En tänkande bankdirektör …” Jag har inte hittat på det. Det finns ingen ironi i denna beskrivning. Inte ens självironi. Skulle jag tro.
Det var Ernest Thiel som betraktade sig själv. Hans åsikt var att han därmed var ”ytterst häpnadsväckande och farlig”.
Jag vandrar omkring i hans palats. Denna diamant bland svenska museer.
Thielska galleriet. Bankdirektören går igen. Han lever kvar i sitt palats som förvaltas av Nina Öhman och tidigare hennes make, Ulf Linde.
Adressen är Sjötullsbacken 8. Ta buss 69 B från Skansen så kommer ni rätt.
Nu på våren är det som vackrast. Om man tar trappen högst upp får man syn på Nietzsches dödsmask.
I övrigt rymmer salongerna Liljefors, Eugène Jansson, Ernst Josephson. En hel vägg med Edvard Munch.
Det är brytningstid; 1800-talet övergår i 1900-tal. Thiel är Sveriges rikaste man. Även om det inte varar så länge. Men konst förstod han sig på.
Generös var han. Tiggarbrev fick han. Mest rättfram var Hjalmar Söderberg: ”Kära Ernest, Jag vet ju inte hur du har det för närvarande; men jag har det för djäfligt. Om du har det så att du kan undvara en hundralapp och sända den till mig …”
– Ja, här satt Hjalmar Söderberg och spelade kort med Thiel, säger jag till Ulf Linde, som solar sig på en terrass.
– Nej, de spelade schack, säger Linde.
Sen berättar han vilka Thiel spelade kort med. Linde vet allt. Det kanske inte alla har tänkt på.
Min mamma som dock hade Söderberg som sin förste svärfar har berättat mycket om Hjalle, som han kallades. Men en del var fel.
Att han bodde på Vesterbrogade 67 i Köpenhamn var rätt.
Det finns tre små tavlor av Söderberg om någon är intresserad. Kaféet på museet är utmärkt.
Inte ett dammkorn. Allt är fräscht. Ferdinand Boberg har ritat det hela. Det utstrålar genialitet och skönhet.
”Det ska vara trivsamt”, skrev Thiel till Boberg.
Boberg var en mästare. Det är hemtrevligt att sitta och tala med Linde om modernismen. Var den nu börjar. Dalí försöker jag.
Men man kan räkna från Monet. Till och med Andy Warhol.
Och sen då? Vad kommer sen?
– Skit, säger Ulf Linde och skrattar.
Thiel fick flytta för pengarna tog slut.
Så kan det gå. Men hur mycket har tiderna förändrats? Ska de vräka Ulf Linde och Nina Öhman? De hör ihop med galleriet.
– Du, säger Ulf Linde, jag skulle vilja ha lite italienska skorpor.
Det finns i det fina kaféet.
Allt är som det ska vara. Men hur blir det i framtiden?
Vem vet? Vem hade kunnat ana att Thiel själv i ett brev till Hjalmar Söderberg skulle skriva: ”… faktum står fast: jag är fullständigt utblottad och har ingenting att leva av.”
——————————————————————————————–
JA/Karolina Ramqvist
Missa inte sista visningen av ”Power has a fragrance” ( Makt har en doft) på Bonniers konsthall. Det är Karolina Ramqvist som visar den 4 maj kl 18. Konstnären är GEE (Gardar Eide Einarsson).
NEJ/Blomningen
Det är en olycka att de undersköna japanska körsbärsträden blommar endast någon vecka. Gå till Kungsträdgården och njut. Vänta inte. De kommer inte tillbaka förrän om ett år.
Mitt Stockholm
När ni ändå gräver upp överallt: Giv åt oss stockholmare en äkta gammaldags biograf! Passage Panorama ska den heta. Precis som den ni rev.
Permalänk