Agnes

Foto: ScanpixCarine Roitfeld på Vouges 90–årsfest.

Carine Roitfeld har slutat på franska Vogue. Alla älskare av mästerliga och småporriga modejobb känner saknad i sina hjärtan. Efterträdaren Emmanuelle Alt har väldigt högklackade skor att fylla.

I december förra året meddelade chefredaktören på franska Vogue att hon skulle sluta. Modevärlden fick hicka. Carine Roitfeld hade varit chef sedan 2000 och sett till att tidningen både blev betydligt mindre dammigt franskborgerlig och höjde upplagan från 100 000 till 140 000 (som visserligen är patetisk i förhållande till den amerikanska utgåvan som landar på 1,2 miljoner). Någon riktig anledning till varför får vi nog inte förrän Roitfeld lämnar modevärlden helt och hållet, skvallret har nämligen mest handlat om att annonsörerna inte gillar hennes stil. Världens fjärde rikaste man, Bernard Arnault, som kontrollerar lyxkoglomeratet LVHM skulle tydligen tagit så illa upp av decembernumrets utklädda småflickor i modejobbet ”Cadeux” att han hotat med att dra in alla annonser.

Så nära förbundet är tidningarna i modevärlden med den dem ”bevakar”. Roitfeld lämnar över till sin modechef Emmanuelle Alt som därmed lovat att ”bara” jobba med tidningen, det vill säga sluta sköta hela stylingen för Balmain också.

Aprilnumret är hennes första som chefredaktör och det pryds av Gisele i vit spetsklänning. Eventuellt innehåller det lite högre procentandel hippiemode än brukligt men det är svårt att se någon större avvikelse från hur tidningen sett ut tidigare. Första redaktionella brösten kommer exempelvis på sidan 85 och följs av rätt många till. Det verkar i och för sig inte franska annonsörer ha problem med. Hur det blir framåt återstår att se, Carine Roitfeld har redan tagit jobbet att styra över Chanels höstkampanj så henne lär det inte gå någon nöd på. Så länge hon inte börjar tjafsa med männen med pengarna bara. I New York Times spekulerades det lite i om Alt var mer kommersiellt inriktad, hon är onekligen lite mindre extravagant med den egna klädseln som de senaste åren bestått av supersmala byxor, skinnjacka och högklackade boots. Ungefär. Äkta fransk idé om rock’n’roll, men med Balmain-prislapparna väl synliga.

——————————————————————————————————————-

Tre Roitfeld-favoriter

Alla bilder på Lara Stones bröst
Carine Roitfeld kan nog sägas vara den som hårdast lanserade holländska modellen Lara Stone för några år sedan. Sannolikt mycket tack vare Stones för modemodeller ovanliga sexighet – kombinerad med förmågan att vara sjukt snygg på bild. Jämfört med fransmän med smak för nakna brudar (läs exempelvis Purple magazines sleazeman Olivier Zahm) har Roitfeld haft en förmåga att styra upp modejobb där nakenheten nästan aldrig känts tillkämpad, bara härlig.

Nakna män i päls i Vogue Hommes International
Och så gjorde hon modejobb med nakna män också! Denna klassiker plåtades av Mario Testino och hade titeln ”Fur men”. Det vill säga nakna män nödtorftigt skylda av päls och mycket exponerat
pubeshår. Porr porr!

Hon själv
När tidningen firade 90 år i höstas kom chefredaktören iklädd en magisk rorschach/leopardmönstrad outfit. Plus mask med kattöron på eftersom det var maskerad (se bilden). Äkta kul. Annan partyfavorit är spetsbody buren med mantel.

Det har kallats ”flaggskeppsbutik” men Topshops nya lokaler på Sergelgatan påminner mer om en överfylld källare. Shoppingbesvikelsen blir alltså ganska stor.

Topshop har gjort en lite märklig butikslokalsresa genom Sverige. Först öppnar de på Avenyn i Göteborg (?!), sedan i det då nyöppnade Heron City (!!??). Därefter mer naturligt i Gallerian och sedan till allas stora lättnad på Drottninggatan i lokaler som faktiskt rymde massor av kläder och skor utan att kännas klaustrofobisk. För av någon mystisk anledning är Topshop ofta lite instängt. Den engelska ungdoms/modeversionen av valfritt billighetsvarumärke har ju sin gigantiska butik på Oxford Circus i London, så full med varianter på säsongens trender att man alltid blir helt inträngd i ett hörn av alla paljetthotpants och Kate Moss-kollektioner och de fina kläder som gästande fräckedesigners gör varje säsong när man gör ett försök att handla där.
Det förestår inte riktigt någon sådan risk när man besöker den nya Stockholmsbutiken på Sergelgatan. Den är hett efterlängtad efter att Soukgallerian stängde för ett par år sedan och i en stad med gigantiskt H&M i varje hörn är varje alternativ uppskattat. Synd bara att det känns ungefär lika litet och trångt som i Gallerian. Om inte trängre. Stor besvikelse. Det är en lite slumpmässig uppdelning mellan plaggen gatuplanet (litet) och källarplanet (inklusive herrkläderna). Skorna har väl okej med plats men utbudet är sådär, överlag mycket trötta platåer och superhöga klackar som vanligt.
Klädmässigt är det nog Prada-temat som märks mest, även om man verkar ha missat att ta in den randiga tighta kjolen i en annan färgställning än blå/vit. Den roliga poängen hos Prada var ju att den var grön/svart eller rosa/svart. Och färgglad snarare än så himla sailor-aktig (för illustration, plocka upp ett ex av Nöjesguiden och titta på omslaget, sidan efter är annons, också kul).
Överlag alltså lite butiksbesvikelse i jakten på sommargarderoben. Tre halvbilliga platåskor i betyg blir det.

Notiser:
Cos kommer hem
Det har varit lite prat om att stora varumärken har haft svårt att etablera sig i City på grund av lokalbrist. Tillåt oss att tveka. Lokalbrist på exakt ”rätt” plats kanske, men det finns ju massor av nya ställen att exploatera. Mest hängivna i sitt tjat om att de letar lokal har H&M:s lite dyrare linje Cos varit. Världens stockholmskaste kläder ska nu äntligen komma hem. 20 maj är satt och butiken öppnar i Emporio Armanis gamla butik på Biblioteksgatan.

Helgerån på Söder
Multi Kulti dukade till slut under för skivbutiksdöden. Okej att man inte ska vara nostalgisk och så men när det öppnar J. Lindeberg i lokalen på St. Paulsgatan är det svårt att inte skrika om södervarbättreförr. Eftersom vi minns när Götgatan innehöll en möbelbutik och inget mer håller vi dock käften.

Nitty Gritty goes dam
Nitty Gritty har sedan urminnes tider varit mer för mannen än för kvinnan. I början var mannen ett mod, kvinnan hade tight lycrakjol på sig. Sedan var mannen modeman, kvinnan tråkig modekvinna. Det blir nog ändring på det när butikens inköpare Cecilia Steiner får utrymme för BARA damkläder till hösten.

Gammalt och kungligt
Lagom till en ny kunglig vår (se Ebba von Sydows kungamodebok och prinsbröllop) öppnar Livrustkammaren utställning med ett sjuttiotal klänningar från främst 50- och 60-talen visas. Kungliga förstås, och sydda av de finaste ateljéerna i Stockholm. Eftersom museet vanligtvis har Gustav III:s bröllopsdräkt utställd finns det mycket lyx för det senaste århundrandet att leva upp till.