Annette

Det är en solig dag i Stockholm. En lurig dag. Vem vet – i morgon kanske det snöar.
Men all tveksamhet försvinner när jag träffar Mia. En glad och nöjd ung mamma som sitter på samma bänk som jag.
– Titta, säger hon och lyfter upp ett litet barn ur vagnen.
Det är förstås ett underverk. Han heter Linus och är tre månader.
– Lite jobbigt med småbarn, säger jag.
Nej, ingenting är jobbigt för Mia. Allt är en enda stor lycka.
– Vad tycker du om min barnvagn? undrar hon.
– Det är bara att gratulera. Den ser ut som en Rolls Royce, säger jag.

Nu får jag höra om hur det bra det går med amningen. Hur snälla de är på barnavårdscentralen.
Man blir lite varm om hjärtat. Kan bero på att jag ibland fastnar bland negativa insändare. Även om jag lärt mig hoppa över dem. Men en del är luriga.
Nu har jag träffat Mia. Hon som prisar sin man Stefan som kommer hem extra tidigt varje dag. Han ska vara pappaledig. Men för närvarande köper han maten och lagar den.
Innan jag hinner fråga får jag veta att Stefan är absolut bäst på tvätt-maskinen. Också.
– Konstigt att du inte sitter på något kafé och dricker latte med dina väninnor, säger jag till Mia.
– Jo, jag vet. Men det är bättre att vara ute i friska luften och promenera. Nu hade vi gått så långt att … i sommar blir det så att …

Jag själv har knappt börjat tänka på sommaren. Men då ska Mia och den lilla familjen resa till Småland där hennes föräldrar har en gård.
– Vi har en ny bil, säger Mia.
Jag känner mig lite förvånad. Eftersom Mias stövlar är så smutsiga och blixtlåset har gått upp.
– Jag brukar ha de här stövlarna när vi ska gå långt, säger hon. På helgerna har jag finstövlarna. Då tar vi en sväng på Djurgården. Man vill kunna röra sig fritt så därför köpte vi en ny bil. För att få in barnvagnen.
Jag nickar. Skönt att träffa en positiv kvinna. Hon är kanske 35.
– Första barnet?
– Ja, vi tyckte det var så dags.
Den lille pojken sover i sin vagn, suger på sin napp. Mamma Mia stryker honom över kinden och undrar om jag inte har någon buss att passa. En orolig fråga.

På några hundra meters avstånd ser jag en kvinna komma gående. Snart är hon framme vid bänken och utropar: Tack Mia för att du passade Linus! Jag bara hatar att dra in den där vagnen i affärer. Har du träffat en väninna. Vad kul!
Jag reser mig upp och går iväg. Stillsamt. Våren är på väg. Alla har rätt till sina drömmar. Och med dem har jag ingenting att göra.
Det finns så många drömmar i den här stan. Och en del av dem gör lite ont. Precis som våren.

JA/Minns du den stad
”Några kvinnor stod utanför O.P. Jonssons matvaruaffär intill Nytorget. Magra, pinade av männens och barnens klagan, trötta på att knuffas i köer. När det inte fanns potatis längre … då gick det inte, då orkade de inte mer.” Dags att läsa om Per Anders Fogelström.

NEJ/bantning
Säg nej till bantningstipset ”Ät en semla. Och inget mer.” Det blir lätt två semlor, eller en semla om dagen. Och det är inte bra ifall du vill gå ner i vikt. Dags att säga nej till alla bantningstips. Du duger.

Mitt Stockholm
Ett år kvar till nästa upplaga av skidtävlingen runt Slottet. Jag vet inte varför jag tycker om dårskap. Men vad är meningen med att frakta snö till Stockholms slott och lägga upp en tävlingsbana? Det är ont om knas i den här stan. Men vi har ett eget kungligt Vasalopp.