Allt är borta. Med allt menar jag ölkaféet på Skånegatan och Konsum i hörnet av Nytorgsgatan och Skånegatan. Där kunde man handla på krita. Åtminstone om man var en liten gubbe som vinglade redan på förmiddagen. Han fick en bit falukorv av Bettan.
I hörnet mittemot fanns en grönsaksaffär och där stod en grekisk svartklädd kvinna. Hon klagade ibland. Ont i huvet, mumlade hon.
Kanske hon fått flytta till det förlovade landet med sin son. Änka var hon. Intill fanns tobaksaffären med den omfångsrika frun som hette Majken. Det var hon som grät när den Wallenberg som skulle ta över allt åkte ut i skogen och sköt sig.
Nu har det blivit lyxpizzeria av alltihop.
Jag drar mig bortåt Skanstull. Går förbi en av barnens skolor, Katarina södra. Men Annas pepparkakor. Vart tog de vägen?

Det är en sån där dag när man vill gå förbi en del av livets vägmärken. Vandra genom Katarina Bangatas allé. Där bodde Nacka Skoglund! Ser du skylten vid porten? Nummer 42.
Och där är statyn. Du ser Nacka med bollen på vänsterfoten. Och plötsligt är den uppe i högerkrysset. Där. Ser du!
Vi går mot Skanstull, men jag är beredd att göra en avstickare in på Lyktan. Röda korsets kaffesalong på Östgötagatan. Billigaste smörgåsarna i stan och hela kaféet fyllt med soffor och krukväxter.
Ett andra vardagsrum. Vem behöver inte det medan man trampar i jordelivet?

På Götgatan är pulsen en annan. Små butiker. Macdonalds. Ölkaféer. Som numera heter pubar. Gamla vanliga Söder. Slår mig ner på en pub och tar en öl ute på trottoaren. Det är bara att börja snacka med Maggan och Robban och hans kompis.
En kille i byggsvängen kommer förbi. ”Hur är livet?”, undrar Robban. ”En annan är sjukpensionär”, säger Bosse. ”Före detta Byggnads.”
När han försvunnit pratar vi länge om hur han gjort för att lyckas med det.
Mittemot ligger Gunnarssons, som alltid. Och Göta Fisk.
Jag vandrar vidare längs Götgatan, ner mot Skanstullsbron. Kan upplysa om att Handelsbanken tagit bort sin bankomat i hörnet av Ölandsgatan. Livet är en fest.

”City har gjort skillnad”

DET VAR MED SORG jag häromdagen tog emot beskedet att City ska läggas ner. Sorg kan tyckas överdrivet,  men det var faktiskt vad jag kände. City har varit som en vän, ett hopp om bättre tider i den medieskugga som råder.

Metro utropade sig till vinnare i tidningskriget. En sak är helt klar; de vann i alla fall inte på kvalitet! City är en överlägsen tidning. City har gjort skillnad. Ni är den enda tidningen som har en lokalpolitisk bevakning värd namnet. Er granskning av den delade sjukvården är bara en i raden av angelägna och välskrivna reportageserier. Det känns väldigt tråkigt och ganska hopplöst att ni inte kommer att vara där och bevaka politiken inför nästa valrörelse. Samtidigt som ni har angelägna politiska nyheter är City en tidning som känns som en godbit, bland annat tack vare den luftiga layouten och era färgstarka krönikörer. Jag kommer att sakna dem alla, men mest Kajsa Ekis Ekman, hon är genial!

Jag önskar att jag vore mångmiljonär, då skulle jag sponsra er fortsatta levnad. Ni behövs. Hade ni också fått ställa ut era tidningar inne i tunnelbanan så hade ni säkert funnits kvar, för det var som sagt inte kvaliteten det var fel på. Snyft!

TROGEN LÄSARE

”Intressanta serier”

● Jag vill tacka alla duktiga journalister för dessa år! Speciellt under det senaste året har City utvecklats otroligt och är i dag en betydligt mer intressant tidning än Metro även om Metro också har sin plats.

Ni har haft så intressanta serier om ökande klassklyftor, segregering etcetera, som ingen annan tidning. Kommer att sakna City!

MVH

LIISA KORVENRANTA

”Synd på en så bra tidning”

● Fan vad synd att ni läggs ner! Bra tidning!

PER

”Vad ska jag nu läsa på t-banan?”

● Jag som hade tänkt mejla i dag och berätta hur himla bra jag tycker att dagens tidning är, så mycket att läsa och så roligt/personligt/intresseväckande. Och så denna information i stället. Vad ska jag nu läsa på tunnelbanan?

EVA

”Eget tänk och smarta vinklar”

● Det är jättetråkigt att City läggs ner! Jag och min kollega pratade bara häromdagen om vilken utmärkt tidning ni gör, med eget tänk, smarta vinklar, vassa nyheter och roliga reportage. Det syns så tydligt att ni inte går på rutin, utan skruvar allt minst ett varv till. Jag tycker verkligen att ni behövs i Stockholm, hoppas att ägarna tänker om!

VÄNLIGA HÄLSNINGAR

INGELA

”Hoppas ni hittar nya vägar att nå ut”

● Läste att ni lägger ner tidningen. Måste bara säga att jag tycker det är mycket tråkigt. Hoppas att ni hittar nya vägar för att få ut er typ av journalistik.

MVH MARIA

”Ni har varit stockholmarnas tidning”

● Synd att City lägger ner. Ni har liksom varit stockholmarnas tidning. Tack för en bra tidning!

MARION SUNDQVIST

Sagt i pressen:

Den publicistiska idén var enkel: en till spelad enfald gränsande kärlek till Stockholm. Tidningens reportrar klädde ut sig till Hjalmar Söderbergs romanfigur Doktor Glas, de uppsökte Stadshuset med sina osorterade

soppåsar. De uppfann hela tiden nya sätt att berätta om sin stad. (…) en tidning med så bra innehåll kan – och ska kanske inte heller – vara gratis. I stället bör man glädja sig över att Stockholm City än en gång visade att man kan få bokstäverna att dansa – också i en papperstidning år 2011.

BJÖRN WIMAN, DAGENS NYHETERS KULTURCHEF (14/6)

En tidning som (…) har utvecklats till den vaknaste bevakaren av livet på gatunivå i Stockholm. Med smarta, roliga, initierade rapporter om krogar, stadsliv, t-bana, politik och arkitektur som fått DN och SvD att kännas som rikstidningar. (…) Att det därför är just denna tidning – den bästa Stockholmstidningen – som Bonniers nu aviserat att de lägger ned, är inte bara ett sorgligt beslut för oss som lever i Stockholm. Det är dessutom ett beslut som strategiskt går på tvärs mot den internationella trenden om att lokalmaterial är morgontidningarnas framtid.

JAN GRADVALL, EXPRESSEN (14/6)

Twittrat om Citys nedläggning:

Som sagt, Stockholm City var för bra för att vara gratistidning. För bra, också – visar det sig, för att vara sann.

FokusAnbil, Anders Billing.

Asylpolitik. Fritidsgårdar i förort. Vipvård o privata barnsjukhus. Och klassiska chipsuttalande. Sthlm

City lämnar tomrum efter sig.

LenaSundstrom, TV4.

Men VAFAAAN! @CityStockholm läggs ner? Jaja, den var väl för bra för att få vara kvar.

MikaelCarlsson,

MikaelCarlsson.

om jag hade startat en gratistidning om och för stockholm skulle den ha varit som stockholm city. no

kidding. därför så stor sorg.

linusfremin, Linus Fremin.

Jag känner mig helt förkrossad över att @ CityStockholm ska lägga ner…

Varför måste allt vackert dö

sannasamuelsson, Sanna

Samuelsson.

R.I.P. Kommer verkligen att sakna denna eminenta gratistidning. Stockholmsfokuset var uppfriskande.

thelastdetails,

Martin Johansson.

Foto: CityTa hand om er!

Stockholm City har lagts ner.
Nu vill vi tacka för all kärlek vi har fått från alla läsare i mejl, telefon och på internet, både på sistone och under de två år nya City har funnits.
Ni är 400 000 läsare som tömmer Citys tidningsställ varje måndag och torsdag och vi har förstått att ni kommer att sakna våra berättelser om allt det nya i den här stan.
Vi är inte det sentimentala gänget, men blev ändå rörda när läsare efter läsare sa hur fantastiskt mycket de gillat vårt nya sätt att tala till stockholmarna på.

Politikerna i Stadshuset och landstinget, som i många år haft lugn och ro medan morgontidningarna mest bevakat riksdagen, fick med ens en roligare vardag när vi ville diskutera biblioteksnedläggningar i förorten, chipspriser och hemlöshet med dem.
Även de medger nu att de kommer att sakna oss. Folk vill ju läsa om staden de styr.
Alla läsarundersökningar visar att tidningsläsare vill ha mer lokal journalistik på papper, bredvid de internationella medier de tar del av digitalt.
Många har sagt att vi är den bästa tidning Stockholm har haft. Vissa har till och med tyckt att vi var för bra för att vara gratis. Att vara gratis är det mest opretentiösa man kan vara – det är att säga varsågod – men samtidigt har vi stora pretentioner: Aldrig vara tråkiga. Alltid visa att Stockholm är större än du tror.
Tack för att du har läst!
Redaktionen

Mathias Gurestam, chefredaktör. Warda Khaldi, nyhets-och samhällschef. Malena Rydell, kultur- och nöjeschef.

REPORTRAR:
Emil Arvidson, samhälle, mat. Jenny Damberg,
kultur & nöje. Hannes Delling, samhälle. Klas Ekman, kultur &
nöje. Agnes af Geijerstam, kultur & nöje. Andreas Nordström,
kultur & nöje. Jessica Ritzén, samhälle.

FORM: Ida Berg, redigeringssamordnare. Tobias Rydin, art director.

FOTO: Åse Bengtsson Helin, bildredaktör. Sara Mac Key, fotograf. Sofia
Runarsdotter, fotograf.

———————————————————————-

Här är några av alla de värmande reaktioner vi fått efter beskedet om att Stockholm City läggs ner:

”City har gjort skillnad”

DET VAR MED SORG jag häromdagen tog emot beskedet att City ska läggas ner. Sorg kan tyckas överdrivet,  men det var faktiskt vad jag kände. City har varit som en vän, ett hopp om bättre tider i den medieskugga som råder.

Metro utropade sig till vinnare i tidningskriget. En sak är helt klar; de vann i alla fall inte på kvalitet! City är en överlägsen tidning. City har gjort skillnad. Ni är den enda tidningen som har en lokalpolitisk bevakning värd namnet. Er granskning av den delade sjukvården är bara en i raden av angelägna och välskrivna reportageserier. Det känns väldigt tråkigt och ganska hopplöst att ni inte kommer att vara där och bevaka politiken inför nästa valrörelse. Samtidigt som ni har angelägna politiska nyheter är City en tidning som känns som en godbit, bland annat tack vare den luftiga layouten och era färgstarka krönikörer. Jag kommer att sakna dem alla, men mest Kajsa Ekis Ekman, hon är genial!

Jag önskar att jag vore mångmiljonär, då skulle jag sponsra er fortsatta levnad. Ni behövs. Hade ni också fått ställa ut era tidningar inne i tunnelbanan så hade ni säkert funnits kvar, för det var som sagt inte kvaliteten det var fel på. Snyft!

TROGEN LÄSARE

”Intressanta serier”

Jag vill tacka alla duktiga journalister för dessa år! Speciellt under det senaste året har City utvecklats otroligt och är i dag en betydligt mer intressant tidning än Metro även om Metro också har sin plats.

Ni har haft så intressanta serier om ökande klassklyftor, segregering etcetera, som ingen annan tidning. Kommer att sakna City!

MVH

LIISA KORVENRANTA

”Synd på en så bra tidning”

Fan vad synd att ni läggs ner! Bra tidning!

PER

”Vad ska jag nu läsa på t-banan?”

Jag som hade tänkt mejla i dag och berätta hur himla bra jag tycker att dagens tidning är, så mycket att läsa och så roligt/personligt/intresseväckande. Och så denna information i stället. Vad ska jag nu läsa på tunnelbanan?

EVA

”Eget tänk och smarta vinklar”

Det är jättetråkigt att City läggs ner! Jag och min kollega pratade bara häromdagen om vilken utmärkt tidning ni gör, med eget tänk, smarta vinklar, vassa nyheter och roliga reportage. Det syns så tydligt att ni inte går på rutin, utan skruvar allt minst ett varv till. Jag tycker verkligen att ni behövs i Stockholm, hoppas att ägarna tänker om!

VÄNLIGA HÄLSNINGAR

INGELA

”Hoppas ni hittar nya vägar att nå ut”

Läste att ni lägger ner tidningen. Måste bara säga att jag tycker det är mycket tråkigt. Hoppas att ni hittar nya vägar för att få ut er typ av journalistik.

MVH MARIA

”Ni har varit stockholmarnas tidning”

Synd att City lägger ner. Ni har liksom varit stockholmarnas tidning. Tack för en bra tidning!

MARION SUNDQVIST

Sagt i pressen:

•Den publicistiska idén var enkel: en till spelad enfald gränsande kärlek till Stockholm. Tidningens reportrar klädde ut sig till Hjalmar Söderbergs romanfigur Doktor Glas, de uppsökte Stadshuset med sina osorterade

soppåsar. De uppfann hela tiden nya sätt att berätta om sin stad. (…) en tidning med så bra innehåll kan – och ska kanske inte heller – vara gratis. I stället bör man glädja sig över att Stockholm City än en gång visade att man kan få bokstäverna att dansa – också i en papperstidning år 2011.

BJÖRN WIMAN, DAGENS NYHETERS KULTURCHEF (14/6)

•En tidning som (…) har utvecklats till den vaknaste bevakaren av livet på gatunivå i Stockholm. Med smarta, roliga, initierade rapporter om krogar, stadsliv, t-bana, politik och arkitektur som fått DN och SvD att kännas som rikstidningar. (…) Att det därför är just denna tidning – den bästa Stockholmstidningen – som Bonniers nu aviserat att de lägger ned, är inte bara ett sorgligt beslut för oss som lever i Stockholm. Det är dessutom ett beslut som strategiskt går på tvärs mot den internationella trenden om att lokalmaterial är morgontidningarnas framtid.

JAN GRADVALL, EXPRESSEN (14/6)

Twittrat om Citys nedläggning:

Som sagt, Stockholm City var för bra för att vara gratistidning. För bra, också – visar det sig, för att vara sann.

FokusAnbil, Anders Billing.

Asylpolitik. Fritidsgårdar i förort. Vipvård o privata barnsjukhus. Och klassiska chipsuttalande. Sthlm

City lämnar tomrum efter sig.

LenaSundstrom, TV4.

Men VAFAAAN! @CityStockholm läggs ner? Jaja, den var väl för bra för att få vara kvar.

MikaelCarlsson,

MikaelCarlsson.

om jag hade startat en gratistidning om och för stockholm skulle den ha varit som stockholm city. no

kidding. därför så stor sorg.

linusfremin, Linus Fremin.

Jag känner mig helt förkrossad över att @ CityStockholm ska lägga ner…

Varför måste allt vackert dö

sannasamuelsson, Sanna

Samuelsson.

R.I.P. Kommer verkligen att sakna denna eminenta gratistidning. Stockholmsfokuset var uppfriskande.

thelastdetails,

Martin Johansson.

Är du en van City-läsare har du lärt känna våra profiler. Sen två år tillbaka satsar vi på personlig kvalitetsjournalistik. För dig som inte upptäckt nya City än, vill vi berätta vad vi ger dig gratis två gånger i veckan.

City är en urban och modern lokaltidning, både en glad nöjesguide och ett engagerat samhällsgranskande nyhetsmagasin. Alltid med utgångspunkt från Stockholm. Vi älskar den här staden, och det känns i tidningen. Det dagliga arbetet på Cityredaktionen leds av editionscheferna Warda Khaldi och Malena Rydell, som också planerar tidningen tillsammans. Redaktionen finns mitt i Vasastan, vi tar oss hit kollektivt och till fots, och här-ifrån tar vi oss varje vecka till platser i hela kommunen och ibland länet.

Inga nyhetsbyråer
På City ställer vi oss utanför mainstream-nyhetsfållan. Vi gör våra egna, unika reportage från grunden – och har ingen returinformation från nyhetsbyråer.

De skilda världarna
I Stockholm finns den roligaste underhållningen men också de fulaste sociala orättvisorna, de vräkigaste våningarna och den värsta bostadsbristen, här finns kreativa kollektiv och grova brott. Denna blandning syns i en storstadstidning som City.

Fynda i Dyr-stockholm
City har räknat ut att det är 30 procent dyrare att roa sig i Stockholm än i Göteborg och Malmö. Därför behöver du extra bra guider till alla de prisvärda alternativen. Vi gör regelbundet snålguider, tester och tipsar om gratisnöjen i stan.

Allt är inte lifestyle som glimmar
Ett av våra viktigaste uppdrag är att skildra och granska hur Stockholm förändras, inte bara när det gäller stadsbyggnad utan också socialt.

Användbara matsidor
På matsidorna hittar du både majs i kopp och den senaste helstekta grisen. Äter vi något extra gott besöker vi kocken i köket och ber om tipsen.

Mode – mer än shopping
På Agnes af Geijerstams modesida får du inte bara tips om vårens bästa solglasögon, utan också stans skarpaste fashionanalyser. Ställ dina frågor om fashion till agnes@city.se!

Krönikörer med extra känslo-allt
När Citys trojka Annette Kullenberg, Emelie Thorén och Kajsa Ekis Ekman skriver krönikor väcker de läsarnas känslor.

Blåslampa i Stadshuset
City tar lokalpolitiken på allvar. Vi är den enda dagstidning som har en seriös bevakning av Stadshuset och de politiker som verkar där.

Allt finns här!
Nej, du behöver inte flytta till New York eller Berlin. Du måste bara hitta stans alla dolda skatter. Vi ger dig bästa guiderna till stans pärlor, allt från konditorier, stadsvandringar och skidbackar till vårens hiphopsinglar, klubbar och småbutiker.

Din röst i staden
Citys reportrar syns, tänker och tar plats. Vi är stolta över våra skickliga fotografer och vår bildjournalistik – den är en viktig del av berättandet och det personliga tilltalet i City.

Röster om City

”City har blivit bäst på Stockholm. Har örat närmare asfalten än både Nöjesguiden, Metro, DN och SvD.” Jan Gradvall, Dagens industri.

”Gratistidningen Stockholm City är för övrigt för bra för att vara gratis. Dagens nummer bland de bästa hittills.”
Anders Billing, redaktör Fokus, twittrar i november 2010.

I åratal kämpade Stockholm City mot Metro om tunnelbaneläsarna innan de insåg att vi redan har en jävla massa rikstäckande morgontidningar. I stället drog de ner på takten och gav oss något unikt – intressanta, välskrivna och aktuella nyheter och reportage, allt med en renodlad Stockholmsvinkel. Att de dessutom har lockat till sig några av Sveriges allra bästa skribenter säger väl allt.” Nöjesguidens motivering när juryn nominerade Stockholm City till Stockholmspriset i januari 2011.

Det är vi som gör city

Måndagstidningen
Vi drar i gång veckan med unika reportage och granskningar av Stockholm.

Hannes Delling Reporter / Brottsplats Stockholm
Jag skriver om allt som rör oss invånare, med fokus på krim- och trygghetsfrågor. Lösningen? Klotterfritt, synliga poliser och upplysta gångtunnlar? Eller integration och minskade klyftor?

Annette Kullenberg Krönikör / Annettes Stockholm
Sakta jag går genom stan, lyssnar på vinden och rösterna. Skratten, grälen. Hittar det nya. Och det bortglömda. Ibland upprymd. Ibland lite skamfilad.

Jenny Damberg reporter / Fråga jenny
Stans vitsigaste frisersalongnamn, pizzans lokalhistoria och orsaken till att det heter Beridarebanan. Gammal och ny stockholmiana kan du fråga Jenny om. Gör det!
Mejla: jenny.damberg@city.se

Ana Udovic, Lovisa Cullheim Koll
Inspirerande tips och möten med människor med fokus på jobb, utbildning och
hälsa/livsstil varje måndag. Karriär/Jobb, Karriär/Utbildning, Livsstil/Hälsa, Resa.

Klas Ekman (föräldraledig) Reporter / Kultur & Nöje
Man kan beskriva mig som allt-i-allo. Jag kan ibland få skriva fyra sidor om kultur-
tidskriften Kris, och dagen efter läxa upp stockholmare som inte plockar upp hundskit.

Torsdagstidningen

Vi fokuserar på allt roligt du kan göra i helgen och håller extra koll på vad som sker i lokalpolitiken.
Jessica Ritzén Reporter / Politik i veckan
Berättar om det bästa och det sämsta i vår huvudstad. Granskar stadshusmakten och beskriver stockholmarnas verklighet. Från köksbord, skolbänk och perrong till gator, torg och stadshus.

Emil Arvidson Reporter / Krogredaktör
Citys krogsidor visar på den kulturella bredden i Stockholm genom att berätta om det nya, det obskyra och det klassiska i en matstad som just nu utvecklas snabbare än någonsin.

Emelie Thorén Krönikör / Popmorsa
Blonderad populärkulturjunkie,mamma, vän, syster, flickvän. Skriver om stora och små känslor. Men mest om sånt som skaver.
Varje torsdag, jämna veckor.

Kajsa Ekis Ekman Krönikör / Ekis Stockholm
Jag blandar djupa reflektioner med billiga trick, alltid ett boktips och ett varmt hjärta.
Varje torsdag, udda veckor.

Agnes af Geijerstam Reporter / Moderedaktör
Med förhoppning att roligt också kan vara smart när det kommer till mode.
Liksom med all annan kultur, oavsett om den har ett pop-prefix eller inte.

Övrig redaktion

Warda Khaldi Nyhets- och samhällschef
Vi berättar och granskar historien om Stockholm, ur en massa olika vinklar och med hjälp av massor av olika röster. Det är en historia som ständigt pågår, förändras och aldrig tar slut.

Malena Rydell Kulturchef
Nya City är det alla sa var en omöjlighet – en kvaloid! Vår kulturjournalistik gör tomrummet mellan kvällsisarnas nöjessidor och morgontidningarnas kultursidor spännande.

Åse Bengtsson Helin Bildredaktör
Citys bilder ska addera en tanke och känsla, berätta vidare det som texten inte kan. Jag ser till att allt klaffar från idéarbete till planering och layout.

Tobias Rydin Art director
Ansvarar för Citys form och vill hitta den omöjliga syntesen mellan brittisk tabloid och Frankfurter allgemeine. City ska vara kraftullt, personligt och sofistikerat – på en och samma gång!
Sara Mac Key Fotograf
Fotograferar många olika uppdrag. När mitt fokus är människan i staden vill jag skildra henne så ärligt som möjligt, jag vill förmänskliga tidningen med bild.

Sofia Runarsdotter Fotograf
Fotar stora och små saker. Det är kul.

Ida Berg redigeringssamordnare
Arbetsleder redigeringen, som sätter ihop text och bild och gör snygga, intressanta och begripliga tidningssidor av dem. Jag ser också till att sidorna funkar ihop och tar sig fram till tryckeriet – i tid.

Björn Svensson redigerare
Jag ritar tidningens sidor i layoutprogrammet InDesign. Jag väljer bilder, skriver rubriker och ser till så att sidorna är snygga och begripliga.

Foto: SCANPIXBättre vego, tack.

Den vegetariska rätten måste bli starkare. Citys läsare skriver under på vårt vegetariska manifest, och berättar varför.

I förra veckan listade City-redaktionen tio insatser som skulle göra Stockholm till en bättre, och mer modern, matstad. Det är till viss del stärkande – vi hade rätt – men i grund och botten nedslående att så många har hört av sig för att säga att de håller med.

Äntligen en artikel om tragiken kring maten på Stockholms restauranger.

Så inleds ett typiskt brev. Det här från Niklas Wykman, som ”är så väldigt trött på ljumna ättiksstinna betor och -panerad potatis som kallas biff och som serveras med potatis och sås med någon likbuljong”.

Mårten Bäckström rapporterar: ”Jag vet inte hur många gånger jag har fått medioker vegomat på ’bättre restauranger’ till samma pris som vanlig meny. Grand Hôtel kan till exempel inte prestera en enda bättre veggrätt. Jag har varit där på baler då maten har varit så usel att vi har fått checkar efteråt. Eriks Bakficka har i fem år haft samma feta risotto, och så vidare. Det man skulle vilja fråga dagens moderna kockar är: Vad är problemet? Hur svårt kan det vara?”

Anna Lindstein berättar om sin man, ”vegetarian, amerikan och kock” med erfarenhet från välrenommerade restauranger i USA. Efter att ha lärt sig den hårda vägen, på plats, att Stockholm saknar bra vegetariska kök har han nu bestämt sig för att byta bransch, skriver hon.

Det är också flera läsare som kritiserar oss för att vara slappa (räkna ägg och mejeriprodukter som vegetariska) och för att blanda budskapen. Jesper skriver:

Ett manifest är en ståndpunkt som kräver en viss förankring. (…) Ert manifest på sidan 5 följs upp med köttrecept på sidan 20.

Motstridigt, ja. Men vår huvud-poäng är inte att kött ska bort, utan att de vegetariska rätterna måste bli fler, och starkare. Ett fullgott alternativ – i stället för det tråkigaste man kan äta på ett ställe.

Därför är det extremt tråkigt om någon som verkligen kan laga vegetariskt inte hittar en restaurang att göra det på.

Fakta/Läsarnas bästa

Arizona

”Pizzor och fajitas på Arizona (Karlbergsvägen 70).” /Lina

Södermanna

”Södermanna i Söderhallarna har jättegod veggo-mat.” /Jasmine

Malaysia

”Malaysia (Lunt-makargatan 98) har ett tiotal vegetariska rätter. På tisdagar kostar de 99 kronor.” /Anette

Ristorante da peppe

”Ristorante da Peppe (Storkyrkobrinken 16) har galet god ratatouille med klyftpotatis och rucola.” /Anette

2008 fick Mulle en egen park i Järvastaden. Jag har tvekat länge inför att åka dit. Dels på grund av Mulles klädstil. I hängselbyxa och plommonstop ser han ut som om han klivit direkt ut ur en Red Hot Chili Peppers-video. Men framför allt på grund av att det är gratis inträde. Enligt min världsuppfattning är gratis ett kodord för trasigt och smutsigt.

Därför blev jag häpen när det visade sig vara en av de finaste lekparker jag besökt. Mest fascinerande var den trevliga stämningen. Alla var så glada.

Jämför det med Stockholms så kallade lekland. Där alla skriker, både föräldrar och barn. Och där det kostar en hel del att komma in.

Det här komplicerar min gratistes. Det krånglar även till debatten om privatfinansierade lekparker. Mulles park är sponsrad ner till minsta nubb, och den är ett utmärkt exempel på att det går att korsa amerikansk gladkapitalism med gråsossig allemansrättsmentalitet.

Foto: Sara Mac KeyOch himlen därtill har hoppat ner från sina höga hästar – och utsikten är fortfarande magnifik.

Om folk på landsorten föreställer sig hur maten är på en stockholmsk finkrog, tänker de kanske att den är som på Och himlen därtill. Elaborerad, grafisk, serverad som en Miró-tavla. Bröd med lång stamtavla och smör välsignat av purjolöksaska (sic). Ringlande ramslökspuré.

Nu är ju inte lyxkrogen högst upp i Skatteskrapan särskilt Stockholmstypisk i dessa rustika dagar, men det är stor chans att just turisterna kommer att hamna här i sommar. Med sin magnifika utsikt är det ett klassiskt turist- och representationsmål. Från högtalarna strömmar Coldplay på precis rätt volym för att maskera privata samtal. De som bryter purjolöksaskat bröd här är förutom turister klassiska firare av bemärkelsedagar och småföre-tagare på businessmiddag vars tennisfräscha outfits lyser lika bländ-blå som himlen utanför.

Men jämfört med för ett par år sedan, då inte en jympasko eller ett barn kom över tröskeln, har restaurangen slappnat av. Ingen rynkar på näsan när gästerna mobilfotar sina Miró-verk, de är ju avsedda som vykort.

Lyxen i rätterna består dels i att servitrisen får agera Joe Labero och lyfta en glaskupa med rök, (den utsökta förrätten minutrökt renkalv med senapsblad, krasseskott och gäddrom för 195 kr), dels i att man ska få känslan av att kladda på ett konstverk. Svidande god är även den gravade helgeflundran med pepparrotsglass (eller ”snö”), grillad broccoli och löjrom (195 kr). Men inget slår den superläskande efterrätten frusen sallad på svenska bär och rötter, med rålakrits, vaniljmjöl och havtorn (120 kr).

Som ofta på krogar där rätterna har innehållsförteckningar i stället för namn hamnar kärleken i för- och efterrätterna. Vildanden som var ”penslad med tjärsirap” (355 kr), är god men för söt. Den hängmörade hällstekta oxryggen får ett lite för parfymerat tryffelmos.

Har någon krog med majestätisk utsikt någonsin fungerat? Och himlen därtill gör det nu. Vad man än tycker om surrealistisk konst, så är det smaskigt.

City uppmanar: Använd stället som vilken annan Götgatskrog som helst, och glid in en onsdag och ta bara en frusen sallad eller en rentartar.

Fakta/Och himlen därtill får tre stjärnor av City

Fyra stjärnor för maten och utsikten. Men betyget dras ner av den fortfarande lite stela lokalen och de för höga priserna.

Fakta/Söders bästa utsikt

Adress: Skatteskrapan, Götgatan 78, T: Medborgarplatsen. Telefon: 08-660 60 68. Webb: www.restauranghimlen.se. Öppettider: Måndag–torsdag kl 17–01, fredag–lördag kl 16–03, söndag stängt. Priser: Förrätter runt 200, huvudrätterna närmar sig 400-kronorsstrecket.

Fakta/Billigare turistmåsten på Götgatan

Latino Deli, Götgatan 67.

* Gå dit och ät cevichen med majs och sötpotatis. En liten portion kostar 60 kronor och är något av det absolut godaste du kan äta i ett varmt Stockholm.

Feca panini bar och gelateria, Götgatan 81.

* Godaste och billigaste italienska mackorna i ett i övrigt macköverhettat Söder.

Ljunggren, Götgatan 36.

* Deras Spicy tuna har etablerat sig som en 00-tals-Stockholms klassiker.

Foto: Sofia RunarsdotterErik Slottner, gruppledare för Kristdemokraterna vill göra Söder Mälarstrand tillgänglig för alla, likt Strandvägen.

Kristdemokraterna vill göra Stockholm till ännu mer kajkalas. Kajerna ska fyllas av krogar och kaféer – inte båtar. ”Vi vill börja med att rusta upp Söder Mälarstrand”, säger Erik Slottner (KD).

Han står vid en av de längsta och vackraste kajerna i Stockholm. Men får anstränga sig hårt för att få en glimt av den solglittrande Riddarfjärden utmed Söder Mälarstrand. I vägen ligger stora skutor och flytfartyg med kontor och vandrarhem.
– Kajerna är en av Stockholms största tillgångar. Vi vill göra Söder Mälarstrand tillgänglig för alla stockholmare som vill njuta av solen och umgås, säger Erik Slottner, vice gruppledare för KD i Stadshuset.

Trots att gång- och cykelvägen är en av Stockholms mest trafikerade är folklivet försumbart. Här finns varken välkomnande fik eller inbjudande restauranger.
– Här ligger mest vandrarhem och kontor och andra privata båtar som betalar väldigt lite i hyra. Vi vill utveckla Söder Mälarstrand och erbjuda restauranger, barer och kaféer att etablera sig här. Det skulle inte kosta staden något, tvärtom ge en intäkt, säger Erik Slottner.

De senaste åren har staden rustat flera kajer vilket bland annat förvandlat västra delen av Norr Mälarstrand till en flanöroas med flera populära krogar.
Men alltför många vattenlägen är sorgligt oexploaterade menar Slottner:
– På Norr Mälarstrand utanför Stadshuset ligger i dag privata båtar och en dyr glasskiosk. Kajerna ska kunna användas av alla stockholmare, därför är det också viktigt att inte bara lyxrestauranger erbjuds vattennära lägen, utan även enklare kaféer.

Slottner skulle också gärna se en turbåt som binder ihop Norr och Söder Mälarstrand.  I skisserna över nya Slussen finns redan en kollektivtrafikbåtplats inritad öster om Slussen.
– Det måste inte vara SL utan skulle kunna skötas av till exempel restaurangföretagen. Upprustningen av kajerna borde göras i samband med att Slussen byggs om, därför kommer jag att föreslå att ett programarbete inleds nu, säger han.

Stockholms klubbvärld utvecklas i rekordfart, men på en punkt står det stilla. Våra dj:s är fortfarande oftast män, visar en ny undersökning från Rättviseförmedlingen.

Stockholms klubbliv är en av de mest trendmedvetna och modernitetsknarkande kulturyttringar vi har. Men trots alla förändringar på 2000-talet ligger scenen hopplöst efter på en punkt: könsfördelningen i dj-båsen. Det syns tydligt i den undersökning från Rättviseförmedlingen som City publicerar i dag.
Diskussionen om jämställdhet på klubben är inte ny. Många makthavare i Stockholms klubbvärld verkar tvärtom trötta på den. Lite som förra årets dubstep-låtar.
Ibland har den här våren transporterat mig tillbaka till den moderna svenska klubbkulturens födelse på 90-talet.
Då var det benhårda genre­indelningar och lika hård könsfördelning, det som Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård kallar ”monokultur” i intervjun här bredvid.
När stadens morgontidningar väljer att presentera ”sommarens klubbar” med hjälp av fyra snubbar som stirrar bistert in i en kamera får jag en lätt doft av Stockholms drum n’ bass-scen -98, och ingen känsla för det mycket roligare klubbliv vi faktiskt har 2011.

Jag växte själv upp i den här nischade världen. Vi släppte sällan in varken oliktänkande eller tjejer. Men den sortens kultur har under de senaste tio åren omsorgsfullt slagits sönder. Av internet och av ett ännu mer fokuserat sökande efter festandets kärna: dansandet, supandet och hånglandet, i motsats till nickandet, bekräftandet och noterandet.
Jag vågar påstå att en person som går på sin första technoklubb i Stockholm i dag har mycket roligare än en person i samma situation för tio år sedan. Musiken låter roligare idag, och det är roligare på dansgolven.
Publiken har bytts ut, en samling nördiga vita snubbar har blandats upp. Alla klubbarrangörer jag har pratat med inför den här artikeln säger samma sak: andelen kvinnor på dansgolven ökar. Dominerar, till och med. Dansfestivalen Dans Dakar hade i år 55 procent förköp från kvinnor. Den siffran var otänkbar i Stockholms dansvärld för tio år sedan.
Trots det är de allra flesta dj:s med hög status fortfarande män. Publiken har hunnit ikapp och förbi, men kulturen lever fortfarande med rester av gamla tiders stängda rum.
Vi kan räkna och bråka för att visa upp sådana faktum. Men till slut ligger nog nyckeln till ett mer jämställt klubbliv i smaken.
”Vi ser inte kön”, säger många bokare som nästan bara bokar killar. De anser sig kanske föra fram en underrepresenterad musikgenre i stället. En slags dubstepkvotering.

Men jämställdhet handlar såklart om vilken sorts estetisk upplevelse vi sätter högst. Inte bara könsfördelningen inom just den genren.
Den goda smaken är ofta djupt sexistisk, i sitt självklara sätt att hävda sin egen världsbild.
I Stockholms klubbvärld har bilden av vad som är god smak också länge skapat dansgolv som är mycket stelare än de behöver vara.
Könsfördelningen inom vårt klubbliv debatteras ofta med höga röster. Men egentligen är det ingen som behöver förlora här. Den inbitne anti-feministen som älskar techno kommer att få bättre fester av att boka fler kvinnliga dj:s. Den benhårde genrenazisten kommer att få fler kvinnliga dj:s, och större publik, av att bredda sin uppfattning om vad som är bra musik. När man släpper en fördom kan fler lossna av bara farten.

RÄTTVISEFÖRMEDLINGEN: Andel kvinnliga dj:s på klubbar i stan:

HALLÅ DÄR …

… Lina Thomsgård, 33, grundare av Rätt­vise­för­medlingen. När Rätt­vise­för­medlingen startade för ett och ett halvt år sedan var det med en lista över kvinnliga dj:s i Stockholm.

Varför började allt med dj:s?
– Eftersom vi såg en så tydlig frånvaro av tjejer i dj-båsen. Och varje gång jag frågade fick jag svaret: ”Det finns inga tjejer som spelar den här musiken”. Folk sa att de inte hittar tjejer. Så jag lade ut en fråga på Facebook, och gensvaret var stort. Vi fick ihop en lista på över 100 kvinnliga DJ:s. Sedan dess har vi letat fram allt från kvinnliga terrorforskare till fakirer. Det handlar inte om att de inte finns.
Varför gjorde ni den här undersökningen?
– För att se om vi har varit till någon hjälp. Och för att se om vi kan bidra på något mer sätt. Hur kan vi hjälpa till att skapa ett klubbliv som är modernt, rikt och roligt, och inte ser ut som en politikeruppställning från 30-­talet?
Blev du förvånad över resultatet?
– Nej. Inte ett dugg. Jag är ute hela tiden, och kan inte låta bli att räkna. Och jag tror det är intressant för folk att få det svart på vitt. Det som däremot förvånar mig är hur sjutton vi kan stå här och trampa. Räcker inte de här hundra personerna vi har letat fram? Då fixar vi hundra till. Handlar det om tekniska skills? De finns ju inte hos alla andra ni bokar. Men om det är ett problem, så får vi väl fixa det också. Vi måste ju göra något åt det här.
Hur?
– Mitt bästa tips är: kolla på de givna. Och så utesluter du dem. Som ett tankeexperiment bara. Tänk att du inte får boka en tuff kille som jobbar i Brunogallerian den här veckan. Det här handlar inte om att tjejer spelar bättre eller sämre musik, utan om att våga skapa ett klimat som inte är en monokultur. Där folk inte är uteslutna. Prova i två veckor bara. Ingen snubbe.

FAKTA/Rättviseförmedlingen

* Rättviseförmedlingen är en ideell organisation som tillsammans med sina drygt 26 000 medlemmar hjälper alla som behöver hitta personer från underrepresenterade grupper till alla sorters arrangemang.

* Under drygt ett år har organisationen Rättviseförmedlingen svarat på ett påstående om och om igen. Varje “det finns inga kvinnor i vår bransch” har följts upp med listor som visar motsatsen.

* www.rattviseformedlingen.se

50 % Lifestylestockholm kör av vägen

Studentflaken blir årligen orättvist utskällda, men i år har Samtalskakan sett erbarmligt få och saknar deras gruppkramar. I stället har gatorna tagits över av medelålders firmafestande män som hyr gruppturer på Segway, som en ”rolig grej”. Det är inte en rolig grej. Samtalskakan, som är konspirationsteoretisk av naturen, säger: Detta är individualismens motsvarighet till flaken. Det är egoboost-generationens föräldrar som seglar över gatorna som rovfåglar. Högmod går före fall.

***

50 % Lifestylestockholm spårar ur

”Vi vet att du inte vill missa privat konsert med Carola, lyxig mat och dryck, celebrity tennisturnering… kort sagt: årets fest!” (sic) lyder inbjudan till vad som på många sätt måste räknas som årets fest. Lifestyle charity day arrangeras i morgon till förmån för ”Roomservice”-snubbarnas barnhem i Etiopien. Samtalskakan har inget emot att Bosse Ringholm spelar tennis mot Gladys del Pilar och Mats ”-Matte från Bygglov” Karlsson, men ställer sig undrande till att basera välgörenhet på lifestyle, en livsstil som går ut på att stila som rikare än vad man är.