Jessica

— Politik & Samhälle

Arkiv för februari, 2011

2011
24/2
11:29

Kaos bara ett snöfall bort

Av: Jessica Ritzén, publicerad 24 februari, 2011.
City

Stockholms stad vill att skottad snö ska sluta klassas som avfall.

Nytt snökaos är bara ett snöfall bort varnar Trafikkontoret. Stockholms snöbudget är redan överskriden med 90 miljoner kronor.
– Om inte Naturvårdsverket ger oss dispens snabbt får vi problem, säger Ulla Hamilton (M).

Förra året slutade stadens snönota på 265 miljoner kronor. Årets blygsamma budget på 155,7 miljoner täcker inte snöbortforsling och räcker inte på långa vägar. Redan nu i februari är budgeten spräckt med 90 miljoner kronor.
– Det påverkar inte snöröjningen. Vi tar pengarna ur en medelsreserv, säger Ulla Hamilton.
Värre är problemet med all snö. I veckan ansökte staden till Naturvårdsverket om att få tippa ytterligare 200 000 kubikmeter snö i stadsfjärdarna. Dagens dispens gäller 800 000 men man är redan uppe i 720 000 kubikmeter.
Nu varnar trafikkontoret för att 18 av stadens 27 landtippar är överfulla och kaos väntar bara ett snöoväder bort. Naturvårdsverket väntas svara tidigast i slutet på nästa vecka.
– Jag hoppas verkligen att Naturvårdsverket ger dispens, att bryta mot miljöbalken ger fängelsestraff. Om det börjar snöa tvingas vi prioritera vissa trafikslag, säger Ulla Hamilton.
För att lösa problemet på sikt vill staden att snön inte klassas som avfall. Då kan den dumpas var som helst. Därför uppvaktades miljödepartementet i veckan. Hamilton menar att snön inte längre är miljöfarlig.

Oppositionen protesterar vilt mot dumpningsplanerna. S vill ha en snökommission och ta hjälp av polarkommuner som Kiruna för att hålla Sveavägen ren.
– Jag undrar hur Socialdemokraterna tänker. De vill varken dumpa snö i vatten eller på land. Och förslaget att Stockholm skulle behöva Kirunas hjälp med snöröjning är ju larvig, säger Hamilton.
I Kiruna är man öppen för att hjälpa storstaden.
– Det är ju bara att ploga, det är inga problem. Vi hyvlar gatorna och kör kontinuerligt bort snön, det måste man göra. En av våra snötippar är ett gruvhål, säger Bengt Johansson.

Kiruna har en jourtelefon direkt till entreprenörerna som sköter snöröjningen och en snögaranti att röja inom åtta timmar. Stockholms snögaranti som lovar körbara gator inom fyra timmar och gåbara trottoarer inom 12.
– Jag vet inte hur vi uppfyllt snögarantin i år. Det är tack och lov trafikdirektörens ansvar, säger Hamilton (M).

Tipsa andra:
 
2011
24/2
11:24

”Det finns ingen ny Palme”

Av: Jessica Ritzén, publicerad 24 februari, 2011.
greider_webb

”Man ska inte leta efter en ny Palme utan leta efter ny rörelse. Den kommer att se annorlunda ut. Med en levande rörelse dyker en sådan som Palme upp”, säger Göran Greider.

Hallå Palme, var är du? City letar förgäves efter Palmespår i Stockholm tillsammans med Göran Greider.
– Palme var ju en rockstjärna, säger vänsterdebattören.

Östermalmsgatan 36 förknippas varken med rockstjärnor eller sossar. Sekelskifteshuset där Olof Palme föddes 1927 var då liksom nu ett mörkblått fäste. Här tar Göran Greider avstamp i minnesboken över ”Ingen kommer undan Palme” 25 år efter mordet.

Vi möter författaren utanför entrén och spanar upp mot fönstren till överklassvåningen där Palme bodde sina första tre decennier och mötte politiskt motstånd även inom familjehemmets stuckatur. Farfar Sven var liberal riksdagsledamot och familjen väl inympad med adelsblod. Klasstillhörigheten var inget han skyltade med, den var lika mycket en tillgång som en black om foten.

– För att en rörelse ska bli stark behövs folk både från socialkontor och de där uppe. Att han kom från överklassmiljö och ställde upp på de fattigas värderingar hade nog viss betydelse, säger Göran Greider.

Vi uppsöker närmaste värmestuga och hamnar på Jarlateatern där Ebba Grön spelade 1978. I dag en stjärnbeströdd lyxkrog med sushibakficka som lägger märkvärdig högrev ovanpå wasabiriset. En övertydlig bild av Stockholms gentrifiering.
– Stockholms innerstad är förlorad mark för sossarna. Den kan man glömma. I storstäderna måste man mobilisera förortsborna.
Nu har han svårt att se att ens en Palme hade hjälpt socialdemokratin. Inte bara för att hans politik i dag ligger i Vänsterpartiets ytterkant. Hans jordmån var en arbetarrörelse räknad i hundratusental.
– Det är inte en ny Palme man ska leta efter utan en ny rörelse. Om Palme hade vaknat upp i dag hade han förvånat frågat: Var är alla människor? Det är inte ideologin som saknas utan organisationen.
Han beskriver Palme som en rockstjärna av Che Guevara-typ. Med honom dog engagemangets språk. Därför hör vi ingen tala om ”satans mördare” ens i ett Mellanöstern som brinner och blöder.

De nuvarande partiledarkandidaterna får inga Palmepoäng.
– De saknar idépolitisk hetta och är rädda för Palmes ord. Uttrycket demokratisk socialism skulle göra Mikael Damberg röd i ansiktet. Östros ska vi inte tala om. Det enda förlåtande med honom är att han kan hela texten till ”In the ghetto” och brukar sjunga den. Varken Nuder, Österberg eller Eneroth har något som tänder till.

Han menar att partiets radikala och visionära röster tystnat eller gallrats bort från Palmes död och framåt.
– Det saknas en hel generation mellan 30 och 50 år. Kvar är en väldigt beige generation av Mikael Damberg-typer. Han kanske kan bli bra ändå. Det är väl bättre att de har någon än ingen.
Göran Greider är besviken på alla både inom och utom rörelsen som försöker tvätta bort det rött radikala i Palmes samhällsvision med en stark offentlig sektor och bara ser honom som en internationalist. Han går gärna i polemik med andra biografiskrivare som Henrik Berggren.

– Om man tar bort det radikala ur Palme blir han bara en urvattnad folkpartist. Palme hade exempelvis avskytt rut-avdraget. Han var emot att subventionera de redan välbeställda.

Själv fick han aldrig träffa Palme. Han funderar över vad han skulle vilja säga honom vid graven på Adolf Fredriks kyrka.
– Vakna, Palme. Vad skulle du ha gjort? Och då skulle han säga ”Det är bara att börja om.”. Eller som Joe Hill sa: Sörj inte – organisera er, säger Greider.

Palmes platser i Stockholm

Östermalmsgatan 36
Olof Palmes föddes 1927 och växte upp i Palmeska huset, i dag Rumäniens ambassad. Han gick i privata Beskowska skolan (nu Folkuniversitet) vid Humlegården, där även Gustaf V och Hjalmar Branting gick. Här bodde han till 30-årsåldern.

Radhuset i Atlantis, Vällingby
Palme och Lisbet flyttar till ABC-staden Vällingby, kronan på den sociala ingenjörskonstens samhällsbygge. I radhusområdet Atlantis bodde de fram till början av 80-talet. Sonen Joakim Palme bor kvar i huset. När radhuset byggdes var insatsen 4 000 kronor, i dag är värdet cirka fyra miljoner.

Västerlånggatan 31
Palmes sista bostad i Gamla stan på 227 kvadrat i tre etage med egen hiss och riddarfjärdsvy. Hit flyttade paret Palme på 80-talet och här bodde de fram till Olofs död.

Adolf Fredriks kyrkogård
Palme ligger begravd på Adolf Fredriks kyrkogård. Den välbesökta gravstenen är ofta täckt av rosor. Stevie Wonder besökte graven när han tog emot Polarpriset 1999.

Sveavägen
Mitt på trottoaren i hörnet till Olof Palmes gata finns bronsplattan på mordplatsen. Ett av få minnesmärken över mördade personer som staden tillåtit.

Tipsa andra:
 
2011
22/2
10:07

Facebook är inte bara en peepshow

Av: Jessica Ritzén, publicerad 22 februari, 2011.

Jag skulle komma om du var min Facebook-kompis”.
Förra numrets Facebookartikel har gett mig en hel radda nya kompisar möjliga att adda. Jag bjöd in alla mina 370 kompisar på en afterwork på Tranan – bara två dök upp.
Flera cometogether-grupper som vet att använda verktyget smart, till exempel ”Walk and talk – Kungsholmen”, har generöst bjudit in mig till sina events för att rädda mig från ensam­kvällar.

Facebook måste inte bara vara ett nyfiket titthål in i bekantas liv. Det kan användas på ett betydligt smakligare och mindre peepshowaktigt sätt.
Tänk på den chilenska tonåring som förra året på något dygn samlade över 5 000 människor på Sergels torg till stöd för jordbävningsoffren i Chile.
Tänk på ungdomarna i Tunis som sprejade ”Merci Facebook” på husfasaderna efter att de störtat president Ben Ali.

Facebook-vänner kan vara oerhört smart. Om vi vill. Och när vi fattar vad vi ska ha dem till.
Bengt Ohlsson, författare och DN-krönikör, vill inte alls. Läs mer på sidan 4 om hans omvägar för att slippa träffa dem.

Tipsa andra:
 
2011
17/2
10:07

Skål på er, Facebookvänner

Av: Jessica Ritzén, publicerad 17 februari, 2011.
FAcebook_webb

18.00 parkerar jag mig vid ett stort bord på Tranan. 370 Facebook-kompisar kräver utrymme. Spanar oavbrutet mot dörren. Efter en halvtimme är jag fortfarande väldigt ensam med min öl...

Stockholm har just passerat en miljon Facebookanvändare.Så hur svårt kan det vara att samla en skara Facebook-kompisar till afterwork på Tranan?

Är det mig det är fel på? Mina kompisar? Facebook? Eller Stockholm?
Drygt hälften av mina 370 Facebookpolare bor på kvartersavstånd. Med några timmars varsel bjöd jag in samtliga på after work en måndagkväll.
Två dök upp.

Den kanadensiske författaren Hal Niedzviecki gjorde ett liknande experiment och bjöd in 700 Facebook-kompisar i Toronto. Trots att 75 personer anmälde sig var det bara en som kom.
Han lärde sig the hard way, precis som jag, att ”komma” betyder ”kanske” och att ”kanske komma” betyder ”troligen inte”.
Frågar man forskaren Håkan Selg är resultatet inte helt nedslående ändå.

– Kan du komma på något bättre sätt att få ihop de där två personerna att ta en pilsner med. Hade du fått ihop fler utan Facebook? Det måste inte vara verktygets fel att vi behöver veckor för att hitta en öllucka bland våra måsten, säger Håkan Selg.

I hans undersökning definieras en Facebook-kompis som ”någon man inte uttryckligen tycker illa om” och den visar att de flesta har en ganska låg tröskel för att adda någon.
– En Facebook-kompis är i första hand någon man är bekant med. Många drar gränsen vid någon de träffat. Det kan vara nära vänner och familj men sociala medier har inte så stor betydelse för de allra närmaste.

En antropolog vid Oxford har satt det mänskliga kompistaket till 150 vänner. Fler än så mäktar vi inte med att ha en social relation med. På Facebook är kompistaket 5 000 och snittet i Sverige är 106 nätvänner. Just mängden kompisar är styrkan enligt Håkan Selg.
– Potentialen med Facebook är alla bekantas bekanta. De kan få stor betydelse i framtiden när vi lär oss att hantera verktyget. Då utökas nätverket till flera tusen.
Inte bara mitt experiment antyder att Facebook handlar mer om att ha koll på kompisar än att ha kontakt med dem. Men hittills har inga studier visat att sociala medier stjäl tid från socialt umgänge.
– Snarare tvärtom. Internetkontakter stärker relationer och får oss att träffas lika mycket eller mer än vi annars skulle ha gjort. Det är inget hot som gör att vi förvandlas till insnöade nördar framför skärmen i stället för att träffas, säger Håkan Selg.
Enligt Nordicoms mediaundersökning har vår totala tid i mediabruset varit relativt konstant de senaste åren och internet stjäl främst tid från andra medier som tv, böcker och radio. Undantagna är ungdomar som använder internet mer. Ofta ihop med andra.

– Facebook har blivit vår sociala hub i nästan all kommunikation. Vi gör flera saker samtidigt. Tittar på melodifestivalen med kompisar och uppdaterar Facebookstatusen, säger Simon Sundén expert på sociala medier.

Enligt Facebook har Stockholm har nu en miljon Facebookanvändare inom tio kilometers radie. Utvecklingen påverkar både staden och dess invånare.
– Gränsen mellan privat och offentligt finns inte längre. Och det är inget nytt. Först med industrisamhället kom uppdelningen mellan arbetsplats och bostad, och mellan arbetstid och fritid. Landsbygden har levt kvar i bondesamhällets livsstil längre och nu ser vi i storstäderna allt fler som återgår till den. De sociala verktygen både underlättar och påskyndar utvecklingen, säger Håkan Selg.
Han tar exemplet Birkastan som förändrats radikalt på 20 år.
– Alla småbutiker har försvunnit, där sitter nu folk med laptops och jobbar i nätverk och projekt. Kontorsjobben kommer att försvinna precis som fabriksjobben gjorde. Det mesta byggs in i mjukvara och kommer snart att skötas via appar och smartphones.
Dagens lägereld, internet, ökar behovet av både virtuella och verkliga mötesplatser i Stockholm, menar experterna. Jag har redan en ny favorit. Facebookgruppen ”Event Stockholm-after  work” har 800 medlemmar. Jag förväntar mig att träffa fler än två.
Och gläds åt att jag faktiskt fick ihop dubbelt så många som snubben i Toronto.

Så gick afterworken till:

KL 09.30
Kryssar glatt i mina 370 vänner till eventet ”Kom och ta en öl med mig på Tranan efter jobbet.” Är nervös för att det kan bli tumult om alla kommer. Överväger lokalbyte men trycker på sänd.

KL 09.34
Får två tummar upp av kompisar som tyvärr inte bor i stan. Verkar lovande.

KL 09.36
Första Nej-tacket trillar in. ”Jag kommer gärna : ) en annan gång”. Förståeligt eftersom hon inte bor i stan.

KL 11.03
13 ursäkter till. ”Sjukt barn, sjukt mycket jobb, sjukt jag.” De utanför Stockholm är förstås ursäktade tillbaka. Svårt att hinna från Ö-vik eller Beddinge på en timme.

KL 14.00
Fyra personer har nu sagt kanske. 32 kommer inte. (Nästan alla skickar meddelande och berättar varför) 334 har inte svarat än. Hoppas mycket på dem.

KL 16.00
Två timmar kvar. Är fortfarande den enda som anmält att jag kommer. Sex vänner kommer kanske. Någon i Berlin undrar om Tranan är något nytt hippt ställe där.

KL 18.00
Gör mig i ordning extra fint och travar till Tranan. Sätter mig vid ett stort bord i sällskap med många magfjärilar. Spanar oavbrutet mot dörren. Tänk om ingen kommer?

KL 18.30
Flyttar ensam till baren. Bartendern ser skräckslagen ut över att jag bjudit in alla mina Facebook-kompisar. Jag är mest glad över att få någon att prata med.

KL 18.45
Äntligen, Helene, tack gode vän, du kom! Är så lycklig att jag nästan kramar ihjäl kvinnan jag blev kompis med under ett resereportage i Malaysia. Jag är inte helt vänlös.

KL 19.00
Ännu en kompis strömmar till. Nu är vi i alla fall tre. De som hittat hit bor långt ifrån livspussel och barn. Är dessutom frilansare, ständigt på resa, i jobb och privat. Flexibla och sociala, virtuellt och verkligt.

KL 21.30
Avrundar en av de läskigaste kvällarna i mitt liv och går hem med en varm känsla i magen. Nästa gång tänker jag skicka inbjudan i god tid, undvika måndagar, ha en bild på eventet och kanske ytterligare en firaranledning, typ namnsdag. Jag vill träffas, på riktigt.

Så många nät-kompisar har vi

Malaysia            233 vänner
Brasilien            231 vänner
Norge            216 vänner
USA            178 vänner
England            164 vänner
Danmark            156 vänner
Finland            138 vänner
Sverige            106 vänner
Källa: TNS Digital Life, 2010

Tipsa andra:
 
2011
3/2
11:31

Klyftan mellan fattiga och rika växer

Av: Jessica Ritzén, publicerad 3 februari, 2011.
Rik o Fattig_web

Skilda Stockholmsvärldar. Ola Lauritzsen, GI-guru, är miljonär och tar ut 30 000 kronor i månadslön, Marie Munther är arbetslös och funktionshindrad, får 6,50 i timmen i praktikbidrag och tjänar 500 kronor i månaden.

Marie sliter på sina tio år gamla secondhand-kläder. Ola har ett klädkonto på 5 000 kronor i månaden.
Klyftan mellan fattig och rik växer – i Stockholm är ojämlikheten lika hög som städer i Asien.

De fattiga blir fattigare och de rika allt rikare. SCB:s nya siffror visar att inkomstskillnaderna i Sverige ökar. År 2009 fick de fattigaste Stockholmarna 7 224 kronor mindre i plånboken om året – medan de rikaste fick 8 990 kronor mer.

Indexet som mäter ekonomisk ojämlikhet är nu i Sverige 0,353 och i Stockholm är den betydligt högre, 0,404 . Lika alarmerande hög som i städer i Asien.

GI-gurun Ola Lauritzson har blivit miljonär på 14 böcker om mat och glykemiskt index. Han bor med sambo och hund i en fyra på Östermalm. Jobbar mycket, lever ett bra liv, handlar kläder på NK, äter ute och gör London på en weekend.
Han identifierar sig inte som miljonär, jämfört med ”dem som handlar hängmörad entrecote och hummer på Östermalmshallen och har kristallkronor för 100 000 i taket”.
– Jag lever inget miljonärsliv. Jag bor jättebra och kan göra vad jag vill men jag går inte runt och sprätter pengar. Jag är ganska ekonomisk, ett av skälen till att det gått bra.
Du tillhör ändå de rikaste i Stockholm?
– Jag går inte runt och tänker att jag tillhör de rikaste. Nästan alla i Stockholm som har köpt lägenhet är ju miljonärer i dag. Jag tar inte ut stor lön, som egenföretagare vill man hålla lönekostnaderna nere.
Han har just gjort en omtumlande resa ner i Stockholms fattigvärld i Kanal 5:s ”Den hemlige miljonären”. En ögonöppnare.
– Sanningen är väl att jag tidigare inte funderat så mycket på om människor har mat för dagen, men nu gör jag det. Som många andra lever jag i en väldigt skyddad värld och rör mig i en ganska snäv krets. Medvetet eller omedvetet väljer man att inte riktigt engagera sig. Men jag blev väldigt berörd.
För stor ojämlikhet tror han är ett problem.
– För stora klyftor är dåligt för alla. Det skapar frustration och sociala spänningar vilket drabbar även de som har det bättre ställt. Det måste finnas en balans, därmed inte sagt att man inte ska kunna tjäna pengar och driva företag.
Är du orolig för att själv bli fattig?
– Nej, jag är för medveten om min ekonomi. Men jag har insett att det kan hända nästan vem som helst. Med en skilsmässa, en konkurs eller ett dödsfall.

I en tvåa i Stureby bor Marie Munther. Hon oroar sig över att hyresrätten ska bli bostadsrätt. Ingen bank skulle låna henne pengar. Hon är funktionshindrad med adhd och arbetslös sedan flera år samt utförsäkrad.
Hon får inget socialbidrag utan försörjs av sambon Jennies deltidsjobb. Nu har hon fått LSS-praktik och ska jobba på ett dagcenter för pensionärer. Hon får 6,50 kronor i timmen i närvaroavgift.
– Det känns förnedrande att vara 37 år och inte kunna försörja sig själv. Det är jobbigt att aldrig ha pengar, men jag har vant mig, jag har varit fattig hela livet. Jag har förstått att så här kommer det att vara, man anpassar sig, säger Marie Munther.
Det är dyrt att bo i Stockholm. Bara att transportera sig kostar mer än vad hon har råd med. Nu ger praktiken ett SL-kort, annars delar hon och sambon på kortet.
Nöjen går bort förstås, att äta ute, liksom kläder.
– Jag köper kläder en gång om året när jag får presentkort i julklapp. Annars går jag i tio år gamla kläder, det mesta second hand, utom underkläder. Jag kan bli avundsjuk när folk kan köpa en bh för 500 kronor eller en vinterjacka för 2 000. Men jag skulle ha svårt att handla så utan att skämmas, det känns så onödigt, säger Marie Munther.


Inkomstskillnaderna är störst
i storstäderna och kommuner runt Stockholm. 2009 var ett extremt år efter finanskrisen som slog mot alla men framför allt de fattigaste som fick sämre a-kassa och utförsäkrades.
– Urbanisering måste inte leda till inkomstskillnader, men storstäderna har störst tillväxt. Hög efterfrågan på arbetskraft driver upp lönerna i efterfrågade yrken – och för vissa individer. Bland den rikaste procenten har klyftan ökat mest, säger välfärdsforskare Andreas Bergh.
I boken ”Jämlikhetsanden” slås fast att jämlika inkomster gynnar hela samhället, även de som har det bäst. Enligt Andreas Bergh stämmer det – delvis.
– Stora inkomstklyftor kan vara ett problem, men det beror på hur stora och hur de uppstår. Ofta är det när man går in i en ny fas och Stockholm omvandlas nu från industri- till kunskapssamhälle.
När blir klyftorna farliga?

– Enligt en ny FN-rapport går gränsen vid ginikoefficienten 0,4 (som i Stockholm) då ökar risken för ökade spänningar, slumområden och kriminalitet. Stockholm ligger högre än i Östeuropa men fortfarande lågt jämfört med städer i Afrika och USA, säger Bergh.

Ola Lauritzson

Ålder: 36 år.
Yrke: Författare och vd för GI-boxen.
Familj: Sambon Fredrik och hunden Sture.
Bor: Bostadsrätt, en fyra på Östermalm.
Tjänar: Tar ut 30 000 kronor i lön.
Klädkonto: Cirka 5 000 kronor i månaden.
Matkonto: Cirka 3 000 kronor i månaden.
Det dyraste jag köpt: En BMV (som jag sålt).
Mobiltelefon: Iphone 3G.
Semestrar: Åker till Thailand eller weekendresa till London.
Drömmer om: Att få skriva färdigt min första roman som kommer i höst. Den bygger på Carl-Eric Björkegrens liv, Sveriges rikaste finansman som kursade och har varit försvunnen sedan 2004.
Är du lycklig? Jag är lycklig. Jag har förmånen att vara en rätt glad och nöjd person. Känslan av att vara lycklig och glad är ju inte mer än en kemisk cocktail. Den går att träna upp. Men självkänsla kommer inte med pengar.

Marie Munther
Ålder: 37 år.
Yrke: Arbetslös, praktiserar på dagverksamhet för gamla.
Familj: Sambon Jennie och två katter.
Bor: Hyresrätt, en tvåa i Stureby.
Tjänar: 500 kronor i månaden. Får 6,50 kronor i timmen på en praktik via LSS.
Klädkonto: Köper inte kläder.
Matkonto: 1 200–1 500 kronor per månad.
Det dyraste jag köpt: SL-kortet är det dyraste jag köpt. Efter det mina vinterskor för 350 kronor.
Mobiltelefon: Sony Ericsson walkman, ärvd av mamma.
Semestrar: Senaste semestern var 2007, på pensionat på Gotland en vecka.
Drömmer om: Att ha egna pengar och slippa be min sambo om hjälp. Jag drömmer också om ett eget litet hus.
Är du lycklig? Jag är varken lycklig eller olycklig, jag är nog ganska neutral. Det har varit tungt sedan mamma dog och jag blev utförsäkrad och miste inkomsten.

Rika tjänar tio gånger mer än de fattiga i Stockholm

2006 (Ginikoefficient i riket 0,342)

Fattigaste 53 149 kronor

Rikaste 484 301 kronor

2007 (Ginikoefficient i riket 0,346)

Fattigaste 55 167 kronor

Rikaste 506 708 kronor

2008 (Ginikoefficient i riket 0,349)

Fattigaste 56 925 kronor

Rikaste 529 596 kronor

2009 (Ginikoefficient i riket 0,353)

Fattigaste 49 701 kronor

Rikaste 538 586 kronor

Källa: SCB. Årlig förvärvsinkomst för de 10 procent med lägst respektive högst inkomst i Stockholm. Ginikoefficienten mäter inkomstskillnader. Ju närmare ett (1) desto mer ojämlika är inkomsterna.

Här är inkomstskillnaderna störst

Ort                      Gini-koefficient
1. Danderyd             0,503
2. Lidingö                0,460
3. Lund                     0,432
4. Malmö                 0,420
5. Nacka                   0,409
6. Stockholm           0,404
7. Täby                      0,404
8. Sollentuna           0,400

Tipsa andra:
 
2011
3/2
11:00

Makten slipper inte pöbeln

Av: Jessica Ritzén, publicerad 3 februari, 2011.

WEB_INRIKES

Enligt kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt (FP) är kassaapparaternas tid förbi på Drottninggatan. I en debattartikel i DN skriver hon att staten tänker annektera hela Drottninggatan och göra regeringskansli av den.

En enkel koll på Statens fastighetsverks hemsida under pågående projekt hade lugnat henne. Där beskrivs planerna ingående.
Kvarteret Loen byggs just nu om med ett par extra våningar regeringskansli. En leksaksaffär och en frisör i gatuplanet har sagts upp – för att lämna plats för nya affärsidkare. Detsamma gäller för intilliggande kvarteret Björnen som ska byggas om med start 2016.
– Det ska vara publika lokaler ut mot Drottninggatan. Det är inte klart vilka men det kan vara affärer, apotek eller andra lokaler där människor rör sig, säger Charlotta Andersson, fastighetschef på Statens fastighetsverk.

På Gustav Adolfs torg försvinner däremot Dansmuséet nästa år. Rosenbads söndervittrande sandstensfasad ska renoveras i tre år och då får både dans och försvarsdepartement maka på sig. Vad som händer med lokalerna därefter är oklart.
Staten hoppas dock att staden ska göra torget, i dag trafikrondell, mer offentligt och publikt.
– Vi vill ha ett levande city med torg och uteserveringar. Utanför Loen-huset, den enda soliga platsen på Drottninggatan, planeras Loentorget, nästa år återplanterar vi träden som fanns där, säger Charlotta Andersson.

Det är kanske inte så konstigt att staden och staten slåss om Drottninggatan. Den anlades på 1600-talet för att hylla Drottning Kristina. På 1800-talet kallades den snobbrännan och var fylld av brackiga butiker, bankpalats, kaféer och nöjesliv.
I dag är den Sverigesymbolen nummer ett. Ingen turist missar en Drottningvolta. Inget ”Rapport” utan ett Drottningsvep över folkopinionen.
Drottninggatan är enda gatan där makten måste möta pöbeln. Även om många ministrar, riksdagsledamöter och statstjänstemän numera smygsusar in i maktkorridorerna via underjordiska garage, tvingas de fortfarande snubbla över uteliggare, krocka med Svenssons och Muhammeds och stöta på förortsbor och lantisar på väg till lunchen på Naglo eller Fredsgatan 12. Möta det Sverige de representerar.
Det kommer de fortsatt att få göra.

Tipsa andra: