Jessica

— Politik & Samhälle

2011
9/6
11:52

KD: Ge Söder en ny folklivskaj

Av: Jessica Ritzén, publicerad 9 juni, 2011.
City

Erik Slottner, gruppledare för Kristdemokraterna vill göra Söder Mälarstrand tillgänglig för alla, likt Strandvägen.

Kristdemokraterna vill göra Stockholm till ännu mer kajkalas. Kajerna ska fyllas av krogar och kaféer – inte båtar. ”Vi vill börja med att rusta upp Söder Mälarstrand”, säger Erik Slottner (KD).

Han står vid en av de längsta och vackraste kajerna i Stockholm. Men får anstränga sig hårt för att få en glimt av den solglittrande Riddarfjärden utmed Söder Mälarstrand. I vägen ligger stora skutor och flytfartyg med kontor och vandrarhem.
– Kajerna är en av Stockholms största tillgångar. Vi vill göra Söder Mälarstrand tillgänglig för alla stockholmare som vill njuta av solen och umgås, säger Erik Slottner, vice gruppledare för KD i Stadshuset.

Trots att gång- och cykelvägen är en av Stockholms mest trafikerade är folklivet försumbart. Här finns varken välkomnande fik eller inbjudande restauranger.
– Här ligger mest vandrarhem och kontor och andra privata båtar som betalar väldigt lite i hyra. Vi vill utveckla Söder Mälarstrand och erbjuda restauranger, barer och kaféer att etablera sig här. Det skulle inte kosta staden något, tvärtom ge en intäkt, säger Erik Slottner.

De senaste åren har staden rustat flera kajer vilket bland annat förvandlat västra delen av Norr Mälarstrand till en flanöroas med flera populära krogar.
Men alltför många vattenlägen är sorgligt oexploaterade menar Slottner:
– På Norr Mälarstrand utanför Stadshuset ligger i dag privata båtar och en dyr glasskiosk. Kajerna ska kunna användas av alla stockholmare, därför är det också viktigt att inte bara lyxrestauranger erbjuds vattennära lägen, utan även enklare kaféer.

Slottner skulle också gärna se en turbåt som binder ihop Norr och Söder Mälarstrand.  I skisserna över nya Slussen finns redan en kollektivtrafikbåtplats inritad öster om Slussen.
– Det måste inte vara SL utan skulle kunna skötas av till exempel restaurangföretagen. Upprustningen av kajerna borde göras i samband med att Slussen byggs om, därför kommer jag att föreslå att ett programarbete inleds nu, säger han.

Tipsa andra:
 
2011
9/6
11:11

Femton stationer till en annan stad

Av: Jessica Ritzén, publicerad 9 juni, 2011.
City

Osman från Alby och Hugo från Södermalm ritar raketer ihop. Utan mötesprojektet hade de troligen inte träffats.

För Dulguun och Sara är Stockholm lika med Skärholmen. Men nu ska de åka ända till Mariatorget – och träffa Södermalmsbarn som knappt rör sig utanför tullarna.

Resan från Alby till Mariatorget tar bara en halvtimme men är märkvärdigt ovanlig. Sedan i höstas har Dulguun, Sara, Esteban, Lukas och Osman åkt t-bana för att träffa barn på en förskola på Södermalm.
Sexåringarna räknar noggrant varje station. Femton brukar det bli.
– Jag åker hit till Skärholmen ibland, säger Sara och pekar ut genom fönstret.
Längre än så kommer hon sällan. Liksom de flesta barnen på förskolan i Alby där alla utom ett har föräldrar med utomeuropeisk bakgrund.
– Barnen här tror att Skärholmen är Stockholm. Det är bra att de får se att det finns andra områden, säger Denise Habchi, barnskötare på Örnen.

Att låta barn från Alby möta barn från Södermalm kan kännas som ett närmast banalt integrationsprojekt. Men sanningen är att de här barnen troligen aldrig hade träffats annars.
– Det är därför det här är så viktigt. Man vill ju förebygga att första gången de träffas är som 16-åringar i Kungsan. Ju mindre man vet om ”dom” desto mer demoniserar man, säger Anna Larsén, lärare på Katarina västra.
Vi har hoppat av vid Mariatorget, kryssat över övergångsställ och landat på den enskilt drivna förskolan Katarina västras inhägnade lekgård. Här är segregationen minst lika stor.
Här har alla barnen svenska som modersmål, även om två har mammor med utländsk bakgrund. Barnen pratar om resor till fjäll och stränder men lämnar sällan tullarna, knappt ens kvarteret.

Anna Larsén:

Man åker ju inte till förorten om man bor i stan. De är i sin egen lilla sfär här. Barnen från Alby är vana med snabb förändring och använder alla slags språk, även fysiska. Här är barnen vana vid stabilitet och formulerar sig på ett annat sätt.

Mötesprojektet startade 2009 med att personalen bytte arbetsplats med varandra. Under hösten har barnen turats om att mötas på förskolorna.

Resan har inte varit skakfri.
– Vi hade en ganska naiv bild. Vi tänkte att barnen automatiskt skulle bli kompisar som på en semesterstrand och börjar leka, men det första de gjorde var att brottas. Skillnaden i sociala strukturer märks på barnens beteende. De har helt olika strategier för att närma sig varandra. Vi fick tänka till och göra smarta saker, säger Anna Larsén.
Ett sätt var att mötas i ingenmansland. Fruktparken i Liljeholmen ligger mittemellan förskolorna.
– När vi träffas utanför förskolan betraktar de sig själva som ett vi. När barnen blir beroende av varandras kunskaper, förstår att det inte går att bygga en koja själv, blir det möten, annars är det mycket parallella lekar, säger hon.

Vems verklighet som är den verkliga skiftar med platsen.
– Första gången vi var här frågade Dulguun: ”Varför har de ljust hår och jag mörkt? Tänk om jag hade som de.” Och när de var hos oss sade Li: ”Vad fint mörkt hår du har, jag vill ha hår som du”, säger Denise Habchi.
Första skillnaden barnen märker är kön, därefter etnicitet och sedan klass.
– I Alby satsar föräldrarna pengarna på kläder och mat. Men inte så mycket på aktiviteter, säger Denise Habchi.
– Våra föräldrar kräver att barnen ska få ha egen matsäck, det är som en milstolpe för dem. I Alby kan man inte begära det utan personalen tar med sig från förskolan, säger Anna Larsén.

Olikheterna är inget man vill tvätta bort, tvärtom inse värdet av.
– Barnen letar inte efter skillnader. De letar likheter, ”jaha har ni också pärlplattor, hur gör ni då?”, säger Anna Larsén.
Man har redan dragit många lärdomar från projektet.
– I början var vi så måna om det goda mötet att vi inte lät dem mötas. Vi förväntade oss en djup vänskap och var alldeles för på. Men barnen möttes ändå. Hemma pratade de jättemycket om sina nya kompisar Osman och Esteban.
I slutet av maj var det avslutning. Södermalmsbarnen ville ha picknick, Albybarnen pratade om att grilla. Alla vill att projektet fortsätter. Segregationen i Stockholm minskar inte. Tvärtom.
– Alla förskolebarn skulle behöva möta andra barn. Först i mötet med andra får vi syn på oss själva. Det blir inte lika tydligt när alla är så lika, säger Anna Larsén.

FAKTA/Mötesprojektet

* Projektet mellan kommunala förskolan Örnen i Alby och enskilt drivna Katarina västra på Södermalm startade 2009 med personalutbyte och att barnen besöker varandra.

* Projektet ska skapa möten mellan förort och innerstad, samt offentligt och enskilt drivna förskolor. Syftet är att betona både likhet och olikhet för att bygga broar och öka barnens delaktighet i samhället.

Tipsa andra:
 
2011
26/5
10:15

Wollmar Yxkullsg. mest queer

Av: Jessica Ritzén, publicerad 26 maj, 2011.
Queer

”Det är ingen som tror att jag jobbar för en kulturinstitution. Är man som jag ses man som halvt prostituerad. Men det finns vinster också. Många blir snällare mot mig för att jag är öppen. Går jag på thairestaurang får jag gratis mat, där är transkulturen stark”, säger Nadja Karlsson.

Hur queer är stan egentligen?
City transvandrade i queerkvarteren med Nadja Karlsson.

New York har sitt Greenwich Village. San Fransisco sitt Castro. Stockholm saknar queerkvarter. Men Mariatorget har klara regnbågsvibbar.
– Wollmar Yxkullsgatan är den mest queera gatan i Stockholm. Någon queerstadsdel finns inte. Svenskar är ju så emot segregering, det är synd för det hade varit skönt att få vara i majoritet någonstans, säger Nadja Karlsson.
Vi står utanför queerbaren Sidetrack vid Mariatorget på Södermalm. Här har transor och bögar festat ihop i ett decennium. Längre ner på gatan ligger Scandinavian leather men.
– Där är ju inte jag välkommen direkt, det är en medlemsklubb för läderbögar.
Nadja Karlsson var man sina första 40 år. Vid 47 har hon helt lämnat Stefan bakom sig.
Hon visar det i en überflickig blomklänning med vippig volang med Monroe-effekt. Håret är brunlockat och naglarna i varmt rosa manikyr.

Hon väcker uppmärksamhet, både uppskattning och annat mindre uppskattat. Stockholm är på papperet en av de mest toleranta huvudstäderna i världen.
– Juridiskt sett har Sverige kommit ganska långt. Men vi är väldigt kollektiva i vårt tankesätt. Få svenska män tycker det är okej att säga hon, det stör deras ordningssinne. Medan man i Italien accepterar mig som kvinnlig person omedelbart.
Utbildningsnivå och inkomst ger en viss grundvaccination mot intolerans. Liksom överklasstrevlighet.
– På Östermalm är de nog mest openminded. Även äldre ser till individen och är snälla och trevliga.
Blickar är hon inte rädd för. Värre är kommentarer, ibland förlöjligande och hotfulla. Hon undviker tunnelbanan helgkvällar. Och åker hellre grön linje än blå.
– Förorten är tuffare för hbt-personer. Det är tråkigt för jag är arbetarkid och har alltid känt mig hemma där. När jag jobbade i Fittja fick jag veta att jag levde. Jag har aldrig fått på käften men de skrattar, pekar och frågar varför jag är klädd så här.

Först 2009 försvann sjukdomsstämpeln för transvestiter men lagen diskriminerar ändå.
– Vi är de sista som tvångskastreras i samhället. För att genomgå könsbyte måste man steriliseras. Och är man gift måste man skilja sig.
Könsdiskriminering har hon redan fått uppleva. När hon bytte byline från Stefan till Nadja.
– När jag skrev om mat och vin som Stefan fick jag sällan kritik. Nu kommenterar man ofta, ”den där bruden fattar ju ingenting.” Det är ju ett ganska extremt nedköp man gör. Samtidigt känner jag mig hemma nu, för första gången i mitt liv.

Planen är att bli Nadja fullt ut men könsbyteskön är lång.
– Jag ser mig inte som aktivist, men samhället tvingar mig att bli det. Jag är öppen som transa och mitt mål är att visa transpersonernas historia: ”Vi finns och vi har alltid funnits, det är bara ni som inte har velat se oss.”

—————————————————————————————————————————————————-

Så queer är innerstan, Enligt nadja

City

Queerfaktor: Den minst queera stadsdelen. Kall och mainstream med lite tolerans. Befolkas till hälften av turister.
Ställen: Zipper, lördagsklubb med homo/trans/gaypublik, Lästmakargatan.

Södermalm

Queerfaktor: Södermalmsborna är queervänliga. De har köpt konceptet och försöker leva upp till myten om Södermalm som en skön stadsdel som gillar olikheter.
Ställen: Krogarna Momma och Roxy, lesbisk/queer publik, Nytorget. Queerfeministiska bokhandeln Hallongrottan och queerfiket Copacabana, Hornstull. Transbaren Side track och SLM, Scandinavian leather men, Mariatorget. Gayklubb Paradise, Kolingsborg.

Östermalm

Queerfaktor: Mest gayvänliga invånare med stark respekt för personen. ’Bögparken’ Humlegården var känd för fjollprostitution redan på 1800-talet.
Ställen: Gaydiskoklubb Darling på Zink grill, Biblioteksgatan. Bögsocietetsbaren Riche, Birger Jarlsgatan.

Kungsholmen

Queerfaktor: Kallades Kinky Kungsholmen på 90-talet. Många klubbar är borta men invånarna anstränger sig för att vara queervänliga.
Ställen: Leonoras transklubb Kinks & queens på Kompott, Karlbergsvägen. Gaykvarterskrogen Göken, Pontonjärgatan. Manhattan, videobutik/sexklubb, Hantverkargatan.

Gamla stan

Queerfaktor: I lördagnatten är man rätt poppis. Lantisar gillar att se en transa, när de har lite öl i sig. Vissa klubbar släpper in en gratis. Ställen: Regnbågsfiket Chokladkoppen, Stortorget. Gayrestaurangen Torget, Mälartorget.

Hammarby sjöstad

Queerfaktor: Up and coming stadsdel för ’radhusbögarna’. Här finns högavlönade homosexuella men inte så många avvikande. Ställen: Gayvänlig vinbar Bistro sjöstad, Ljusslingan.

Tipsa andra:
 
2011
26/5
09:00

Hur queer är Sverige?

Av: Admin, publicerad 26 maj, 2011.
Judith_Butler

Judith Butler.

Judith Butler är som Platon, politisk filosof, fast för 2011. City mötte queer-teorins drottning Judith Butler, amerikansk professor, på blixtvisit i Stockholm.

Hur queer är Sverige?
– Jag kan inte riktigt bedöma det. Termen queer började användas av männi-skor som ville distansera sig från identitetspolitiken. Queer är inte bara en sexuell intressegrupp. Vem som helst kan vara involverad i queerpolitik om de kämpar mot homofobi eller andra sociala rättvisefrågor.

Är du själv queer?
– Om jag säger ’Ja, jag är queer’ har jag ju på något sätt slagit fast min identitet. Men på frågan ”är jag en del av en bred queerallians?” Ja. ”Arbetar jag med queerteori?” Ja. ”Är queer ett namn för en aktivism som jag är en del av.” Ja, så är det.

Vad är du mest, aktivist eller filosof?
– Jag känner nu ett starkt engagemang för fred i Mellanöstern och är med i Judiska röster för fred. Hela min undervisning är väldigt politiserad, jag engagerar mig ju i könsfrågor och feminism.
Vad är du mest stolt över?
– Jag blir mest glad när någon skriver att de trodde att det inte fanns något liv för dem på grund av kön eller sexualitet. Men att de läst mig och börjat tro igen. Om jag har gjort livet möjligt för någon människa blir jag stolt och rörd.

Jessica Ritzén
jessica.ritzen@city.se

Tipsa andra:
 
2011
23/5
11:06

Sjukhussopor blir supersoppa

Av: Jessica Ritzén, publicerad 23 maj, 2011.
Biogas

Från årsskiftet ska 365 ton sjukhusmat bli biogas värt 47 500 liter bensin. Per-Inge Väfors tömmer dagens lunch ner i matkvarnen på Stockholms sjukhem.

– Vi tjuvstartar med akutsjukhusen redan till nyår, säger Gustav Andersson (C), miljölandstingsråd. City besöker Stockholms sjukhem där resterna redan gör bionytta.

Laxen med currysås börjar ta slut i matsalsbuffén på Stockholms sjukhem och resterna efter 600 matgäster är på väg ned i kökskvarnen. På några sekunder mal Per-Inge Väfors ner maten till en soppa som fyller tanken i källaren.
– Man får akta sig för kycklingben och laxskinn men annars mal vi allt, säger han.
En gång i veckan stannar tankbilen utanför sjukhemmet på Kungsholmen och tankar 1,5 kubikmeter matavfallssoppa direkt ur husväggen och kör den till Henriksdal där den blir biogas.
– Det är bra för miljön men också arbetsmiljön. Vi behöver inte städa lika ofta, inte ha kylrum för soporna och slipper släpa tunga sopsäckar, säger kostchef Anna-Karin Jakobsson.
Från årsskiftet får sjukhemmet sällskap av samtliga sju akutsjukhus i länet.
Matresterna från Karolinska i Solna och Huddinge, Södersjukhuset och Danderyd uppgår till minst 365 ton per år. Det motsvarar biogas värt 47 500 liter bensin.
– Vi tjuvstartar med akutsjukhusen 2012 men målet är att allt matavfall från vården ska samlas in och bli biogas. Vi har tidigare jobbat mer med lustgas och att få bort kemikalier i vården, nu är vi mogna för det här steget, säger miljölandstingsråd Gustav Andersson (C).
Han är på sjukhemmet för att lära sig hur matkvarnar fungerar. Maskinen framför oss är en meter hög och hälften så bred och kostar några hundratusen kronor. Totalt kostar sjukhusens omställning cirka
1,5 miljoner kronor som tas ur befintlig budget.

Danderyds sjukhus har ingen kvarn men samlar redan in matavfall för transport till en rötningsanläggning i Uppsala. Hanteringen har hittills varit en ren vinst-affär.
– Den omedelbara ekonomiska vinsten är att vi spar in 1 200 sopsäckar i månaden och 300 till 400 000 kronor på billigare sophämtning. Och det tar inte mer tid, vilket vi trodde från början, säger läkaren Jan Rapp.
Han välkomnar att matkvarnar installeras på alla sjukhus och hoppas att det kan göra att biogasen utvinns på hemmaplan i Henriksdals reningsverk. Då skulle biogasen gå direkt till SL:s bussdepå på Södermalm.
– Jag kan inte utfästa i dag exakt vilka vägar som matavfallet ska ta men det är bra om det kommer vår kollektivtrafik till del. Vi måste få en bättre regional struktur på biogasarbetet. Vi har lång väg att gå jämfört med andra län och måste samverka över kommungränserna, säger Gustav Andersson.

Biogasen behövs inte minst inom landstinget. Enligt nya miljömålet som klubbas i oktober ska 75 procent av alla landstingstransporter köras på förnybart bränsle år 2016.

————————————————————————————————————————————
Så mycket matavfall slängs
Södersjukhuset och Rosenlund: 65 ton/år
Karolinska Solna: 150 ton/år
Karolinska Huddinge: 100 ton/år
Danderyds sjukhus (matsorterar): 50 ton per/år

Så mycket biogas skulle det bli:
47 500 liter bensinekvivalenter biogas.

Så mycket skulle koldioxidutsläppen
minska:

146 ton mindre koldioxidutsläpp.

Tipsa andra:
 
2011
19/5
10:59

Uddlös kamp mot lockpriserna

Av: Jessica Ritzén, publicerad 19 maj, 2011.
City

Bostadshus på Norr Mälarstrand, Kungsholmen.

Citys granskning visar att var tredje mäklare struntar i jämförelsepriset. Och utgångspriset ligger fortfarande nära en tredjedel under marknadsvärdet.

Bostadsannonsen visar allt. Från Laura Ashleytapeten i hallen till mosaiken i badrummet. Men inte vad bostaden kostar.
Citys granskning av sex stora mäklarfirmor i innerstan visar att branschens självsanering inte stoppat lockpriserna. En månad efter införandet saknar fortfarande 27 av 81 granskade objekt i Vasastan jämförelsepris. Bara två av tre mäklare anger det ungefärliga marknadsvärdet och de flesta gör allt för att gömma det.
Jämförelsepriset hittas längst ner i objektsbeskrivningen, många klick från utgångspriset. En av mäklarna anger kvadratmeterpris för att ytterligare förvirra köparen.
Vad utgångsbudet i dag egentligen betyder kan ingen förklara. Innan marknaden buddopades var det priset som säljaren var beredd att sälja för. I dag kunde siffran lika gärna ha varit noll.

Citys granskning visar att köparen i snitt tvingas lägga 29 procent mer än budet för att nå det uppskattade marknadsvärdet. Ofta närmare en miljon kronor. Värsta lockpriset hade en vindsvåning där det skiljde nära 1,5 miljoner kronor.
– Utgångsbudet betyder ingenting. Du kan lika gärna sätta upp ett finger i luften. Ett bostadsköp som är så viktigt ska marknads-
föras på ett korrekt sätt, säger Anna-Lena Järvstrand, chef på statliga Fastighetsmäklarnämnden.
För att förhindra att kunder luras till visningar av lägenheter de ändå inte har råd att köpa eller lockas med i budrace och skuldsätter sig upp till stuckaturen, specialgranskar nu nämnden lockprisärenden som kan strida mot marknadsföringslagen och vilseleda kunder.

Hittills har sju mäklare varnats och fler varningar kan väntas innan året är slut.
– Flera har överklagat till domstol. Mäklarna tycker att det är orättvist eftersom alla gör så här. Det är bra om vi får en rättslig prövning, säger Anna-Lena Järvstrand.
Hon får medhåll av köparna på de bostadsvisningar i Vasastan som City besöker. Många har lockats till visningar med låga utgångsbud och jämförelsepris saknas i de fernissade bostadsbroschyrerna i farstun.
– Det är fortfarande lockpriser. Att priset går upp en miljon är inte ovanligt. Jag har satt min egen gräns, säger Lilly Grahovak, bostadsspekulant.

Mäklarsamfundet som står bakom
jämförelse-rekommendationen flaggar nu för en skärpning.
– Vi har inte bestämt hur stort glappet mellan utgångspris och jämförelsepris får vara, men målet är att glappet ska minska. Vi diskuterar nu en särskild symbol för att priset ska bli lättare att hitta, säger Jeanette Gustafsdotter, vd på Mäklarsamfundet.
Innan året är slut ska jämförelseprisförsöket utvärderas.
– Det har bara gått en månad, vi utvärderar försöket och kan konstatera att verktyget för att räkna ut jämförelsepris ändå fungerar bra, det skiljer bara 5–7 procent från slutpris, säger Jeanette Gustafsdotter.

——————————————————————————————————————————————–

Så höga är lockpriserna
l City har granskat samtliga lägen-heter till försäljning den 1 maj i Vasastan från sex stora mäklarfirmor. 27 av 81
objekt saknar jämförelsepris.
Mäklarna lockar med priser som ligger i snitt 29 procent under jämförelsepriset. Länsfastigheter har störst skillnad, det skiljer i snitt 927 500 kronor mellan utgångspris och jämförelsepris.

Länsfastigheter
Antal: 5 objekt.
Jämförelsepris: 4 objekt.
Största skillnaden mellan lockpris och jämförelsepris: 1 165 000 kronor.
Skillnad i snitt: 37 procent. (927 500 kr.)
Kommentar: 4 av 5, ovanligt många, anger jämförelsepris. Gapet mellan utgångspris och jämförelsepris är dock granskningens största.

Skandiamäklarna
Antal: 18 objekt.
Jämförelsepris: 11 objekt.
Största skillnaden mellan lockpris och jämförelsepris: 1 150 000 kronor.
Skillnaden i snitt: 32 procent. (707 300 kr.)
Kommentar: Två av tre anger jämförelsepris. Svår att hitta, ligger två klick bort under information övrigt.

Fastighetsbyrån
Antal: 18 objekt.
Jämförelsepris: 12 objekt.
Största skillnaden mellan lockpris och jämförelsepris: 1 215 000 kronor.
Skillnaden i snitt: 33 procent. (813 300 kr.)
Kommentar: Bara två av tre anger jämförelsepris. Svårt att hitta, anges under övrigt i beskrivningen.

Erik Olsson
Antal objekt: 17 objekt.
Jämförelsepris: 13 objekt.
Största skillnaden mellan lockpris och jämförelsepris: 1 478 900 kr.
Skillnad i snitt: 25 procent. (618 900 kr.)
Kommentar: Många anger kvadrat-meterpris, vilket gör det svårare att jämföra med utgångsbudet.

Svensk fastighetsförmedling
Antal objekt: 11 objekt.
Jämförelsepris: 6 objekt.
Största skillnaden mellan lockpris och jämförelsepris: 820 000 kronor.
Skillnad i snitt: 30 procent. (618 300 kr.)
Kommentar: Endast drygt varannan annons har jämförelsepris, sämst i granskningen.

Husman Hagberg
Antal objekt: 12 objekt.
Jämförelsepris: 8 objekt.
Största skillnaden mellan lockpris och jämförelsepris: 670 000 kronor.
Skillnad i snitt: 15 procent. (422 500 kr.)
Kommentar: Två av tre annonser har jämförelsepris. Jämförelsepris är tydligt utsatt vid priset i basfaktan om objektet. Där är prisskillnaden lägst.

——————————————————————————————————————————————–

Detta är jämförelsepris

Den 1 april införde en majoritet av mäklarföretagen i Stockholm jämförelsepriser i sina bostadsannonser för Stockholms innerstad.

Överenskommelsen, som pågår till årsskiftet innebär att jämförelsepriset, ett uppskattat marknadsvärde baserat på statistik från Värderingsdata, ska anges både på nätet och i objektsbeskrivningarna, dock ej i tidningsannonser.

Jämförelsepriset ska underlätta för kunden och motverka lockpriser.

    Tipsa andra:
     
    2011
    16/5
    10:49

    Locket på i chipsgrytan

    Av: Jessica Ritzén, publicerad 16 maj, 2011.
    City

    Unga Örnar försöker räcka över tre chipspåsar, men Torbjörn Rosdahls pressekreterare vill inte ta emot de.

    Det blir inget mer snack om SL-snacks. Chipsliknelsen blev en hetare potatis än Torbjörn Rosdahl (M) kunde hantera. Nu gör finanslandstingsrådet en bloggpudel – men vill varken möta medborgare eller media.

    I fredags gick Torbjörn Rosdahl ut på sin blogg och bad om ursäkt: ”Jag har förstått att flera personer tagit illa vid sig av mitt uttalande och jag vill i detta blogginlägg be Er om ursäkt. Det var absolut inte meningen att förringa någon på något vis.”

    Hans jämförelse att SL-korthöjningen på 100 kronor ”bara var tre chipspåsar” eller ”två öl på krogen” hade då gett seismologiskt mätbara utbrott på både Twitter och Facebook. Enligt tidningen Dagens media resulterade uttalandet, efter bara ett drygt dygn, i 16 artiklar, 300 tweets och 40 blogginlägg. Dessutom regnade chips i tunnelbanan i fredags från flera protestaktioner.

    Torbjörn Rosdahl tyckte att han var rolig. Men när ”skämtet” om hur mycket en höjning av SL-kortet var värd i chips snabbt vändes mot honom var det inte roligt längre. Då var det slut på snackelisnack.

    När barnombudsman Marwan El Maslouhi, 16, från Unga örnar ville byta chips mot SL-rabatt på landstingshuset fick han kalla handen. Och Stockholm Citys planerade personintervju ställdes in med kort varsel i fredags.
    – Vi måste tyvärr flytta fram intervjun – i några veckor, säger Clara Wahren, presschef.

    Varför då?
    – Det har blivit sådan uppståndelse kring Torbjörn Rosdahl som person, risken finns att det blir en intervju om en dagssländefråga.

    Landstingsbudgeten är väl ingen dagsslända?
    – Nej, men vi har bestämt så. Ni kan få en intervju den 14–15 juni när budgeten tas.

    Torbjörn Rosdahl ansvarar för Sveriges största landstingsbudget på 72 miljarder kronor. Årets budget innehåller flera avgiftsökningar som känns i plånboken för två miljoner länsinvånare. Utöver SL-höjningen den 1 september blir vårdbesöken dyrare. Nästa år höjs patientavgifterna med cirka 50 kronor.

    Budgeten innehåller även satsningar. Närsjukhusen får 700 nya platser för att avlasta akuterna, bröstscreening blir gratis och tvärbanan byggs vidare från Alvik till Solna.

    Det hade ju Torbjörn Rosdahl kunnat prata om i intervjun. Om han nu är fett less på chips. Att ett finanslandstingsråd gör sig onåbar i veckor av rädsla för media – eller sig själv – är förstås ett stort demokratiskt problem. För en sjukvårdsboss är medborgardialogen minst lika viktig att vårda som budgeten.

    Chipsstorm i Stockholm

    Tusentals stockholmare reagerade blixtsnabbt på Torbjörn Rosdahls uttalande i City: ”Hundra kronor, det är tre chipspåsar”. Här är ett urval ur Twitter-tumult och Facebookflod:

    Medelklassman: Om man inte gillar chips, slipper man högre avgift på SL då? Eller kan man byta chips mot en flaska vin?

    Saara Printz Werner: Jag vill inte betala mer för SL-kortet. Smärtgränsen är nådd! Om de behöver mer pengar så kan bilister som ska använda den as-dyra och vidriga Norra länken betala. Mitt förslag är att vi alla avstår från att köpa nya kort när de höjer priset. Låt oss gå, cykla eller samåka med dem som fortfarande kör bil. Vägra betala!!

    Helena Kathrin Österlund: Torbjörn Rosdahl (M) äter inte bara extremt dyra chips. Han behöver dessutom inte betala för sitt SL-kort.

    Katharina Wallenborg: Så dåligt som kollektivtrafiken fungerar så låter det som ett skämt att föreslå en höjning av korten.

    Källa: Twitter och Facebookgrupperna ”Dyrare SL-kort – Nej tack” och ”Vi som hellre vill ha tre chipspåsar än höjt SL-kort”.


    Fakta: Förslag i nya budgeten

    Höjda patientavgifter
    Sjukvård hos distriktssköterska  100 kr (+30 kr)
    Besök på vårdcentral/närakut 200 kr (+50 kr)
    Besök hos specialistläkare 350 kr (+50 kr)
    Besök på akutsjukhus 400 kr (+50 kr)

    Höjda trafikavgifter
    Månadskort 790 kr  (+100 kr)
    Reducerat månadskort 490 kr (+70 kr)
    Kontantkuponger 22 kr (+2 kr)

    Tipsa andra:
     
    2011
    5/5
    09:34

    Slut på striden om Slussen

    Av: Jessica Ritzén, publicerad 5 maj, 2011.
    nyaslussen_webb

    90-talisterna Jasmine Gestblom och Erica Nordh (till vänster) tycker att man borde behålla mer av det gamla och att man förskönat modellen och dolt trafiken. Se förslaget på www.stockholm.se.

    ”Det här är stockholmarnas Slussen”, säger arkitekten Martin Schröder. Men vad tycker stockholmarna egentligen?

    Ett hundratal stockholmare hängde på låset till Sjömanshuset vid lunchtid i tisdags redo att syna miniatyren av Nya Slussen in i minsta por. Förra årets fiaskoförslag gav arkitekten Martin Schröder famnen full av protestpärmar. Nu hoppas han att stockholmarna omfamnar det slutgiltiga förslaget som är kryddat med en park, lägre hus och mer vy, en trappformad kaj, några glashus och ett kafé under bron.
    – Jag är spänd. Jag förstod att Slussen engagerade många, men inte att det skulle bli en så stor reaktion förra året. Jag tror att de flesta stockholmare ser att vi har lyssnat väldigt mycket på dem och att det här förslaget får ett bättre mottagande, säger Martin Schröder, stadsbyggnadskontoret.

    Han har skäl att ha magont. När det gäller att klyva kullersten och riva betong är stockholmarna ungefär lika radikala som Lasse Berghagen. Nybyggda gallerior, kontor och höga hus står sig slätt mot nästan vad som helst som redan är ingrott i stadskartan.
    Inte ens 90-talisterna på plats hurrar över glastrianglar, cykelkaféer och kajpromenader.

    – Varför måste allt se så modernt ut? Det passar inte alls ihop med Gamla stan. Det vore bra om man kan behålla lite av det gamla,
    säger Jasmine Gestblom.

    Hon får medhåll av protestanterna från allehanda Rädda Slussen-grupper som barrikaderat ingången med plakat. De vill allt från att bevara Slussen helt intakt till att riva med måtta, men de enas kring att stadsbyggnadskontorets förslag är skräp. De mest stridslystna pratar om våldtäkt och hetsiga debatter bryter spontant ut på flera håll i lokalen.
    Den allmänna stämningen är skeptisk men kanske ändå försiktigt optimistisk. Många är nöjda med att politikerna ändå hejdades av folkstormen.

    – Det var bra att det blev en dialog. Att politikerna inte körde igenom förslaget med byråkratisk järnhand. Men sedan vet man inte hur det blir i slutändan, den här åttafiliga motorvägen känns ju helt apart, säger Söderbon Ola Florin.

    I realiteten har politikerna nu satt punkt för dialogen. Samrådet med folket är över och skisserna som visas är de slutgiltiga med mindre modifikationer.
    Finansborgarråd Sten Nordin (M) vill sätta spaden i jorden 2013 för att bli klar 2020. Då måste åttamiljardersbygget klubbas före årsskiftet.
    Majoriteten i Stadshuset är redan fixad. Miljöpartiet bytte häromdagen sida och är redo att riva trafikkarusellen. Socialdemokraterna undrar fortfarande vem som ska betala kalaset och är liksom Vänsterpartiet missnöjda med motorvägen över Skeppsbron.

    Till den 19 juni finns utställningen kvar. Att titta på, inte att tycka om. Protestpärmarna är borttagna eftersom både politiker och arkitekter tycker att de lyssnat nog på folket. Återstår att se om folket nöjer sig med det.

    —————————————————————————————–

    Byggen som folket stoppat

    Badringen: Ett kallbadhus och lyxhotell, 125 meter brett, placerat mitt i Riddarfjärden. Galenprojektet hade finansiär klar år 2007 när stockholmarna sänkte projektet.

    Odenplansgallerian: llsket röda skynken vajade från balkongerna i Vasastan och 17 000 namnunderskrifter stoppade den storslagna gallerian vid Odenplan 2008.

    Stadsbiblioteket: Kultureliten såg rött när Asplunds mästerverk skulle styckas. Tack vare finanskrisen skrotades planerna 2009 på grund av skenande kostnader.

    Tors torn: De har sågats, hånats och kapats. Kallats Stalinarkitektur och Manhattankopior. Tvillingtornen stoppades inte men hur kommer att se ut är oklart.

    —————————————————————————————–

    Hur tycker ni att det blev?

    Agnes Ersson, 23, från Västberga och Ulrika Wessman, 38 från Tyresö:
    – Slussens själ är förlorad, det ruffiga, jag känner inte igen mig. Skönt att Katarinahissen är kvar. Men det kan nog bli en ny mötesplats,
    säger Agnes.
    – Det är positivt med en mötesplats, vi har så mycket vatten i Stockholm och vill umgås där. Och vi behöver fler gröna ytor på Södermalm, säger
    Ulrika.

    Anton Wigbrand, 25, copywriter, Kungsholmen:
    – Jag saknar en vision om vad Slussen ska innehålla och en genomtänkt strategi för hur människor ska mötas här. Det är för lite mötesplats och för mycket trafikplats. Bara för att det finns en öppen yta betyder det inte att man vill sitta där.

    Oskar Löthberg, 31, jurist, Södermalm:
    – Det ser bra ut. Nu utnyttjas vattnet och det är lättare att ta sig dit. Bra att Stadsgårdskajen utnyttjas mer av människor än av trafiken. Parken är bra, men jag är besviken på området nedanför Hilton, där hade man kunnat ha en park.

    Tipsa andra:
     
    2011
    5/5
    09:22

    Den kvinnan älskade Slussen

    Av: Jessica Ritzén, publicerad 5 maj, 2011.

    Kan man älska Slussen? Är det över huvud taget möjligt att göra kärleksanspråk på en plats?
    För mig är Slussen en perrong där jag byter spår. Och ett torg där jag tar nattbussen, köper tulpaner och käkar hamburgare ibland.

    Blåshålet skulle aldrig hamna på min ”things to do in Stockholm”-lista. Att Debaser försvinner i en konstgjord bassäng berör mig inte eftersom jag inte varit där på flera år.
    Efter besöket på Sjömanshuset förstår jag att jag tillhör en minoritet. Jag möter kvinnan med tårar i ögonen som är alldeles för ledsen för att orka prata. Hon har just insett att fyrklöverkarusellen är lika död som bin Ladin och att vi likt Obama är inbjudna till avrättningen.

    Då spelar det ingen roll att Slussen ska återuppstå om si så där en tio år. Och att arkitekternas drömframställning verkar mycket grönare och finare, en mötesplats mer än en trafikplats, fylld till brädden av hejiga cyklister och glada glassätare på ständigt soliga kajer.
    För hon älskade Slussen. Just precis som den var.

    Tipsa andra:
     
    2011
    2/5
    09:22

    Hon tar slöjan till svampen

    Av: Jessica Ritzén, publicerad 2 maj, 2011.
    slöjan_webb

    ”Jag blev kallad hora för att jag försökte ändra sättet att bära sjal. Det var jobbigt. Men nu har det vänt. De som brukade blogga och snacka skit om mig blev mina kunder”, säger Iman Aldebe, 26, designer av muslimskt mode på Stureplan.

    I Frankrike förbjuds heltäckande slöja. I Stockholm är slöjan på väg in på Stureplan.
    – Att förändra slöjmodet har gjort mer för få in muslimska kvinnor på arbetsmarknaden än alla politiska åtgärder, säger designern Iman Aldebe.

    Vi möts på Stureplan där hon har sitt kontor. Iman Aldebe, 26, jobbar med sin nya kollektion av modernt muslimskt mode, exklusivt och ekologiskt. En nisch hon är rätt ensam om.
    – Vi tror ofta att London och Paris är före i allt, men när det gäller muslimskt mode ligger Stockholm i fronten, säger Iman Aldebe.
    Dockorna i ateljén bär huvudbonader som känns mer turban och hatt än slöja. De är knutna, virade, virkade. I jeanstyg, plast och siden.

    Hon började designa slöjor 2006 när elfte september­vinden svepte kall över allt som var muslimskt. När hon själv sökte jobb fick hon höra ”slöjan bör man bära på fritiden”.
    – Många muslimska tjejer vågar inte bära slöja i dag. För att ha slöja i Europa måste man vara tuff och beredd att försvara sig.
    Iman Aldebe har burit slöja sedan hon var sex år men började knyta sjalen bakåt när hon började jobba på Lindex. Använde moderna halsdukar i stället för den gamla trekantiga sjalen.
    – Jag vill att inte sjalen ska ge stämpeln: där går den förtryckta muslimska kvinnan. Jag gör kläder för självständiga kvinnor som tjänar egna pengar.
    Fin och bra gärning kan tyckas. Men inte för alla.
    – Jag fick mycket kritik i början. Svenskarna älskade det, muslimerna hatade det. Jag var inte beredd på motstånd och tyckte jag gjorde något bra; att underlätta för muslimska kvinnor att få jobb och inte förbli outsiders.
    Hon tystnar och säger att det var jobbigt. I flera år.
    – Jag blev kallad hora för att jag försökte förändra sättet att bära sjal. Jag var inte accepterad av en del muslimer längre för de trodde att jag försökte förändra islam.
    Ändå lät hon sig inte
    tryckas ned. Utan gick ännu längre. Satte slöja på män och klädde kvinnor i imamkaftaner.

    – När jag fick motstånd ville jag provocera ännu mer. Fast nu känner jag nog att det räcker lite. De som brukade blogga och snacka skit om mig är mina kunder i dag. Nu vill jag göra kläder som kan bäras av alla.

    I dag håller hon workshops i slöjdesign. Hon är ingen slöjivrare men vill att de som vill bära den ska kunna göra det. Det franska förbudet tror hon blir en backlash.
    – Jag tror att det får en rebellisk effekt. Det snarare göder extremism om de känner sig exkluderade. Det är väldigt få som bär burka
    i dag, det är ju så opraktiskt.
    På galgarna i atéljen hänger hennes ekologiska kollektion som ska vara klar till Uppsala modemässa
    i augusti. Två modeassistenter och en mönsterkonstruktör hjälper till och går allt bra startar produktionen i höst. Hon stöds av bland annat Exportrådet och att etablera sig i Stockholm, på Stureplan och NK är bara ett delmål.
    – Nästa mål är Europa, Mellanöstern och Arabemiraten, jag har redan varit där de har behov av det jag skapar, svenskt mode är ett hett ämne nu, säger Iman Aldebe.

    Tipsa andra: