översättare har hon inte haft råd med, det arbetet har hon skött själv. Och någon pr kan hon knappt göra.
– Jag har ingen budget till reklam, pengarna har gått åt till förhandsex som skickas ut till journalister och intresset har varit enorm. Men det är förstås fantastiskt att ha en bok som gör reklam för sig själv. Jag tror framför allt att den talar till många 60- och 70-talister som känner igen sig i tidsandan, men sedan har den också en otrolig kärlekshistoria som slår an hos både kvinnor och män tack vare att personerna är så minnesvärda.
Har du träffat David Nicholls?
– Ja, i augusti. Han var anspråkslös på gränsen till det humoristiska. Han satt nästan och bad om ursäkt över att ha skrivit boken. När jag frågade hur livet förändrats av framgången sa David Nicholls bara att han blivit mer orolig. Sedan frågade han om jag vill hänga med till inspelningen. De spelade in en hemsk restaurangscen nere i Soho. Det jag fick se verkade väldigt lovande. Jag tillhörde också de som var lite skeptiska till Anne Hathaway, men det verkar funka väldigt bra.

DAVID NICHOLLS
Född 1966 och har skrivit två romaner, ”Starter for ten” och ”The understudy”, före det stora genombrottet med ”En dag”.

FILMEN
Danskan Lone Scherfig, som slog igenom med ”Italienska för nybörjare” och även gjorde ”An education”, ska regissera filmversionen av ”En dag”. I rollen som Dexter syns Jim Sturgess och Anne Hathaway spelar Emma.

FENOMENEN
Då och då dyker de upp – böckerna som utvecklas till fenomen. Det gällde den före detta medieentreprenören Jonas Jonassons ”Hundraåringen som klev genom fönstret och försvann” som nu sålts till otaliga länder. Ungefär samma sak gällde Yann Martels ”Berättelsen om Pi”, Zadie Smiths ”Vita tänder” och Dave Eggers ”Ett hjärtslitande verk av förbluffande genialitet” i början av 00-talet. Och den kaloribrännande löparboken ”Born to run” av Christopher McDougall.

PIA PRINTZ

Ålder: 39 år.
Familj: Gift med Micke och har tre barn i åldrarna tre till tio.
Bor: Enskede.
Aktuell: Med ”En dag” på egna förlaget Printz publishing. Vårens bok blir Allison Pearsons ”I think I love you”.  Pearson gjorde braksuccé för elva år sedan med sin ”28 timmar på ett dygn”, men har inte skrivit något nytt förrän nu.

Rockskribenten:
”En stor tröst”
”En dag är en nödvändig och rolig och rörande påminnelse om att ingen har en aning om vad kärlek är förrän det är över och försent. Och att leda och resignation är lika oundvikligt för en vuxen människa som rynkor och en ökad misstro mot ungdomens musiksmak.
En stor tröst, om du frågar mig. Alla som är runt 35 och inte känner igen sig i ”One day” måste vara lyckliga och totalt ointressanta dårar. Han eller hon har inte levt. De har bara låtsats.”
Markus Larsson, musikkrönikör på Aftonbladet.

Redaktören:
”Rolig och sorglig”

Jämförelsen med ”When Harry met Sally” återkommer ständigt, men den stämmer ju så bra. Handlingsmässigt, men även i det att det rör sig om ren och skär underhållning, utförd på ett sätt som inte räknar med att tittaren/läsaren är hjärndöd.
Det är verkligen inte särskilt vanligt. ”En dag” är smart och välskriven, rolig och sorglig, och samtidigt luftig som en maräng. Jag hade en bokcirkel ihop med Maria Lindholm, Brita Zackari, Emi Gunér och Åsa Brolin. Jag kan inte minnas att vi kom fram till något särskilt om ”En dag”, mer än att vi alla grät olika mycket. Jag grät tydligen mest.”
Johanna Swanberg, redaktör på Elle.

Popmusikern:
”Jag  fick ångest”
Jag fick en oerhörd ångest av de sista kapitlen – för jag vet att det är dit mitt liv är på väg. Dörrarna stängs, och till slut står man där med vad det nu var som man hamnade med. Men sen blev jag glad för det verkar som att barnen, kärleken, tröttheten och uppgivenheten ändå gör det lättare att vara lycklig. Att den blivit ett sådant fenomen tror jag handlar om att Nicholls vågat sig på att beskriva en generation människor som alla, inklusive de själva, alltid ser som ytliga och känslolösa. Och han gör det med en sådan värme och förståelse.”
Pontus ”Sidechild” Andersson,
popmusiker.