Foto: Laura MendelinKronprinsessparet Victoria och Daniel hälsar på eldcirkusartisten Ronnie Nilsson. "15 år med renhorn på skrevet och få betalt för det. Det är kultur det", säger han.
Hur säljer man en kommun och ett kungahus på samma gång? City följde med när Victoria och Daniel åkte till Botkyrka.
Ronnie Nilsson sysslar med eldcirkus. En solig morgon står han i bar överkropp utanför en lagerbyggnad på kulturcentrat Suptopias mark i Botkyrka. Två tofsar rosa hår sticker ut från tinningarna. I händerna håller han ett renhorn, tolv taggar.
En halvtimme senare ska Ronnie klä av sig naken, fästa renhornet på sitt skrev, tända eld på det och utföra en juckande dans framför kronprinsessparet och den samlade pressen.
Nu är han nervös.
– Det kommer bli historia det här. Vi körde ju för Lena Ph för ett tag sen. Folk säger att det här numret inte kan funka, men det har de sagt i femton år nu. Och det funkar.
Gårdsplanen är rensad. Snart kommer de. Svenska och tyska fotografer är placerade bakom en tunna.
Inne i eldcirkusens lokaler inspekterar en garvad kvällstidningsreporter en fotoutställning om stjärtar.
– Jävla ballt ställe alltså, säger han för sig själv.
– Här hänger det arslen. En, två, tre, fyra … elva arslen.
Han provar en rubrik. ”Kronprinssesan gick förbi elva arslen.”
I rummet bredvid förhandlar en medlem av eldcirkusen med två Säpovakter. De har djupa rynkor i pannorna.
– Alltså, vi vill ju inte bränna på dem. Men jag tänkte om de kan vara med och bränna lite?
Kungligheterna avböjer glatt att bränna på Ronnies kropp. Sedan utför de dagens första uppgift – att applådera en naken man med ett brinnande renhorn i skrevet – enligt protokoll.
– Vilken miljö ni är verksamma i, utbrister Victoria.
Sen åker vi till nästa del av Botkyrka.
Kungafamiljen har en lång historia av fototillfällen i förorten. På nittiotalet besökte Silvia en tvättstuga i Rinkeby. Där visade det sig att hon inte förstod hur tvättmaskinerna fungerade. En kvällstidningsreporter tyckte att han hade ett scoop, men texten ändrades av den rojalistiska redaktören. I stället publicerade man en bild där Silvia poserar med en fyraårig flicka. Rubriken blev ”Silvias nya kompis – ett riktigt charmtroll.”
Risken att Silvias dotter ska närma sig en tvättstuga i Botkyrka är minimal. Kommunen och kungahuset ska marknadsföras.
Kommunstyrelsens ordförande Katarina Berggren säger ”Emellanåt har vi kanske inte varit tillräckligt kaxiga som kommun. Det är ju ett varumärkesbygge, men vi har ett väldigt kraftfullt innehåll också”.
Jörgen Lindström, Victorias hovmarskalk, menar att man är här för att lyfta fram kommunens verksamheter. Han säger att paret visst själva väljer vart de ska åka, ibland. ”Som efter bröllopet, när de ville besöka Västergötland, som ju är kronprinsessans hertigdöme.”
Dagens schema består av fyra tätskrivna sidor. Det står att ”allmänheten” väntar i Tumba Centrum. Här är gallerian smockad av folk. Bredvid ett stånd som säljer mobilabonnemang står en nervös barnorkester.
Allt liknar en vardag för Victoria Bernadotte, i dag förmodligen en av Sveriges ledande experter på blockflöjtsmusik.
När kungligheterna stiger in spelar orkestern en försiktig tango. Paret stannar och gör det lilla gungandet med knäna. Klappar takten. Det innerliga men konstanta leendet. Låten pågår lite för länge.
Ett ”klimattorg” ska invigas. Ett band ska klippas. En sprudlande kommunpolitiker råkar klippa av bandet själv. När ett tal går från skämt till allvar justeras de kungliga leendena till allvarligt medkännande.
– Har ni spelat länge ihop? Är det svårt att välja vilket instrument man ska spela? Det var jättefint ni spelade, säger Daniel till orkestern.
Vi är utanför Tumba parfyrmeri & fotvård nu. Publiken trycker på framåt. Utanför Lidl materialiserar sig en dam i folkdräkt från ingenstans.
Äldre damer dominerar folkhavet. Det här är deras popkonserter. Bitiga fotografer har inte en chans på de bästa platserna. För där står Ulla Peterson, 64, med en rosa tygros i håret. Hon har just pratat med Victoria och Daniel. Nu biter hon sig i läppen.
– Jag sa till dem att de är underbara människor. De är mer underbara än vad man har trott från tv. Och finare också. Jag började gråta. Nu önskar jag bara att de får lite bebisar!
Varför vill du det?
– Jo, men det är ju allt det goda i livet.
Varför är du här?
– Jag har alltid tyckt om kungahuset, även om de inte har något speciellt att göra i dag, mer än pr och så. Men de sitter inte i sina fåtöljer och dricker champagne. De går verkligen ut.
————————————————————-
Vet du vad Victoria gjorde i Botkyrka?
Christian Rehnberg, 66, pensionär, Tumba:
– Eh, det är inte mitt bord riktigt. Men det är kul. Folk verkar intresserade. Vi skulle bara gå och handla. Men när man är här kan man få se en skymt av dem, eller hur? Victoria verkar någorlunda normal i alla fall.
Hanna Sköld, snart 18, studerar, Tumba:
– Jag vet inte. Jag bara gick in här och så fick jag veta att de var här. Vi skulle precis gå. Det var något miljöprojekt tror jag. De borde åka runt till lite små bortglömda ställen, såna som folk i innerstan inte tänker på.
Ulla Peterson, 64, pensionär, Tumba:
– De åker runt till kultur och minnesmärken. Det är bra, de gör en påminnelse om allt fint som finns i Botkyrka.
Permalänk