Kolla här då”. Jag och kompisen tar en öl på Söder. Han drar upp ett plastkort. Med det får han komma direkt till en specialistläkare utan att tjata för att få en remiss och slipper köer till operationer om något går sönder.
Och man är ju inte tjugo längre, skojar vi.
Vi diskuterar problemen med snabbare vård för den som har råd. Jag kände inte till korten, reagerar avvaktande. Sedan kommer den: en svag oro. Kan man lita på sjukvården? Borde man skaffa ett kort?
Svensk sjukvård är fortfarande i toppskiktet. Men vad kommer nu? Känslan av att den allmänna välfärden var en parantes verkar spridas. Oavsett regering har något förändrats.
I USA hudflängdes Obama för att han ville att även fattiga ska få sjukvård. Nu har vi även här börjat tala om sjukvård och hjälpen efter en sjukdom som något vi inte tar för givet.
Allt fler vill ha ett vip-kort till vården bredvid sitt Amex platinum och sitt Fredsgatan 12-kort.
Utmaningarna är enorma för Vårdstockholm. Håller vi på att skapa ett a-lag och ett b-lag där dina förut-sättningar som patient – eller kund som det heter – avgör vilken sjukvård du får? Standardvård eller plusmeny?
Permalänk