Förutom att de mesta kläderna i Milano numera är made in China designas de mer och mer för Kina. Att kombinera milanesisk konservatism med uppkomlingens lyxlängtan ger modehusen nya utmaningar.
Vad det hade varit i vattnet inför förra säsongens visningar i Milano är fortfarande ett mysterium. Något kreativitetsstimulerande i alla fall, med tanke på de fantastiska kollektioner som presenterades. Kanske tömdes de italienska idéreserverna då, för inför nästa vinter verkar det bli betydligt lamare. Samtidigt fanns förstås den där überborgerliga stilsäkerheten som alltid genomsyrar italienskt mode. Ungefär som i filmen ”Io sono l’amore” som var nominerad till en Oscar för bästa kostym i söndags – förkroppsligat av Tilda Swinton i perfekta Jil Sander-kläder.
Vissa saker delades med London och New York, kanske mest pälsen som visserligen alltid brukar vara med i Milano. Annars en hel del retrodoft och kommersiella kläder som skulle kunna hängas in i butiken på stört.
Päls à la Italien
Pälsigast i modevärlden har ofta Fendi varit, kanske inte så konstigt med tanke på att märket startades som en pälsbutik i Rom. I år verkade Karl Lagerfeld och Silvia Fendi ha haft extra roligt när kollektionen skapades, för här bjöds det på kulturtant deluxe. Det var fantastiska färger och luftiga former på kläderna, och själva pälsdetaljerna och pälsarna var ovanligt fantasifulla. Inte minst den snyggaste varianten på lammskinnsrock på mycket länge.
Att päls blivit helt och hållet rumsrent att skriva om i modesammanhang märktes inte minst i style.com:s recension av Marni, där det avhandlades som en del i visningen precis som skor eller andra material brukar nämnas. Det går fort från lite osäker mark till att vara helt stadigt alltså. Om något är Kinas konsumentmakt stor och där är det knappast djurrätt som är i fokus bland lyxshopparna.
Made for China
Kina är inte heller bara stället där modemärkena tillverkar en massa saker för att sedan sy i en knapp eller två i Italien för att få märka dem med ”Made in Italy”. Det är också ett land med en enorm grupp potentiella kunder. Wall Street Journal rapporterar om investerare som förutspår att Kina kommer vara världens största marknad för lyxprodukter 2020. Redan nu är stor del av Louis Vuittons nya feta vinstmarginaler en följd av att det är det populäraste varumärket där, tätt följt av Chanel. Logotypväskor säljer allra bäst, liksom lyx som syns.
Prada har gett sig in i Hong Kong-börsen och försöker som bäst matcha sin väskförsäljning med kläder och andra accessoarer. Kanske var det därför som vinterkollektionen kändes så inriktad på Kina. Kopplingen mellan nationella identiteter och kläder innebär förstås väldigt mycket generaliseringar, men den finns (om så bara att blanka kalsonger säljer i Sydeuropa medan bomullsboxerkalsongerna går bra i norr). Klänningarna och kapporna som Miucca Prada visade var som gjorda för lite mer petita människor, businessorienterat och lagom konservativt utan att bli trist. Också Bottega Veneta var inne på lite samma spår med den inbillade kunden kinesisk konsthandlare.
Den stora kappan
Det är mycket rykten och snack just nu om diverse stora modehus. Stefano Pilati är enligt skvallret på väg bort från YSL, för att ersättas av någon annan. Kanske gamle Dior Homme-designern Hedi Slimane, kanske Raf Simons som ju gör ett fantastiskt jobb på Jil Sander. Dessutom har John Galliano gjort bort sig något abnormt genom att fyllegasta om Hitler på en Parisbar. Mer om det i nästa vecka, men det verkar inte bättre än att Dior också ser sig om efter en ny designer.
Än så länge är det dock Milano och Jil Sander som gäller för Raf Simons. Sommarkollektionen var fantastisk och följdes i veckan av en vinterversion. Det var verkligen som de långa kjolarna och avancerat minimalistiska skjortorna hade transporterats till sitt vinterviste. Cathy Horyn på New York Times skriver om filmreferenser och skidorter i Bayern. Ungefär så var det verkligen. Lite Hitchcock-sextiotal, väldigt långt borta från pastellfärgade overaller och vad som helst som osar snowboard. Stora fickor, stora kappor med klassisk Balenciagavolym och smala skidbyxor. Absolut snyggaste detaljen var de halvlånga ärmarna på en kappa som avslöjade ett par centimeter hud när handen befann sig i fickan.
Enda lilla frågetecknet var det i sig fina orangeröda läppstiftet som såg ut som det målats på för att understryka modellernas nedvinklade mungipor.
Permalänk