Foto: Laura MendelinI Köpenhamn fanns tidigare ett erotikmuseum. Jorma Toivonen drömmer om att öppna en motsvarighet i Stockholm, men håller tills vidare godo med utställningar i den egna trädgården en gång om året. I en av bodarna erbjuds även massage.
Jorma Toivonen vill starta ett sexhistoriskt museum i sitt hem i Kärrtorp, men får inte för stadsbyggnadskontoret. I stället förvandlar han villaträdgården till Erotikträdgården en gång om året. Då tar föreläsningar om gynekologiskt utmanande sex plats mellan fruktträd och klotgrillar.
Först vid den lummigt invuxna ingången står det textat på en affisch: Erotikens trädgård 2011. Det är det enda som syns utåt.
Jorma Toivonen vill helst öppna ett sexhistoriskt museum i sitt garage. Men stadsbyggnadskontoret har sagt nej, med hänvisning till att han har för få parkeringsplatser att erbjuda. Varje vecka kommer någon intresserad på besök för att titta på samlingen, som är en av Nordens största. Ibland lånar han ut rekvisita till filmer (senast Beck-sviten) och museer. Och en gång om året hänger han ut delar av samlingen på träd, buskar och altanplank.
Erotik i trädgården ska vara en motvikt till kommersiella mässor som Fair Erotica, som arrangeras varje vår och höst (senast i förra veckan, med ungefär 3 000 besökare).
Tanken är att konstnärer ska få en chans att visa erotisk konst. Några permanenta konstverk, signerade Toivonen själv, finns också.
– Här har jag planterat en mutta,
i röda och rosa tulpaner. Nu är det bara en kvar, ja, rådjuren har tagit dem.
Utanför garaget stannar han igen.
– Och här har ni en betongmutta, den har jag gjutit själv.
Toivonen försvinner och kommer tillbaka med en slang och en pump. Efter lite trixande sitter det.
– Nu kissar den!
Jorma Toivonen delar den röda trävillan med sin hustru, som dock är borta över dagen (”hon stöttar mig i allt, köper prylar, men hon har inget eget intresse i det”). Han är sjuksköterska till yrket, men försörjer sig på nätauktioner, och på att översätta nyproducerad erotik från svenska till finska.
– Om jag gillar det? Det var väldigt länge sedan jag nyttjade erotik för att stimulera mig själv. Det enda som stimulerar mig är att jag friheten att formulera mig, jag kan hitta på nya ord på finska.
Upprinnelsen till samlingen var ett historiskt intresse. De första tio åren köpte han bara böcker.
– Jag blev intresserad av människornas sexliv, jag ville läsa och lära mig mer: Var det friare förr? Det jag snart insåg var att ingenting är nytt under solen. Alla avarter har funnits sedan länge. Jag har en svensk bok från 30-talet om kisslekar, till exempel, säger han.
Under våra timmar i trädgården är ett 20-tal personer i omlopp. De flesta hälsar vant på varandra. Eva Malm har emellertid hittat hit efter ett tips i tidningen.
– Det var ju en väldig blandning, säger hon. Vissa fotografier var väl vulgära, med gevärskolvar och fimpar i könet. Det känns inte riktigt bra. Det är bilder som jag tror kan inspirera till inte så snälla saker.
De bilderna, berättar Jorma Toivonen, ingick i dödsboet efter en man som också efterlämnade ett brev han fått tillsänt sig av påven, med beröm för att han var en så god katolik. Affischerna för porrfilmer producerade på 60-talet, med ”våldtäckt!” (sic) och ”brutal” i hetsig, stor stil, är inte heller direkt glad porr, bara för att de är från förr.
– Nu är min modell här! Nu blir det bodypaint! utropar Jorma Toivonen plötsligt.
In i trädgården har Tove Wallin kommit. Fem minuter senare står hon naken på garageuppfarten. Jorma smetar fingerfärg över hela henne. Det långa håret blåser åt rätt håll.
– Det är väldigt behagligt. Jag fryser inte, jag är gammal naturist, försäkrar Tove Wallin.
Frigjordhet är högstatus i Erotikens trädgård.
– Det är ju ingen vanlig trädgårdsutställning det här, säger Tove Wallin, när hon hunnit duscha.
Hon berättar att hon skulle skriva ut affischen på jobbet, när hennes chef kom förbi.
– Det visade sig att hon bodde här också, på samma gata. ”Det där huset, där det bor en snuskig gubbe som går runt naken med stånd hela dagarna?!”, sa hon. ”Nja… Du menar Jorma?”, frågade jag, ”… vi är goda vänner. Jag ska ställa ut där i helgen.” ”Men gud, vilka fördomar man har!”, utbrast min chef.
Pål dukar upp medhavd sushi bredvid varmkorven och pulverkaffet som finns till självkostnadspris under ett parasoll, där Suz Svalling just ska föreläsa om fisting.
– Men jag kanske ska vänta, om ni är mitt i maten? frågar hon.
– Prata du om vilka analer du vill, jag gillar dem, skrattar Tove Wallin.
Jag vet inte vad jag ska fästa blicken på – så jag antecknar. ”Pet-flaskor”, ”kondom”, ”risk för inre blödningar”, ”minst fyra månaders töjning”, ”g-punkt”, ”skör hud”, ”fistsmör” (fistsmör?!??!?). Så avbryter sig Suz Svalling.
– Från en sak till en annan: Skulle du vilja sätta på locket på grillen, jag sitter mitt i röken.
Hon fortsätter.
Föreläsningen om fisting är ett årligt återkommande inslag i programmet. Jorma Toivonen, som gör allt själv, och räknar återkommande förluster, välkomnar så många som möjligt att delta. Men även knäppskallarna hittar honom, säger han.
– Häromdagen ringde en man och erbjöd sig att stå naken i trädgården. Bara stå. Kan du inte jonglera eller sjunga eller göra någon konst? frågade jag. Men det kunde han inte. Han ville bara stå naken.
Permalänk