Stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö (C) tar emot avfallspåsen som Citys reporter inte lyckats bli av med.
Biogastankarna är tomma. Och matavfallet är enormt.
Så varför vill ingen ta hand om min matavfallspåse?
Ett normalhushåll skrapar ihop cirka två kilo matavfall på en vecka. I över 160 kommuner i landet är potatisskalen guld värda och förädlas på ett kick till biogas som driver en bil två kilometer.
Men inte i Stockholm. Här bränns 122 000 ton matrester varje år till ingen nytta. Staden förbjuder ingen att samla mat. Men uppmuntrar det inte heller.
– Det är en skandal och genant. Stockholm borde använda den här resursen i stället för att slösa bort. Det som fattas är politisk vilja, säger Per Bolund (MP), oppositionsborgarråd.
Nu storsatsar ett 20-tal kommuner i länet på att samla matavfall. I Sundbyberg är det obligatoriskt och 83 procent av invånarna är positiva till att börja matsortera.
Trots att Stockholm har ett överskott av urbana miljövänner litar inte staden på källsorteringsviljan. I innerstaden säckhämtas fortfarande 70 procent av soporna.
– Man hävdar att det inte går att källsortera i staden men merparten av soprummen har plats redan, det krävs bara ett extra kärl, säger Daina Millers Dalsjö, matavfallsansvarig på Sweco.
Stockholm har större potential för matinsamling än många andra kommuner. Ändå samlas bara ynka 3,3 kilo in per person och år här, jämfört med över 60 kilo i Västerås.
Matavfallet skulle kunna göra Stockholm självförsörjande på biogas. Men i dag körs fordonsgasen hit från Skåne och en tredjedel är inte biogas utan naturgas. Biogasförsäljningen i länet har ökat med hela 727 procent på bara fem år. Köer och slagsmål vid de femton tankställena är inte ovanligt.
Till och med stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö (C) börjar ledsna på att leta gas till sin biogasbil.
– Det har varit väldigt jobbigt att tanka men vi bygger nu ut med fler stationer.
Varför är Stockholm nästan sämst i landet på matavfall?
– Vi är bra på mycket annat. Obligatorisk matinsamling tror vi inte på. Vi vill börja med frivillighet, och subventionerad taxa. Det är lätt att vara kaxig när man sitter med 9 000 invånare men vi har snart 900 000 invånare. Logistiken här är inte jämförbar med andra städer. Men självklart ska vi bli bättre.
I dag körs matavfallet till Södertälje och blir biogas.
Är det rimligt?
– Miljöförvaltningen ska nu ta fram en biogasstrategi. Om hur vi samlar in matavfall och får fler fabriker som tar hand om det. Jag vill gärna köra på biogas från Stockholm, säger Ankersjö.
———————————————————————————————————
Följ avfallspåsens omöjliga väg i Stockholm
1.Matavfallspåse.
Jag har samlat ett kilo matavfall på knappt en vecka. Måste fixa en påse, de går inte att köpa på affären. Jag åker till Hammarby sjöstad som sorterar sitt avfall.
Jag lyckas fixa en påse gratis på miljöcentrumet Glashusett, men får behålla soporna. Sopstationerna i området är låsta och matresterna går via rör till en insamlingsplats. Där hämtas rester flera gånger om dagen och körs på lastbil till en rötningsanläggning i Södertälje. Stockholm kan inte ta hand om avfallet själv.
2. Sopnedkast.
Jag ringer min fastighetsvärd men han har inga planer på att källsortera. I mitt hus hamnar allt i samma binge. Individuell mathämtning är omöjligt, hela fastigheten måste anslutas. Eldsjälar i vissa bostadsrättsföreningar har börjat sortera men jag bor i hyreshus. Däremot kan jag själv installera avfallskvarn i vasken för 3 000-5 000 kronor. Då blir slammet biogas i reningsverken i Bromma och Henriksdal. Fast 30 procent av bioenergin försvinner på vägen.
3. Återvinningsstation.
Jag går till min återvinningsstation vid Vasahallen. Här sorteras papper, plast, tidningar och glas men inte matavfall. Skäl som anges är att det skulle kunna bli rått-tillhåll. Ett annat antiargument är att biogas kräver noggrann matsortering och att det utan lås kan hamna lite vad som helst i kärlen.
4. Henriksdals reningsverk.
Jag kör till reningsverket vid Danvikstull. Inte heller här är matpåsen välkommen. Här görs biogas av vattenslam och pumpbart matavfall. Man tar årligen emot cirka 1 000 ton förbehandlat matavfall från restauranger, sjukhem och köpcenter som mal matresterna i egna kvarnar till en soppa. Den hämtas med sug av tankbilar som tankar över slurryn till en kammare som förädlar det till biogas. Gasen leds i rör till biotankar vid SL:s bussdepå på Södermalm.
5. Stadsmiljöborgarrådet.
Matavfallspåsen börjar bli lika sur som jag. Återstår en sak. Jag åker till Stadshuset för att lägga mina sopor i Per Ankersjös knä. Nu får stadsmiljöborgarrådet ta hand om saken.
Vad ska jag göra av mitt matavfall?
– Ring din värd så kan han ansöka om att sortera matavfall till subventionerad taxa, säger Per Ankersjö.
Men han vill ju inte ens källsortera?
– Då kan du skaffa dig en avfallskvarn. Jag har själv ordnat tillstånd för att installera en hemma, säger han.
Han lämnar tillbaka påsen som trots mina ansträngningar hamnar i sopnedkastet.
———————————————————————————————————
Miljöförbrytare
Förra året samlades 21,7 ton matavfall in i Stockholms län. Det är mindre än tio procent och långt från riksdagens miljömål på 35
procent.
Miljöberedningen föreslår nu en skärpning av målet till 40 procent år 2015.
———————————————————————————————————
Maten blir gas
Du kan återvinna frukt, grönsaker, bröd pasta, ris, kött, fisk, fågel, ägg och skaldjur, kaffe, te och filter samt hushållsapper.
Sveriges miljömål är att 35 procent av matavfallet ska behandlas biologiskt.
Målet är långt ifrån uppnått och nu föreslås en skärpning till 40 procent 2015.
Permalänk