Stockholms klubbvärld utvecklas i rekordfart, men på en punkt står det stilla. Våra dj:s är fortfarande oftast män, visar en ny undersökning från Rättviseförmedlingen.
Stockholms klubbliv är en av de mest trendmedvetna och modernitetsknarkande kulturyttringar vi har. Men trots alla förändringar på 2000-talet ligger scenen hopplöst efter på en punkt: könsfördelningen i dj-båsen. Det syns tydligt i den undersökning från Rättviseförmedlingen som City publicerar i dag.
Diskussionen om jämställdhet på klubben är inte ny. Många makthavare i Stockholms klubbvärld verkar tvärtom trötta på den. Lite som förra årets dubstep-låtar.
Ibland har den här våren transporterat mig tillbaka till den moderna svenska klubbkulturens födelse på 90-talet.
Då var det benhårda genreindelningar och lika hård könsfördelning, det som Rättviseförmedlingens Lina Thomsgård kallar ”monokultur” i intervjun här bredvid.
När stadens morgontidningar väljer att presentera ”sommarens klubbar” med hjälp av fyra snubbar som stirrar bistert in i en kamera får jag en lätt doft av Stockholms drum n’ bass-scen -98, och ingen känsla för det mycket roligare klubbliv vi faktiskt har 2011.
Jag växte själv upp i den här nischade världen. Vi släppte sällan in varken oliktänkande eller tjejer. Men den sortens kultur har under de senaste tio åren omsorgsfullt slagits sönder. Av internet och av ett ännu mer fokuserat sökande efter festandets kärna: dansandet, supandet och hånglandet, i motsats till nickandet, bekräftandet och noterandet.
Jag vågar påstå att en person som går på sin första technoklubb i Stockholm i dag har mycket roligare än en person i samma situation för tio år sedan. Musiken låter roligare idag, och det är roligare på dansgolven.
Publiken har bytts ut, en samling nördiga vita snubbar har blandats upp. Alla klubbarrangörer jag har pratat med inför den här artikeln säger samma sak: andelen kvinnor på dansgolven ökar. Dominerar, till och med. Dansfestivalen Dans Dakar hade i år 55 procent förköp från kvinnor. Den siffran var otänkbar i Stockholms dansvärld för tio år sedan.
Trots det är de allra flesta dj:s med hög status fortfarande män. Publiken har hunnit ikapp och förbi, men kulturen lever fortfarande med rester av gamla tiders stängda rum.
Vi kan räkna och bråka för att visa upp sådana faktum. Men till slut ligger nog nyckeln till ett mer jämställt klubbliv i smaken.
”Vi ser inte kön”, säger många bokare som nästan bara bokar killar. De anser sig kanske föra fram en underrepresenterad musikgenre i stället. En slags dubstepkvotering.
Men jämställdhet handlar såklart om vilken sorts estetisk upplevelse vi sätter högst. Inte bara könsfördelningen inom just den genren.
Den goda smaken är ofta djupt sexistisk, i sitt självklara sätt att hävda sin egen världsbild.
I Stockholms klubbvärld har bilden av vad som är god smak också länge skapat dansgolv som är mycket stelare än de behöver vara.
Könsfördelningen inom vårt klubbliv debatteras ofta med höga röster. Men egentligen är det ingen som behöver förlora här. Den inbitne anti-feministen som älskar techno kommer att få bättre fester av att boka fler kvinnliga dj:s. Den benhårde genrenazisten kommer att få fler kvinnliga dj:s, och större publik, av att bredda sin uppfattning om vad som är bra musik. När man släpper en fördom kan fler lossna av bara farten.
RÄTTVISEFÖRMEDLINGEN: Andel kvinnliga dj:s på klubbar i stan:
HALLÅ DÄR …
… Lina Thomsgård, 33, grundare av Rättviseförmedlingen. När Rättviseförmedlingen startade för ett och ett halvt år sedan var det med en lista över kvinnliga dj:s i Stockholm.
Varför började allt med dj:s?
– Eftersom vi såg en så tydlig frånvaro av tjejer i dj-båsen. Och varje gång jag frågade fick jag svaret: ”Det finns inga tjejer som spelar den här musiken”. Folk sa att de inte hittar tjejer. Så jag lade ut en fråga på Facebook, och gensvaret var stort. Vi fick ihop en lista på över 100 kvinnliga DJ:s. Sedan dess har vi letat fram allt från kvinnliga terrorforskare till fakirer. Det handlar inte om att de inte finns.
Varför gjorde ni den här undersökningen?
– För att se om vi har varit till någon hjälp. Och för att se om vi kan bidra på något mer sätt. Hur kan vi hjälpa till att skapa ett klubbliv som är modernt, rikt och roligt, och inte ser ut som en politikeruppställning från 30-talet?
Blev du förvånad över resultatet?
– Nej. Inte ett dugg. Jag är ute hela tiden, och kan inte låta bli att räkna. Och jag tror det är intressant för folk att få det svart på vitt. Det som däremot förvånar mig är hur sjutton vi kan stå här och trampa. Räcker inte de här hundra personerna vi har letat fram? Då fixar vi hundra till. Handlar det om tekniska skills? De finns ju inte hos alla andra ni bokar. Men om det är ett problem, så får vi väl fixa det också. Vi måste ju göra något åt det här.
Hur?
– Mitt bästa tips är: kolla på de givna. Och så utesluter du dem. Som ett tankeexperiment bara. Tänk att du inte får boka en tuff kille som jobbar i Brunogallerian den här veckan. Det här handlar inte om att tjejer spelar bättre eller sämre musik, utan om att våga skapa ett klimat som inte är en monokultur. Där folk inte är uteslutna. Prova i två veckor bara. Ingen snubbe.
FAKTA/Rättviseförmedlingen
* Rättviseförmedlingen är en ideell organisation som tillsammans med sina drygt 26 000 medlemmar hjälper alla som behöver hitta personer från underrepresenterade grupper till alla sorters arrangemang.
* Under drygt ett år har organisationen Rättviseförmedlingen svarat på ett påstående om och om igen. Varje “det finns inga kvinnor i vår bransch” har följts upp med listor som visar motsatsen.
Permalänk